Nekromanti Skillnader mellan Mutant År 0 och Mutant Undergångens Arvtagare?

[TomasFriaLigan]

Teman som att alla dör, mutationerna som sprider sig som en löpeldsartad cancer och utbredd sterilitet gör att jag inte tycker det känns som att bygga upp så mycket som att försöka stoppa förfallet.

Well, vi har aldrigt sagt att postapokalypsen saknar utmaningar.

Just att övervinna dessa utmaningar och trots dem bygga en ny värld - genom att utveckla Arken och utforska Zonen - är något av spelets kärna för mig.

 

[Mutanten]

Det blir att köpa de nya M0-böckerna och Genlab Alfa. Jag köpte M0-boxen när den kom ut av ren nostalgi men gav "tyvärr" bort den till en kompis i present. Jag ångrar inte att jag gav bort den men jag ångrar att jag inte köpte två boxar. Å andra sidan vill jag ha uppdaterade böcker så det kanske blir bäst med en box och två böcker.

Ryker RP som flugor i M0 eller gäller det framförallt människorna i Arken? I vår spelgrupp brukar vi försöka hålla liv i rollpersonerna och inte ha ihjäl dem oftare än nödvändigt. I Operation: Fallen Reich har jag förstått det att det är tänkt att RP ska dö som flugor (om inte annat för att spela brädspelet). Hur är det i M0? Är det svårt att ha RP som överlever många äventyr?

 

[kloptok]

Det blir att köpa de nya M0-böckerna och Genlab Alfa. Jag köpte M0-boxen när den kom ut av ren nostalgi men gav "tyvärr" bort den till en kompis i present. Jag ångrar inte att jag gav bort den men jag ångrar att jag inte köpte två boxar. Å andra sidan vill jag ha uppdaterade böcker så det kanske blir bäst med en box och två böcker.

Ryker RP som flugor i M0 eller gäller det framförallt människorna i Arken? I vår spelgrupp brukar vi försöka hålla liv i rollpersonerna och inte ha ihjäl dem oftare än nödvändigt. I Operation: Fallen Reich har jag förstått det att det är tänkt att RP ska dö som flugor (om inte annat för att spela brädspelet). Hur är det i M0? Är det svårt att ha RP som överlever många äventyr?

Rollpersonerna är ganska ömtåliga och hamnar de i strid klarar de inte så många träffar innan de är nere för räkning. För att göra det tydligt: styrkan på rollpersonerna (som även tjänar rollen som stryktålighet) ligger mellan två och fem, och en träff gör normalt ett till kanske tre i skada. Går man ner på noll är man inte riktigt död, men nästan. Man dör om man inte blir vårdad inom en kort stund.

Men som vanligt beror det också så klart på vad ni lägger fokus på i spelet. Vi har spelat fem möten nu och ingen har varit i närheten av att dö eftersom vi inte haft så mycket strider. Fokus har istället legat på sociala intriger i Arken och Zonen. Men i allmänhet skulle jag säga att det är ett spel där man som spelare får vara beredd att ens rollperson stryker med.

 

[TomasFriaLigan]

Rollpersonerna är ganska ömtåliga och hamnar de i strid klarar de inte så många träffar innan de är nere för räkning. För att göra det tydligt: styrkan på rollpersonerna (som även tjänar rollen som stryktålighet) ligger mellan två och fem, och en träff gör normalt ett till kanske tre i skada. Går man ner på noll är man inte riktigt död, men nästan. Man dör om man inte blir vårdad inom en kort stund.

Men som vanligt beror det också så klart på vad ni lägger fokus på i spelet. Vi har spelat fem möten nu och ingen har varit i närheten av att dö eftersom vi inte haft så mycket strider. Fokus har istället legat på sociala intriger i Arken och Zonen. Men i allmänhet skulle jag säga att det är ett spel där man som spelare får vara beredd att ens rollperson stryker med.

Kan tillägga att reglerna för vad som sker om man blir bruten i strid har justerats i den senaste utgåvan. Generellt skulle jag säga att M0 är ett spel där det är rätt lätt att gå ner för räkning, men inte så lätt att dö.

 

[CapnZapp]

År Noll är ett modernt deltagargenererat emergent rollspel, där mycket av bakgrund, kampanj och äventyr "skriver sig själva" under spel av spelarna själva.

Det viktiga här är nyckelorden "deltagargenererat" och "emergent".

Det är nämligen fina ord som egentligen utgör rollspelsmotsvarigheten till att spela in en film utan att först skriva manus, med precis de implikationer du kan tänka dig.

Mitt tips är try before you buy.

 

[Rymdhamster]

Well, vi har aldrigt sagt att postapokalypsen saknar utmaningar.

Just att övervinna dessa utmaningar och trots dem bygga en ny värld - genom att utveckla Arken och utforska Zonen - är något av spelets kärna för mig.

Det här är bara frågan om en gränsdragning baserat ens uppfattning om spelet. Det är inte viktigt att vi är överens här. Ditt exemplar av MÅ0 är helt enkelt ett postapokalyptiskt spel medan mitt exemplar är apokalyptiskt med vissa feltryck här och där

 

[TomasFriaLigan]

Det viktiga här är nyckelorden "deltagargenererat" och "emergent".

Det är nämligen fina ord som egentligen utgör rollspelsmotsvarigheten till att spela in en film utan att först skriva manus, med precis de implikationer du kan tänka dig.

Mitt tips är try before you buy.

Well, jag tycker att den jämförelsen haltar rejält eftersom A) att spela rollspel är inte alls samma sak som att spela in film och B) M0 inte alls överlämnar all story och setting till spelarna själva att skapa. Att upprepa det påståendet gång på gång gör det liksom inte mer sant.

 

[Rymdhamster]

Well, jag tycker att den jämförelsen haltar rejält eftersom A) att spela rollspel är inte alls samma sak som att spela in film och B) M0 inte alls överlämnar all story och setting till spelarna själva att skapa. Att upprepa det påståendet gång på gång gör det liksom inte mer sant.

Jo, jag hållet med. Jag hade förvisso gärna haft än mer av det, men nog har MÅ0 ganska mycket stöd som det är. Håller också med om att filmjämförelsen funkar väldigt dåligt här.

 

[Ond bråd död]

Det viktiga här är nyckelorden "deltagargenererat" och "emergent".

Det är nämligen fina ord som egentligen utgör rollspelsmotsvarigheten till att spela in en film utan att först skriva manus, med precis de implikationer du kan tänka dig.

Mitt tips är try before you buy.

Håller med. Må0 är inte för alla. Man måste acceptera en hel del konstigheter i både regler och den lilla antydan till spelvärld som finns. Tanken är att man bara ska dra nåt kort och sen börja spela, men kombinationen av att det inte finns någon egentlig spelvärld att agera mot och att det som finns innehåller en hel del konstigheter ställer till det. Det blir en rätt steril och ointressant upplevelse.

Reglerna är väldigt indie; i den meningen att rollpersonens vänner fungerar som måltavlor för allt elände för att det ska bli en story, du läker dit psykiska sammanbrott med en kram eller går från döende till fullt frist på ett ögonblick. Det finns liksom ingen trovärdighet eller realism.Reglernas kugghjul är fullt synliga och spelvärlden består av kulisser.

Jag har alltid haft det här problemet med indiespel ska sägas, så om du vet att du brukar klara av andra indiespel så kanske Må0 funkar för dig. Men för mig så dödar det "känslan".

 

[TomasFriaLigan]

Håller med. Må0 är inte för alla. Man måste acceptera en hel del konstigheter i både regler och den lilla antydan till spelvärld som finns. Tanken är att man bara ska dra nåt kort och sen börja spela, men kombinationen av att det inte finns någon egentlig spelvärld att agera mot och att det som finns innehåller en hel del konstigheter ställer till det. Det blir en rätt steril och ointressant upplevelse.

Reglerna är väldigt indie; i den meningen att rollpersonens vänner fungerar som måltavlor för allt elände för att det ska bli en story, du läker dit psykiska sammanbrott med en kram eller går från döende till fullt frist på ett ögonblick. Det finns liksom ingen trovärdighet eller realism.Reglernas kugghjul är fullt synliga och spelvärlden består av kulisser.

Jag har alltid haft det här problemet med indiespel ska sägas, så om du vet att du brukar klara av andra indiespel så kanske Må0 funkar för dig. Men för mig så dödar det "känslan".

Det finns en hel del felaktigheter i detta, men jag tror inte att det är meningsfullt att gå i polemik här. Självklart är det så att inget spel passar alla. Bättre då att följa Zapps tips - prova själv!

 

[Magnamund]

Håller med. Må0 är inte för alla. Man måste acceptera en hel del konstigheter i både regler och den lilla antydan till spelvärld som finns. Tanken är att man bara ska dra nåt kort och sen börja spela, men kombinationen av att det inte finns någon egentlig spelvärld att agera mot och att det som finns innehåller en hel del konstigheter ställer till det. Det blir en rätt steril och ointressant upplevelse.

Reglerna är väldigt indie; i den meningen att rollpersonens vänner fungerar som måltavlor för allt elände för att det ska bli en story, du läker dit psykiska sammanbrott med en kram eller går från döende till fullt frist på ett ögonblick. Det finns liksom ingen trovärdighet eller realism.Reglernas kugghjul är fullt synliga och spelvärlden består av kulisser.

Jag har alltid haft det här problemet med indiespel ska sägas, så om du vet att du brukar klara av andra indiespel så kanske Må0 funkar för dig. Men för mig så dödar det "känslan".

Fast nu känns det som att du överdriver en aning. Inte går man från dödligt sårad till fullt frisk på ett ögonblick? Det är inte min uppfattning efter att ha läst reglerna för Trauma.

 

[CapnZapp]

Well, jag tycker att den jämförelsen haltar rejält eftersom A) att spela rollspel är inte alls samma sak som att spela in film och B) M0 inte alls överlämnar all story och setting till spelarna själva att skapa. Att upprepa det påståendet gång på gång gör det liksom inte mer sant.

Jag valde att uttrycka mig försiktigt, men okej. Mutanten är bäst betjänt av raka tydliga svar. Här är ett sådant.

Vad skiljer de två rollspelen åt?

För mig har den viktigaste skillnaden lite eller ingenting med själva spelen att göra. Den viktigaste skillnaden handlar om spelskaparnas syfte och mål med spelet, världen, produkten - själva anledningen till att dem bakom respektive förlag alls är i rollspelsbranschen.

Järnringen som gjorde MUA har (hade?) ambitionen att sälja färdigskrivna äventyr; både som ett (i mitt tycke oöverträffat) sätt att fördjupa och bredda världen, skapa en automatisk gemensam upplevelse (åt alla spelgrupper som väljer att spela det officiella materialet), och låta en stackars heltidsarbetande spelledare omvandla sina pengar till tid genom att slippa behöva skriva äventyren själva, men viktigast av allt: en ambition att förmedla en tydlig författarvision och redan från början genomtänkt berättelse.

Det jag (och kanske du, Mutanten?) behöver allra mest ut av ett rollspel är inte regler, inte värld, inte äventyrsplatser eller SLP-gallerier. Det jag behöver allra mest är en fastlagd story att utgå från, att bli så inspirerad av att jag bara "måste" visa upp (=spelleda) det för mina spelare, för mig att klippa och klistra i, att göra till sin egen historia.

Mina favorit-rollspel är alla sådana med väldigt starka ambitioner att berätta en historia (i motsats till att ge mig som SL "verktyg" att berätta dem själv): Call of Cthulhu är givetvis oöverträffat - flera av äventyren är utmärkta små horrornoveller i sig själva. Warhammer har alltid haft ambitionen att berätta en story, förmedla en moral. Mutant UA är som ett svenskt Warhammer.

Men Fria Ligan arbetar inte så. Alls. Det är, för mig och bara mig, som att År Noll är en väsensskild produktkategori jag vill, men inte kan, avnjuta. Det är (givetvis) fortfarande ett rollspel, men dess existens gör det plågsamt uppenbart för mig att jag inte bara enkelt kan kalla mig "rollspelsälskare". (Det fanns förvisso många andra sorters produkter inom vår hobby långt tidigare som jag visste jag inte var intresserad av, men de var mycket lättare att ignorera förnuftsmässigt men framförallt känslomässigt.)

Detta är skillnaden mellan År Noll och MUA.

Därför säger jag: prova före köp.

Till alla som nu njuter av Fria Ligans spel säger jag: grattis! Jag avundas er.

 

[Ond bråd död]

Fast nu känns det som att du överdriver en aning. Inte går man från dödligt sårad till fullt frisk på ett ögonblick? Det är inte min uppfattning efter att ha läst reglerna för Trauma.

Som jag tolkar reglerna så får en bruten tillbaka lika många trauma som antalet lyckade tärningar. Om det ändå skulle saknas lite i styrka kan han äta lite mat så läker han resten.

 

[TomasFriaLigan]

@Zapp: Väl förklarat. Olika rollspel ser olika ut, de förändras och utvecklas precis som alla andra kulturyttringar. Alla rollspelare kan inte gilla alla rollspel, och tur är väl det. Ett rollspel som försöker göra alla nöjda vore ett mediokert rollspel.

Kan dock tillägga att Genlab Alfa har just den typ av mer färdig story som du efterlyser, och kanske kan vara något att kika på.

Som jag tolkar reglerna så får en bruten tillbaka lika många trauma som antalet lyckade tärningar. Om det ändå skulle saknas lite i styrka kan han äta lite mat så läker han resten.

Det stämmer, men inte ens i första utgåvan var läkningen ögonblicklig utan krävde en stunds vila. I den nya utgåvan av spelet tar återhämtning av trauma några timmar, och därtill finns kritiska skador som kan ta veckor eller till och med månader att läka.

 

[Mutanten]

Därför säger jag: prova före köp.

Tack för rådet men jag väljer att köpa först och prova efteråt med de risker det innebär. Detta gäller särskilt ett så klassiskt rollspel som Mutant. Däremot så får Mutant-rollspelandet stå åt sidan ett tag för vilda västernrollspel.

 

[Mutanten]

Det stämmer, men inte ens i första utgåvan var läkningen ögonblicklig utan krävde en stunds vila. I den nya utgåvan av spelet tar återhämtning av trauma några timmar, och därtill finns kritiska skador som kan ta veckor eller till och med månader att läka.

Det kan väl inte vara svårare än att man byter ut ett dygn mot en timma eller tvärtom om man nu tycker att läkningen går för snabbt eller långsamt. Detta ser jag inte som ett relevant problem i argumentationen för eller mot M0. Eller är skadesystemet så finurligt att det inte går att rubba tidsgränserna utan att skadesystemet ballar ur (vilket jag isf kan tycka är lite dåligt)?

 

[TomasFriaLigan]

Det kan väl inte vara svårare än att man byter ut ett dygn mot en timma eller tvärtom om man nu tycker att läkningen går för snabbt eller långsamt. Detta ser jag inte som ett relevant problem i argumentationen för eller mot M0. Eller är skadesystemet så finurligt att det inte går att rubba tidsgränserna utan att skadesystemet ballar ur (vilket jag isf kan tycka är lite dåligt)?

Nejdå, det är enkelt att justera läkningstider om man vill.

 

[Magnamund]

Jag har tittat igenom de kritiska skadorna och det är plågsamt märkbart hur mycket det sinkar en skadad rp.
Således något som kommer passa mig alldeles utmärkt..

Jag ser verkligen fram emot att köra igång min M0-kampanj snart.

 

[joachim]

M0 är ett helt genialiskt spel. Spelet utmanar mig som spelledare på de flesta områden. I över tjugo års tid så har jag varit spelledare i Call of Cthulhu (med många olika spelgrupper). Jag ville ha ett spel i en helt annan miljö men som stämningsmässigt påminde så mycket som möjligt om C.O.C. Där historierna om Eden och den gamla bortglömda världen med sina ruiner och artefakter var motsvarigheten till Cthulhu mytologin med dess bortglömda cyklopiska städer med en utomjordisk teknologi / magi. Idén med Arken är också ett fantastiskt bra grepp som skänker spelet ytterligare djup och dimension. M0 kräver oerhört mycket av dig som spelledare i synnerhet vad det gäller fantasi. Något som jag tycker är mycket bra. Och jag tror att det är just här som många kan känna något negativt med själva spelet. De får som spelledare inte riktigt grepp om spelet / spelvärlden. De gamla vanliga spelmekanismerna i form av draghjälp och ledsagande för spelledaren finns inte i M0 på samma sätt som i "de gamla vanliga" rollspelen, som knuffar dig rätt i alla riktningar som spelledare. För alla spelledare som vill utmana sig själva och ta rollspelandet till en helt ny nivå så kan jag starkt rekommendera detta helt suveräna rollspel. Våga utmana och utveckla dig själv som spelledare med hjälp av M0.