Krille
Super Moderator
Den mest arketypiska skräckplatsen sedan artonhundrakallt, möjligen med undantag av kyrkogården, torde nog vara det gåffiga slottet. Ett stort halvtrasigt slott som reser sig från en oländig klippa mitt ute i ingenstans, gärna med en fullmåne som bakgrund och ylande vargar lite här och där. Snö är en bonus, men inget krav, och månen kan även ersättas med ett rejält åskväder.
Det är rätt viktigt att ge upp alla förutsatser att slottet ska vara logiskt. Visst, en och annan knasig europé har spenderat massor med pengar på att bygga ett slott högst upp på en klippa, men det är inte så mycket läget som är knas som resten.
Det gåffiga slottet är vanskött. Det borde det vara, med tanke på att de enda som bor där är Greve D och hans assistens Igor. Möjligen kan grevens vackra dotter A också bo där. Men har ni någon aning om hur mycket folk som krävs för att hålla ett slott fungerande? Bli inte förvånad om ett normalt slott som funkar som förebild för det gåffiga slottet krävde något hundratal pers, speciellt om det är en greve vi talar om. Poängen är att det gåffiga slottet är symboliskt, inte logiskt. Det symboliska gåffiga slottet fungerar med enbart greve D, dottern A och Igor (och möjligen deras körkarl), för att det är så ett gåffigt slott förväntas fungera.
Gåffiga slott har lönngångar. Det fanns på riktiga slott en gång i tiden, men var mest till för att herrefolket skulle ha en plats dit de kunde försvinna utan att tjänstefolket drällde i hasorna hela tiden, eller för att en här skulle kunna smita ut och jävlas med den lede fi. Det är härifrån som det gåffiga slottets alla hemliga laboratorier och bibliotek kommer.
En obligatorisk del av det gåffiga slottet är den stora porten med vindbryggan med den hundra meter djupa ravinen under. Jag vet egentligen inte vad den är till för, men den ser onekligen läbbans fräck ut.
Det gåffiga slottet är ett uttryck för en dekadent släkt. Här finns memorabilia från ättens storhetstid: gamla riddarrustningar, vapen, statyer, gobelänger med mera, som indikerar hur stor och rik släkten en gång i tiden var. Det är dock endast ett sorgligt minne: nu består släkten endast av greve D, dottern A och förstås Igor, samt ett gammalt dammigt museum till slott. Och det tror jag är kärnan i det gåffiga slottet (förutom att vara en massa korridorer och rum som man kan jaga våp i): den är en symbol för en frusen och svunnen storhet, en fåfänga som ännu inte lett till fall men som onekligen kommer att leda dit.
Det är rätt viktigt att ge upp alla förutsatser att slottet ska vara logiskt. Visst, en och annan knasig europé har spenderat massor med pengar på att bygga ett slott högst upp på en klippa, men det är inte så mycket läget som är knas som resten.
Det gåffiga slottet är vanskött. Det borde det vara, med tanke på att de enda som bor där är Greve D och hans assistens Igor. Möjligen kan grevens vackra dotter A också bo där. Men har ni någon aning om hur mycket folk som krävs för att hålla ett slott fungerande? Bli inte förvånad om ett normalt slott som funkar som förebild för det gåffiga slottet krävde något hundratal pers, speciellt om det är en greve vi talar om. Poängen är att det gåffiga slottet är symboliskt, inte logiskt. Det symboliska gåffiga slottet fungerar med enbart greve D, dottern A och Igor (och möjligen deras körkarl), för att det är så ett gåffigt slott förväntas fungera.
Gåffiga slott har lönngångar. Det fanns på riktiga slott en gång i tiden, men var mest till för att herrefolket skulle ha en plats dit de kunde försvinna utan att tjänstefolket drällde i hasorna hela tiden, eller för att en här skulle kunna smita ut och jävlas med den lede fi. Det är härifrån som det gåffiga slottets alla hemliga laboratorier och bibliotek kommer.
En obligatorisk del av det gåffiga slottet är den stora porten med vindbryggan med den hundra meter djupa ravinen under. Jag vet egentligen inte vad den är till för, men den ser onekligen läbbans fräck ut.
Det gåffiga slottet är ett uttryck för en dekadent släkt. Här finns memorabilia från ättens storhetstid: gamla riddarrustningar, vapen, statyer, gobelänger med mera, som indikerar hur stor och rik släkten en gång i tiden var. Det är dock endast ett sorgligt minne: nu består släkten endast av greve D, dottern A och förstås Igor, samt ett gammalt dammigt museum till slott. Och det tror jag är kärnan i det gåffiga slottet (förutom att vara en massa korridorer och rum som man kan jaga våp i): den är en symbol för en frusen och svunnen storhet, en fåfänga som ännu inte lett till fall men som onekligen kommer att leda dit.
