"Men inte ens de ifrågasätter guds allvetande och ofelbarhet, bara sin egen tolkning av hans direktiv."
Det beror lite på vem och när du tittar. Ta till exempel det där med Sodom och Gomorra. Där kommer Gud och säger, "dom däringa städerna ska jag förinta" också kommer Abraham och säger, "men öh, pucko! Det finns ju en massa oskyldiga där. Ska du ha ihjäl dom också?" "Klart jag ska", säger Gud, "jag är allsmäktig." "Men hörru farsan, liksom, det är fel! Vad gör du om det finns femhundra snälla typer där?" "Men så många finns inte, men skulle det finnas så skulle jag låta bli." "Och om det var tvåhundra då?" "Så många finns inte, men skulle det finnas så skulle jag låta bli". Och så vidare. Kohandeln slutar vid tio rättfärdiga och det visar sig inte finnas, men poängen är att Abraham de facto ifrågasätter Guds allvetande och ofelbarhet.
"Och judarna har aldrig stagnerat i ortodoxt bokstavstroende våldsorgier?"
Och se hur det gick för dem! Brännugnar, sa vi något om, eller hur?
Bokstavstroende suger. Oavsett om de står under davidsstjärnor, kors eller halvmånar.