Nekromanti Skrämselhicka II (långt men välskrivet)

[Basenanji]

Prolog
Här följer nu fortsättningen av historien som jag påbörjade i ett tidigare inlägg.
För att förstå det här inlägget bättre bör man alltså ha läst "Skrämselhicka". Orkar man inte läsa all denna text, kan man hoppa direkt till kapitel 3.

Dessutom kommer jag nu blanda själva historien med hur jag skulle vilja spela det- risk för förvirring, alltså. Men jag hoppas att jag ska vara tydlig nog.

Spelledarens förberedelser

Jag tänker mig ett modifierat Kult som system.
I min version finns det ett Helvete och det finns Riktigt Onda Krafter som inget hellre vill än att plåga stackars ovetandes människor. Allt som vi IRL kallar för "parasykologi, övernaturligt, etc" finns i spelet på riktigt. Men starka krafter arbetar för att dölja detta. Därför är vetenskapsmän mfl och andra medlöpare till De Onda, då¨de ser till att "vi vanliga" inte ser igenom illusionen. Rollpersoner som börjar ana att "allt nog trots allt inte står riktigt rätt till..." kommer alltså att klassas som New Age:are eller som dårar. Dessutom kommer de förföljas av De Onda, men inte per automatik, utan snarare när De Onda råkar få korn på Uppvaknade (=de som förstår att det faktiskt finns spöken, telekinesi, demoner mm på riktigt).

Spelarnas förberedelser
Man kan välja att spela vilket yrke som helst, utforma sin karaktär i princip hursomhelst också, men alla måste vara kompisar i någon mån.
Jämfört med historien ser det ut så här:
Lalle, Martin och Desirée är SLP
...de övriga är spelare.
Kompisgänget har bestämt sig för att ses ute på landet. Eriks kusin går med på att låna ut sitt hus en helg. (Rollspela gärna den konversationen; det ska vara tydligt för den spelare som spelar "Erik" att kusinen gärna ställer upp för sin släkting. Om spelaren får känslan av att kusinen är en riktigt juste snubbe har du som SL lyckats).

Viktigt! Alla är sugna på att få komma ifrån vardagen och bara "chilla" lite tillsammans. Alla tycker att det ska bli otroligt skönt att komma ut på landet, långt från närmaste stad. Fundera lite över hur det här skulle gå till i IRL, om du och dina kompisar skulle göra något liknande- modifiera sedan efter verkliga förhållanden. Om ni är säkra på att just ert kompisgäng skulle ta med ett playstation och ha hockey-turnering- ta med den detaljen. Det ska nämligen kännas lite trivialt i början. Nästan som att helgen på landet nog inte är äventyret, utan bara en sorts skön uppladdning inför hemkomsten till Stockholm (jag ser det som att alla i kompisgänget är från Stockholm, byt ut storstad om det passar bättre).

Kapitel 1
Läs/rollspela inledningen av "Skrämselhicka" fram till det ringer. Bäst är om det är lite snackigt runt spelarbordet, som om spelargänget är lika simmiga som rollpersonerna. Då kan SL säga något i stil med...
(helst så att inte alla hör samtidigt. Då kommer flera känna sig lite efter och fråga sådant som:
Spelare 1:"Vaddå? Vad är det som händer?"
Spelare 4: "Är det någon som ringer på dörren?"
Spelare 2: "Tyst och lyssna på (SL)! Ja, det är någon som ringer...PÅ TELEFONEN!" )
...att det ringer. Vem ska svara? I min historia tror jag att spelarna borde resonera sig fram till att Erik svarar. Annars svarar man nog något i stil med att:
Spelare 2: "Ja, det är (Åsa) hos Eriks kusin *fniss*...(*alla skrattar*)

Nu börjar äventyret...

Kapitel 1
Lelle är borta- det vet alla, men har förmodligen bara försvunnit för en kort stund. Ljuset var ju tänt på dass, men vafan, han spelar nog de andra ett spratt. Typiskt honom att hålla på med spökerier... *fniss*

Men samtalet är riktigt, riktigt konstigt. Det skulle kunna låta så här (men ni gör det säkert bättre):
Mamman: (I behärskad ton) Vem är det?
(Åsa): Ja, det är Åsa...ehh, Eriks kompis, vill du tala med Erik?
Mamman: Jag vill tala med den som har mördat min son!
Alla fnissar, för Åsa är packad och Erik tänker inte göra henne tjänsten att ta över luren...
Åsa stelnar till.
Åsa: "Ehh, nu förstår jag inte riktigt. Lalle... är det du?
Nu börjar alla fnissa mer.
Mamman: "Du...(börjar darra på rösten)...känner Lalle?
Åsa: Ja, men vem är det? Kom igen Lalle, är det du? Säg det det då! Fan, vi letade efter dig, var är du, kom igen nu!
Mammanargt) "Jag är INTE Lalle!" (i förbindlig ton, nästan lite gulligt "Jag undrar om du vet varför han är död?"
Åsa:???
Resten av gänget börjar lugna sig lite men nån går ut i köket för att hämta öl.
Mamman: "Jag vet att han blööööder just nu. Han blööööder...
Han har (nu i pipig ton) såååå ooooont...
Åsa: "Sluta Lalle! Vem är det här?
Mamman: (Skriker) JAG ÄR LARS-ERIKS MAMMA! LARS-ERIK OLSSON 740809-0127, LARS-ERIK OLSSON, MED TVÅ S! JAG VILL VETA VARFÖR HAN ÄR DÖD! HAN ÄR DÖD OCH HAR ONT! VEM HAR DÖDAT HONOM? VEM?! VEM?! (Mamman börjar gråta)
Åsa: (Till kompisarnaTyst! Det är hans morsa!
Kompisarna har hört mammans skrik genom luren och är redan tysta.
Åsa till mamman: Du...är du Lelles mamma? Han...är här...men han har bara gått ut...en stund. Ehh, du kan...
Mamman: (Viskande) Stygga lilla fitt-flicka, han HAR INTE gått ut, för han har (sjunger)OOOOOONT! (Skrattar konstigt)
Desirée blir nu likblek i ansiktet. (lapp till spelare)
Åsa: Men han har mobil- du kan ringa på hans mobil! Eller...han...kommer nog strax... (Någon kompis nickar)
Mamman: (Gråter) Du vet inte varför han är död... Har du ringt till po-po-po-polisen? Gör inte det för po-po-po-polisen vet inget! Haha! Haha! HAHA! (brusigt ljud)

*klick*

Nu får nog Åsa försöka förklara vad som sas. Man provar nog att ringa till Lalles mobil, men det är inget svar. Kanske hajjar spelarna att han har den med sig och att han kan ha ringt till sin morsa. Var är Desirée förresten? Hon bara drog?
Nejdå, Desirée har inte dragit utan sitter i soffan och gråter hysteriskt. Om man pratar med henne (och lyckas med relevant färdighetsslag kanske?) får man reda på följande:

* Lalle och Desirée dejtade ett tag. Det blev aldrig något men Desirée vet att Lalle hade en konstig relation till sin morsa. Hon var tydligen sinnessjuk och bodde på olika behandlingshem (läs:mentalsjukhus anno 1990)...
*Lalle har vuxit upp hos sin farsa sedan Lalle var 13.
Farsan bor i Stockholm, på Östermalm.
*Lalles morsa dog på ett behandlingshem för ungefär åtta år sedan. Lalle är fortfarande djupt tagen av sin trasiga relation till sin morsa. Han brukar resa ner till hennes grav någonstans utanför Vänersborg (fel, hon ligger begravd i Falköping)!
*Desirée skulle följa med men så gjorde de slut och Desirée tror inte att Lalle ville att hon skulle veta mer om Lalles morsa.
Hon var tydligen riktigt sjuk och kunde säga otroligt hemska saker.
* Lalle förmodligen var självmordsbenägen. Han tog kontakt med en psykolog, men när denne rekommenderade Lelle terapi, blev Lalle vansinnig och slutade gå till psykologen. När Desirée tog upp det här...gjorde Lalle slut. Men Lalle kan nog, enligt Desirée, vara självmordsbenägen.

Eller så var det en galning? Varför skulle Lalle (eller Lalles morsa heller, för den delen?) ha numret till Eriks kusins stuga ute på landet? Nej det var nog bara en knäppgök. Eller Lalle som försöker skrämmas...

Kapitel 2

Alla snubbar borde ha en...DV-kamera! Kanske ni har en? Kan ni spela in scenen när Lalle sitter på dass? Sedan kan man visa den för spelarna?! I min sjuka hjärna vore det coolt, annars får man spela det. Spela då gärna Martin som har förbytts från att vara en spelevink till att ha blivit riktigt j-a uppskrämd. Det rör inte Martin i ryggen att han har spelat in sina kompisar i en högst förnedrande situation, han blir så förb-t rädd när han inser att han kan ha spelat in Lalle. Kanske det sista man får se av Lalle...

Nu kommer nog alla rollspelsrävar iaktta allra största försiktighet och noggrant samla in spår och försöka leta ledtrådar. Rollspela detta noga som om de är nära ett genombrott. Men Lalle förblir borta och man hittar inget. Ingen ringer heller.

Kapitel 3
Under natten ska du SL väcka någon av rollpersonerna. Det är Desirée som är helt utom sig. Hon är så fruktansvärt skakad och chockad att spelarna ska inse att det är fara för hennes mentala hälsa om inte något görs. Desirée + en till (spelare) åker till närmsta stad ( i mitt exempel ligger stugan 10 km norr om Mullsjö och staden man åker till blir Falköping).
Desirée plus kompis sover sedan i bilen i Falköping och reser senare på dagen till Stockholm.
De övriga stannar kvar i stugan.
På morgonen knackar två poliser på!
"God morgon i stugan, vi är från Falköpingspolisen och undrar om ni känner någon Lars-Erik Olsson?"
Poliserna vill inte riktigt gå in på varför de undrar men vill veta vad som hände under gårdagskvällen. Poliserna ger ett alldagligt intryck och verkar väl reko. Man fikar i köket och alla får berätta vad som har hänt. Poliserna pressar inte rollpersonerna men vill förstå exakt vad som har hänt. Alltså kan de bli lite petiga rörande detaljer. Att Spelarna kanske inte svarar speciellt synkroniserat är bara bra- det är väl så man känner det; att gårdagen blev lite dimmig och konstig.
Dessutom är de inte misstänkta för något, poliserna vill bara veta vad som har hänt...
Poliserna lovar att kolla till stugan och Lelle.
"Om han behöver vår hjälp, kan han ringa till polisen!"
Rollspelsrävar kommer förstås att ana oråd, men gör situationen sådan att de kan känna att poliserna faktiskt skulle kunna hjälpa dem! För Lelle är ju försvunnen. Det borde ju vara skönt att polisen tar atg i det här om det nu har hänt något.

Hur polisen vet att kompisarna är i stugan? Hur polisen har fått reda på att Lalle har försvunnit? Får de inte svara på av "...utredningstekniska skäl...".

Man reser så småningom hem. Utan Lalle...

Kapitel 4

Tiden går i stockholm, alla återvänder till sitt, men några skumma saker händer i slutet på november.
I kronologisk ordning händer detta:
* Desirée blir dålig strax efter hemkomsten till Stockholm, hon blir faktiskt så dålig att hon tas in på S.t Eriks mentalsjukhus (den 24/11).
* Paul och Åsa träffas och fikar. På Östermalmstorg ser dem, hör och häpna, Lalle!! Man springer ut på torget och undrar förstås vad som händer!
Men Lalle blir förvånad och fattar ingenting. Han säger att han visst inte följde med till Eriks stuga. Han har inte alls varit där överhuvudtaget. Han blir förstås upprörd över att höra vad som hänt men förstår verkligen ingenting. Vännerna skils förvirrade. Lalle är annars sitt gamla vanliga jag.
*Nu blir det liv i luckan bland kompisarna och man hörs per telefon och bestämmer sig för att hälsa på Lalle. Väl hemma hos Lalle börjar det ena märkliga efter det andra hända:
-Lalle säger att han pluggar (kompisarna vet att lalle inte ens har gått ut gymnasiet! Lalle har jobbat som bud-bilschaufför sedan fem år tillbaka. Lalle är en riktig knegare, absolut ingen plugghäst!)
-Lalle säger att han har träffat en ny tjej.
Då reagerar någon av kompisarna med att replikera något i stil med:
-Vet du hur j-a dåligt Desirée mår? Hon är f-n helt förstörd efter det som hände nere i Falköping...
Men Lalle förstår ingenting (och det här är viktigt: spelarna måste också förstå att Lalle verkligen inte gör det heller...)

Hörrni, jag måste sluta, det kommer en fortsättning.

/Basenanji

 

[Troberg]

Jäkligt bra! Ser fram mot fortsättningen!

 

[Johan K]

Får ju gåshud ju !

Båda dina texter är ju sådana som ger gåshud ju !!
Ser åxå verjligen fram mot fortsättningen ju !

 

[Rising]

Jorå, det ska bli spännande att följa fortsättningen, och det är trevlig läsning, men borde det inte egentligen bli en skräcknovell av det hela? Du förutsätter rätt starkt vad som skall hända hela tiden, och spelarna får inte göra särskilt mycket för att driva handlingen framåt. När de går runt och letar ledtrådar finns det exempelvis inget för dem att hitta.

Det kanske skulle bli lite mer rollspeligt om du hängde upp fler moment i handlingen på spelarnas intiativ och tillät storyn att utvecklas på flera olika sätt beroende på vad rollpersonerna gör.

/Rising
tycker det är kul att Bas skriver så mycket inlägg på skräckforumet.

 

[Troberg]

Jorå, det ska bli spännande att följa fortsättningen, och det är trevlig läsning, men borde det inte egentligen bli en skräcknovell av det hela? Du förutsätter rätt starkt vad som skall hända hela tiden, och spelarna får inte göra särskilt mycket för att driva handlingen framåt. När de går runt och letar ledtrådar finns det exempelvis inget för dem att hitta.

Det kanske skulle bli lite mer rollspeligt om du hängde upp fler moment i handlingen på spelarnas intiativ och tillät storyn att utvecklas på flera olika sätt beroende på vad rollpersonerna gör.

Som jag ser det så är han än så länge i huvudsak inne på inledningen, något som man spelar genom ganska snabbt. Nu är förutsättningarna utplacerade, nu måste spelarna börja agera på egen hand och luska ut vad som händer (något som jag i alla fall inte ser vad som är på väg eller hur det hänger ihop).