Beastslayer
ROTN
Tanken med den här kampanjen är att till en början skapa världen tillsammans med spelarna i en rad one-shots. Den första är Skapelsen. Beroende på vad som sker i detta scenario så skapas nästa scenario, och senare spelas en rad stordåd och illdåd samt mörkare och ljusare händelser i världen för att krydda dess historia rikligt.
Allt är tänkt att utmynna i en normal kampanj där spelarna då vid det laget känner världen väl, och känner en stark anknytning till den.
En premis sätts i varje one-shot, men spelarna avgör riktning och utgången.
Till en början väldigt simpla regler.
Skapelsen
Skaparen skapar universum och sina tre första levande skapelser. De är allt levande.
De har nu samlats av skaparen för att de ska bidra till skapelsen.
Han har samlat sina tre och första skapelser på stjärnhimlen där de kan se världen skaparen kallar Permia.
Han plockar ned 18 stjärnor och ger dem 6 vardera och yppar att var sak de skapar måste vara liv, ha ett namn och ett syfte, annars kommer det inte att överleva den första cykeln.
En cykel, en skapelse vardera tills dess att skapelsen är över och alla 18 stjärnor fått liv.
Skaparen är balansen, vågbäraren om man så vill. Han kommer låta sina barn skapa fritt, men lägger sig i och påminner om de börjar tjafsa eller om cykeln stannar av för länge.
-Luminus vill imponera på Lunia och Skaparen.
-Noctus ogillar Luminus och vill överglänsa/sabotera hans skapelser
-Lunia är neutral och önskar bara se natur, visdom och evighet.
Luminus, solen (Ljus, värme, styrka, karisma)
Du är ljuset, solen och värmen. Du är stolt och stark. Vacker och ståtlig.
Du vördar din syster, Lunia, och älskar henne och vill imponera på henne.
Du hyser stor respekt för din skapare, allfadern, och söker hans respekt.
Noctus är din motsats, han är mörkret och kylan. Han är svag.
Noctus, nattten, (Mörker, kyla, kvikhet, intelligens)
Du är mörkret, natten och kylan. Du ogillar Luminus då du anser att han är full av sig själv och du vill överträffa honom så ofta det går för att hans enorma ego ska såras.
Din skapare valde att skapa dig, men varför skall du mer än respektera allfadern, det förstår du inte.
Lunia är vis och evig, hon har din respekt.
Lunia, månen (Naturen, visdom, insikt, evighet)
Du är månen, du är för evigt. Du respekterar alla, ty alla har sin plats.
Luminus åtror dig, men du åtror inte honom, men håller detta för dig själv.
Noctus respekterar dig och du respekterar honom.
Allfadern har skapat er av ett syfte, se visheten i det syftet.
Du är evigheten.
Vad ser ni för uppenbara problem med den här premissen?
Det jag tänker på är att med två spelare där jag själv måste axla Lunia och Skaparen är att de slänger ut sina sex skapelser utan att det blir särskilt mycket action.
Skulle ni lägga till något till premissen eller de inbördes konflikterna, gudarna emellan?
Allt är tänkt att utmynna i en normal kampanj där spelarna då vid det laget känner världen väl, och känner en stark anknytning till den.
En premis sätts i varje one-shot, men spelarna avgör riktning och utgången.
Till en början väldigt simpla regler.
Skapelsen
Skaparen skapar universum och sina tre första levande skapelser. De är allt levande.
- Luminus, solen (Ljuset, värme, styrka, karisma mm)
- Noctus, natten (Mörkrer, kyla, Intelligens mm)
- Lunia, månen ( Naturen, Visdomen, Evigheten mm)
De har nu samlats av skaparen för att de ska bidra till skapelsen.
Han har samlat sina tre och första skapelser på stjärnhimlen där de kan se världen skaparen kallar Permia.
Han plockar ned 18 stjärnor och ger dem 6 vardera och yppar att var sak de skapar måste vara liv, ha ett namn och ett syfte, annars kommer det inte att överleva den första cykeln.
En cykel, en skapelse vardera tills dess att skapelsen är över och alla 18 stjärnor fått liv.
Skaparen är balansen, vågbäraren om man så vill. Han kommer låta sina barn skapa fritt, men lägger sig i och påminner om de börjar tjafsa eller om cykeln stannar av för länge.
-Luminus vill imponera på Lunia och Skaparen.
-Noctus ogillar Luminus och vill överglänsa/sabotera hans skapelser
-Lunia är neutral och önskar bara se natur, visdom och evighet.
Luminus, solen (Ljus, värme, styrka, karisma)
Du är ljuset, solen och värmen. Du är stolt och stark. Vacker och ståtlig.
Du vördar din syster, Lunia, och älskar henne och vill imponera på henne.
Du hyser stor respekt för din skapare, allfadern, och söker hans respekt.
Noctus är din motsats, han är mörkret och kylan. Han är svag.
Noctus, nattten, (Mörker, kyla, kvikhet, intelligens)
Du är mörkret, natten och kylan. Du ogillar Luminus då du anser att han är full av sig själv och du vill överträffa honom så ofta det går för att hans enorma ego ska såras.
Din skapare valde att skapa dig, men varför skall du mer än respektera allfadern, det förstår du inte.
Lunia är vis och evig, hon har din respekt.
Lunia, månen (Naturen, visdom, insikt, evighet)
Du är månen, du är för evigt. Du respekterar alla, ty alla har sin plats.
Luminus åtror dig, men du åtror inte honom, men håller detta för dig själv.
Noctus respekterar dig och du respekterar honom.
Allfadern har skapat er av ett syfte, se visheten i det syftet.
Du är evigheten.
Vad ser ni för uppenbara problem med den här premissen?
Det jag tänker på är att med två spelare där jag själv måste axla Lunia och Skaparen är att de slänger ut sina sex skapelser utan att det blir särskilt mycket action.
Skulle ni lägga till något till premissen eller de inbördes konflikterna, gudarna emellan?