hur är det med skräcken i vampire när man själv är monstret?
alldeles utmärkt.
Dels finns det ju den vanliga "hjälp vad finns det i källaren" skräcken, funkar precis lika bra i vampire som i alla andra spel, bara för att du är hård innebär det inte att något annat som du inte vet något alls om inte är hårdare. Vissa spelare behöver lära sig detta, så om dina spelare tror de är stålmän bara för att de har huggtänder så jaga ner dem med en monster eldar och gör förjävliga saker med dem, men låt det ske långsamt, låt dem fly natt efter natt utan att kunna skaka av sig eldern, det borde sätta skräck i dem, Carpenters film Vampire innehåller en sådan elder, hur b filmen än är visar den bra hur jävla farlig en Elder kan vara.
När sedan den läxan är lärd är vampire ett perfekt spel för skräck, det okända skrämmer alltid och vampire, både gamla och nya, är fyllt av det okända. Sedan går det ju givetvis att plocka billiga poäng med goreskräck, måla upp så makabra scener så spelarna blir rädda pga av sitt illamående, detta är roligt att använda ibland, men i för stora mängder känns det bara billigt. så hur frestande det än känns att göra varje vampyr till en sadistisk psykopatmördare med samlingar av småbarnsskallar på väggarna och katolska skolflickor i bondagemaskiner i källaren, så är det inget jag rekommenderar ^^ ska du nu använda sådan skräck så slå där det gör som ondast, pedofilism, barn, kvinnor, övervåld, tortyr, våldtäkter och deklaration sådant du lämpligt kan använda dig av för att få de härdade vampyrerna att må dåligt, kom ihåg att efter 1000 år som vampyr har du inte mkt värderingar kvar och knappast något medlidande för en ynklig människa, så precis som barn rycker vingar av insekter finns det eldars i många klaner och grupper som roar sig med människor.
vidare finns det ju personlig skräck, favorit hos de angstiga av oss. Detta är i vampire skräcken för ditt inneboende odjur, de flesta vamps har ju inte valt att bli vamps och därför är det en väldigt traumatisk upplevelse att förlora kontrollen över sin vrede och mer eller mindre observera från sina egna ögon när man sliter oskyldiga i bitar och slickar i sig blodet från väggarna utan att kunna hindra sig själv. Det är alltså väldigt mkt ångestskräck, moral och konflikter mellan att vara människa och vampyr är det som är tyngdpunkterna för mig. Detta dör tyvärr ut efter ett tag då man någon gång accepterar vad man är och lever med det, de som inte gör det besöker nog ett tak i soluppgången...
\Marcus som inte har tid att skriva 1/10 av vad han vill.