Nekromanti Skräcken finns därute men planering?

[Irratic]

Jaha
Nu kommer det den stora kräck teorin nummer 1100000 eller liknande vad ska man säga, som jag skrev i ett tidigare inlägg så krävs det mycket planering & fingertoppskänsla från SL & en viss motaglighet & seriositet från spelarnas sida, jag menar nu att börjar de skratta mitt under äventyret med skräck låt dem, det är en naturlig stressutlösare som visar att de börjar påverkas.. så utnyttja lite amatör psykologi lyssna eller ta reda på vad spelarna har phobier för i IRL & utnyttja det tills de ligger i små skakande högar runt spelbordet, hehhe ( ska vara oindskefullt) jag menar att en spelledare vi hade kunde skratta oss till nervositet, så med relativt enkla medel & stämningsmusik otrloigt viktigt så kan man få den mest hårdföra spelare att känna sig osäker...
har ni några kommentarer eller tips om hur man höjer stämningen ytterligare???

 

[Befuzin]

Att använda sig av spelarnas fobier ser jag på snudden av oetiskt och billigt. Det är ju trotts allt inte spelarna utan rollpersonerna som blir utsatta för en massa läskigheter.
Om jag vet att en av mina spelare kommer att bryta ihop och springa till skogs om jag är allt för entusiastisk i mina beskrivingar av en viss händelser så är det ju spelaren jag är ute efter, inte rollpersonen.
Om jag som ett exempel vet att en av mina spelare blev sexuellt utnyttjad som barn kommer liknande händelser i spelet att antagligen påverka spelaren rätt så effektfullt. Men är det värt det?

Ärligt talat så tror jag inte att det går att skrämma någon riktigt ordentligt när man spelar rollspel, annat än med simpla chock effekter. Som att göra något helt oväntat och påtagligt när spelarna/rollpersonerna minst anar det.

Jag tror att i grund och botten så handlar det om att rollspela rädd och ingenting annat. För HUR skrämmande kan det bli när man sitter och spelar rollspel med sina nerdiga vänner =)

 

[Irratic]

Jaha!

med detta inlägg vill jag tillägga att förstås ska man inte utnyttja att den spelare varit sexuellt utsatt asom barn men det är heller ingen fobi utan en förträngning, sådan saker kan & ska man undvika i största möjliga mån men att spela på till exempel spindel skräck eller mörker rädlsa är ett mer effektfullt o mindre oetiskt sätt att frambringa skräck på, o kan man säga att spelare kan spela rädsla speciellt bra, NEj! därför är även enkla chock effkter & krypande känslor effektfulla för att styra känslorna dit man villl !!!
TJOHOPP

 

[Irratic]

Jaha!

med detta inlägg vill jag tillägga att förstås ska man inte utnyttja att den spelare varit sexuellt utsatt asom barn men det är heller ingen fobi utan en förträngning, sådan saker kan & ska man undvika i största möjliga mån men att spela på till exempel spindel skräck eller mörker rädlsa är ett mer effektfullt o mindre oetiskt sätt att frambringa skräck på, o kan man säga att spelare kan spela rädsla speciellt bra, NEj! därför är även enkla chock effkter & krypande känslor effektfulla för att styra känslorna dit man villl !!!
TJOHOPP

 

[Insignia]

"det är heller ingen fobi utan en förträngning"

Om man vet om det så är det inte en förträngning.

"att spela på till exempel spindel skräck eller mörker rädlsa är ett mer effektfullt o mindre oetiskt sätt"

Mer effektfullt, kanske, men inte mindre oetiskt. En fobi är inte något att leka med, om man inte är säker på att personen i fråga kan hantera det. En fobi är nämligen inte bara att tycka spindlar är äckliga eller liknande; det är en panisk och omotiverad skräck som kan hindra en från att leva ett normalt liv. Som sagt, ska man utnyttja sina vänners handikapp så ska man veta att de tål det.

 

[Rising]

Funkar fobier?

"utnyttja lite amatör psykologi lyssna eller ta reda på vad spelarna har phobier för i IRL & utnyttja det tills de ligger i små skakande högar runt spelbordet"

Funkar det verkligen? Jag har visserligen ingen riktig fobi personligen, men är rätt höjdrädd. Men rädslan för höjder funkar absolut inte om någon spelledare ska försöka skrämma mig i ett rollspel.

Jag tror faktiskt snarare att det är tvärtom, när man tar sånt som jag gillar så kan jag bli skrämd. Det blir någon sorts kuslig förtjusning som fungerar djäkligt bra på mig. Jag har ingen fobi alls för galningar a la Clockwork Orange eller Funny Games (snarare diggar jag sånt), men det har fungerat ohyggligt bra på mig i skräckrollspel.

---

Mest av allt tycker jag bra skräckäventyr kännetecknas av att man kan gå miste om saker. Om man läser introduktionsäventyr till skräckrollspel så handlar det nästan alltid om att rollpersonerna leds genom äventyret som om de följde en snitslad stig. Först skall man uppleva lite läskigt vid punkt A och sedan skall man gå lite tills det återigen blir läskigt vid punkt B osv. Skrämselsituationerna är utsatta från start och det är ingen risk att man går miste om dem.

Det gör att spelaren kan känna sig rätt trygg. Man går inte miste om något viktigt, och eftersom man spelar så som det är tänkt så finns det alltid en väg ut ur alla svårigheter som kan komma att kanta min väg. Äventyret jag spelar kan ju inte vara omöjligt, eller hur? Oavsett hur länge jag snubblar omkring i den här skogen så kommer jag anlända till den gamla stugan i precis rätt tid för att kunna avstyra ritualen som håller på att fullbordas där inne. Jag följer ju "manus", vad kan gå fel?

Därför blir det mycket läbbigare om man skriver ett mycket större äventyr än vad spelarna får uppleva. De får välja sin väg genom äventyret så gott de kan, men hur de än gör så kommer de oundvikligen att gå miste om saker, och om de väljer riktigt dåligt så kan det bli omöjligt att klara äventyret till slut. Men det vet de inte om ännu.

Den sortens känsla tycker jag är grym. En gång var jag alldeles säker på att jag hade undvikit att hamna i en riskfylld skräcksituation, men det kändes faktiskt nästan ännu läskigare att ha sluppit det möte med skräcken, för annars hade jag ju åtminstone vetat vad det var för något ohyggligt som var ute efter mig!

Så trots att jag gick miste om skräck (tror jag, SL har inte berättat vad som skulle hända om jag hade spelat på det andra sättet) så tyckte jag att det var hur rysligt som helst.

/Rising

 

[Irratic]

Re: Funkar fobier?

Jaha!
Man ska förstås anpassa spelet till de som spelar det, det blir aldrig bra rollspel om man måste tvinga in spelana i en situation utan med lite manipulering & att delta i rollpersons skapandet kan man få in spelarn där man vill ha dem utan att de vet om det,
Håller med Rising med att man skall skriva äventyret större än det som spelarna upplever men de skall oxo finnas möjlighet att komma in i de delar för spelarna, jag menar att det skall alltid finnas sidospår som leder längre in i spelets hjärta. Speciellt inom skräckspelandet,

Sedan kan jag tillägga att man ska inte utnyttja phobier på ett rakt sätt utan spela svagt på dem men likfullt ska man använda dem för att skapa spänning i äventyret.
det mest skrämmande för mig är det jag inte vet om som hos så många andra människor det man inte kan känna med sina 5 sinnen ( eventuellt 6 sinne) blir snabbt skrämmande & ökar ens puls & därigenom har man nått målet att skapa ett skräckäventyr.
Men inget äventyr inom skräcken funkar bra utan rejäl stämmningsmusik, som till exempel, Therion, Serenade for the dead, mfl superba artister, speciellt skräckfilmssoundtrack är effektfulla om folk har sätt filmen ifråga, det ger dem små minnes glimtar, ett absolut AJA är att ta musik som alla kan texten till, för det blir lätt att man nynnar med eller bryter ut i Allsång på skansen ( OM man har så dålig smak vill säga)

 

[Rising]

Re: Funkar fobier?

"det mest skrämmande för mig är det jag inte vet om som hos så många andra människor det man inte kan känna med sina 5 sinnen ( eventuellt 6 sinne) blir snabbt skrämmande"

Fast det där är ju inte fobier egentligen, inte ens i liten skala. När du pratar om att använda saker i rollspel som man är rädd för i verkliga livet så ska det vara saker som ormar, spindlar, hundar, trånga utrymmen, mörker, höga höjder och andra, liknande saker.

Jag tror inte att en spelare som är rädd för spindlar blir rädd för spindlar i ett rollspel. Jag tror den spelaren bara låser sig och får det svårt att leva sig in i situationen.

När det handlar om det okända så håller jag däremot med dig. Men det är ju ett trick som fungerar alltid mot alla spelare, skulle jag vilja säga. Det är inte så att man luskar ut att någon av ens spelare är särskilt rädd för det okända och att man därefter tar till detta som ett "hemligt vapen" mot just denna enskilda spelare.

Där går gränsen mellan fobier (även i sin mest kontrollerade form) som är individuella, och skräcktips som funkar i alla lägen. Hela grejen med skräck är liksom att man låter publiken få sitta och inbilla sig saker, så det där med det okända är ett säkert tips.

/Rising

 

[Eksem]

Re: Funkar fobier?

"Därför blir det mycket läbbigare om man skriver ett mycket större äventyr än vad spelarna får uppleva. De får välja sin väg genom äventyret så gott de kan, men hur de än gör så kommer de oundvikligen att gå miste om saker, och om de väljer riktigt dåligt så kan det bli omöjligt att klara äventyret till slut. Men det vet de inte om ännu."

Jag är visserligen på ett positivt hyllningshumör idag, men det där kan vara det nyttigaste du skrivit i SL-tips-kategorin.