Jag är en mycket blygsam riddare vid kung Arthurs hov. Min anspråkslöshet är så stor att den förbjuder mig att säga något om mina dåd. Det är inte mycket att prata om i vilket fall. Jag har haft tur några gånger, kanske, som när jag helt oförtjänt dubbades som grevskapets yngste riddare någonsin (andra kan berätta om porten som måste öppnas för att inte halva grevskapets riddare skulle gå åt, och vilken väpnare som gjorde det) under slaget vid St Albans, eller mitt obetydliga bidrag i De två kungarna slag eller slakten vid Bedegraine, och den där gången då jag gav min häst till grevens ende son så att han kunde undfly en säker död och stod kvar själv och stred mot kung Idres förrädiska riddare (till fots) är inte heller något att nämna (att jag fick min hallbyggnad återuppförd efteråt var helt oförtjänt). Någon har kanske hört att jag förutom kung Pellinore är den som kommit närmast att fånga besten Glatislant, men det är blott överdrifter, även om jag hade den inom armlängds räckhåll så hade jag säkert aldrig kunna betvinga den, där en så stor kung och riddersman misslyckats så många gånger. Och visst, några saxare har kanske fallet för min klinga, men vilken riddare idag har inte fällt några saxare? Inget att prata om, det var ovanligt klena saxare i vilket fall.