Nekromanti Skapa minnesvärda SLPs?

[kwarnberg]

Hur brukar ni göra för att skapa intressanta och minnesvärda spelledarpersoner? Jag har märkt att jag har lätt för att skriva ner jätteintressant bakgrundshistorier, men jag har svårt att få fram dem i spel. Vad har ni för tips för att dels skapa spelledarpersonerna, men också för att göra dem minnesvärda i spelarnas ögon?

Och hur sjutton gör man för att rollpersonerna faktiskt ska tycka om en SLP? På sin höjd har jag spelledarpersoner de inte ogillar. Hur bör man göra för att få rollpersonerna att faktiskt bry sig om en SLP och vilja anstränga sig för att hålla den säker och vid liv?
Nu blev det plötsligt fler frågor och ämnen än vad jag hade tänkt mig från början. Men så blir det ibland.

 

[Ram]

Och hur sjutton gör man för att rollpersonerna faktiskt ska tycka om en SLP? På sin höjd har jag spelledarpersoner de inte ogillar. Hur bör man göra för att få rollpersonerna att faktiskt bry sig om en SLP och vilja anstränga sig för att hålla den säker och vid liv?

En av mina favorit-SLP:er är en ung tekniker som arbetade på en av imperiets baser. Hon var ung, oerfaren, begåvad och modig. Hon riskerade sitt liv för att samla information till spelarna och lämna över dessa under olika möten. Hon var rädd men driven och drivande, hon kom med ideer, vissa bra och andra mindre bra. Men i korthet, hon var utsatt och hade inte kompetensen men gjorde det som behövde göras ändå och gjorde det bra.

När hon dödades av imperiets säkerhetsagent, återigen för att rädda spelarnas skinn, så tändes en enorm mängd hat hos mina spelare och de lyfte sitt motståndsrörelsearbete till en helt "ny nivå".

Så mitt tips för att göra SLP:er som man gillar är att se till att de arbetar precis på gränsen för sin förmåga, är engagerade i sin sak och att de bryr sig om spelarkaraktärerna.

 

[Zire]

Mitt tips är att göra dem enkla. SLPs blir lätt spretiga och diffusa annars, framför allt innan man vet hur mycket "speltid" de kommer att ha. Jag brukar ge dem ett nyckelord, till exempel feg, snål, egoistisk, vänlig och sedan spelar jag dem enligt nyckelordet. Är de med en längre tid så får de ett nyckelord till.

Tanken är att de inte ska vara så oberäkneliga. Som spelledare tycker man ofta att de blir för enkla, medan spelarna inte alls känner så. Framför allt i kampanjer så behöver man göra SLPs enkla, så att spelarna har en chans att förstå vad som händer och kan påverka dem.

 

[JJoghans]

Ovanstående forumiters tips är bra. För att göra roller mer utpräglade/minnesvärda så finns det dessutom knep man kan låna från skådespelar-världen. Ett knep är att välja ett djur att kanalisera för en viss roll. Ordföranden för frimurarlogen kanske kan karaktäriseras som en ouppfostrad knähund (bjäbbig? aggressiv? "skäller" på alla hen möter?). Mekanikern som lappar ihop rollpersonernas utrustning kanske är som en giraff (sävlig? saktfärdig?). Det gör det lättare att ge ett distinkt intryck, men även att komma ihåg hur man rollspelade SLP:n sist - att vara mer konsekvent.

 

[kwarnberg]

Jag har börjat ge alla (namngivna) SLPs en drivkraft. Redan nu tycker jag att det har börjat klarna lite hur jag ska spela dem bättre.
Ovanstående tips är jättebra. Jag ska se om jag kan hitta nyckelord och/eller djur att använda som referens.

Det kan ju också röra sig om en inställning i rollspel överlag ibland. Rollpersonerna är huvudpersoner, alla andra är bara biroller som är där för att uppfylla rollpersonernas intressen. När RP fått som de vill är SLPn "förbrukad".

 

[da_bohz]

Några tankar:
Ge spelarna en anledning att bry sig om din SLP. De måste få ut något av att ha kontakt med honom/henne. Du bör göra personen till en tillgång som de kan använda på något sätt snarare än någon de tvingas stöta på titt som tätt i äventyret. Typ det som Ram var inne på alltså.

?Jag gillar också om de faktiskt har en historia. En SLP som man inte vet något om, endast att den beter sig på ett visst sätt, är inte pålitlig och därmed ingen tillgång/vänskap att räkna med. För mycket "exposition" eller överförklaring av en SLP funkar inte heller: spelarna ska inte få en lång introduktion till vem personen är och vilka den känner och vem som knuffade hen i gödselstacken när hen var elva år gammal.
Låt istället honom/henne berätta om någon händelse då och då när det finns tid och möjlighet, och gärna i relation till något som nyss hänt eller som snart ska hända: "Innan vi gör det här måste jag erkänna att jag verkligen hatar Öhmmson. Han knuffade mig i skithögen när jag var elva och skämde ut mig för hela byn... Får jag chansen kommer han få igen ikväll..."

1. Ge dem en anledning till att de är de personer de är, och att de agerar som de gör.
2. Gör dem rakt ut nyttiga för RP, någon de kan räkna med.
3. Gestalta dem på något ihågkomligt sätt (Dazumals tips om djur låter som ett väldigt handfast tips). På så sätt kan spelarna känna igen personen enbart på hur du gestaltar hen.
4. ?Ev. förlust av en SLP ska påverka spelet på något sätt (och helst negativt för RP om du vill att de ska vilja att den ska leva vidare). De kanske inte längre får information om en viss persons aktiviteter eller så har de inte längre någon som kan brygga potions åt dem.

 

[Zire]

Ytterligare ett tips är att skriva vilken känd skådespelare som spelar rollen. Och sedan föreställer man sig skådespelaren (ofta lånat från någon roll de har spelat) som spelledarpersonen. T.ex. droghandlaren Asmund spelas av Peter Stormare, tjuven Timbaa spelas av Noomi Rapace, trälhandlaren Sik spelas av Stellan Skarsgård. Det är ganska effektivt, man får med få ord både utseende och sätt på sina SLPs.

Annars vad det gäller att skapa relationer så är det mycket lättare om rollpersonerna redan har relationer från början, och att man använder dem direkt. Sedan låter man folk som de stöter på ha en relation till relationerna, så att säga. Det kommer att gå automatiskt när rollpersonerna letar folk via sina relationer. Det gör också interaktionerna mycket mer intressanta, plötsligt så är rollpersonerna inte lika "anonyma" längre, utan behöver ta mer hänsyn och bry sig om hur de faktiskt behandlar folk. Det behövs förvånansvärt få led av relationer för att det ändå ska bli mycket folk. Och personer kommer att dyka upp i samma kretsar och interagera med varandra på ett naturligt sätt.

 

[Feuflux]

Ytterligare ett tips är att skriva vilken känd skådespelare som spelar rollen. Och sedan föreställer man sig skådespelaren (ofta lånat från någon roll de har spelat) som spelledarpersonen. T.ex. droghandlaren Asmund spelas av Peter Stormare, tjuven Timbaa spelas av Noomi Rapace, trälhandlaren Sik spelas av Stellan Skarsgård. Det är ganska effektivt, man får med få ord både utseende och sätt på sina SLPs.

Jag har använt "Spelledarperson A är person B från tv-serie/film C". Så även om det är en helt annan setting så får jag direkt ett hum om hur jag ska gestalta personen.

Sen blir det ju inte en minnesvärd slp från dag 1, det vet jag inte om det är möjligt ens... utan det byggs upp av att spelarna interagerar med slp'n för att äventyret påbjudet det och förhoppningsvis i slutändan för att spelarna vill det själva och aktivt söker upp personen.

 

[micke_p]

En liten mall för viktigare SLP:er.

1. namn, ålder, utseende
2. livsmål
3. drivkrafter, behov
4. insatser (stakes), vad har karaktären att förlora
5. hinder
6. det förflutna, bakgrund, historik
7. tillkortakommanden
8. relationer