Läste om tråden och tycker också fortfarande att skuggor är ett intressant ämne med outnyttjad potential. Har inte använt det i spel då det ju saknas regler vilket är synd men har suttit och funderat lite smått på ett system.
Tänker mig något i stil med fate points eller lite som öden och erfarenheter i Svavelvinter för den som är bekant med det. Typ att man författar en poetisk rad som beskriver sin skugga och därmed också innersta väsen. Sedan kan man sätta skuggan i spel, först som en nackdel, sedan en fördel genom att utdela en slags "skuggfavör" (i brist på bättre namn) som sedan kan användas för omslag.
Har både mer och mindre komplicerade idéer men jag har för tillfället landat i ett enkelt och fritt upplägg enligt följande:
En spelare kan när som helst deklarera att rollpersonens handlande är i enlighet med dennes skugga/själsliga allians OCH att detta handlande ger upphov till ofördelaktiga konsekvenser. Som belöning erhålles en "skuggfavör". Denna favör kan vid ett senare tillfälle växlas in mot ett omslag av valfri tärning, såväl framgångsslag som effekttärning, under förutsättning att det slaget också utgör en handling i linje med skuggans natur. Spelledaren avgör förstås i båda fall om motiveringen håller. Max en favör kan innehas vid ett givet tillfälle. Korrumperade karaktärer kan välja att också spela på sin svarta skugga när denne nått upp till sin korruptionströskel och mörkret börjat ta överhanden.
Resultatet blir en slags kombination av fördel/nackdel baserat på själslig läggning som stimulerar till att definiera och påminna om vem karaktären är på djupet men utan att göra några stora regelmässiga intrång eller komplicerade tabeller. (Har i samband med det även arbetat med Häxsyn för att rimma med detta men håller på det lite).
Ex: Eglios skugga läser "Borstat stål i varmt middagsljus."
1) Under en scen försöker ett rännstensyngel övertyga honom att följa denne in i en gränd för att hjälpa en sjuk kvinna. Mot bättre vetande väljer spelaren att låta Eglio gå in i gränden då spelaren har utformat/tolkar skuggan som den hos en godhjärtat naiv karaktär. Detta trots att bakhållet är uppenbart för spelaren (och kanske även rollpersonen). Då erhålles en "skuggfavör".
2) Under en annan scen försöker Eglio att samla ett gäng bybor att göra gemensam sak men misslyckas med sitt övertyga. Här vill spelaren gärna lyckas med slaget och gör tolkningen att rollpersonen kan vara överraskande resolut. Han kan då använda sin tidigare erhållna skuggfavör för att få en andra chans att lyckas.
3) Under en tredje scen drabbas Eglio av en svartkonstnärs svarta andedräkt och erhåller temporärt korruption över sin tröskel. När gruppen till slut besegrar fienden och tar en fånge bestämmer spelaren att Eglios svarta skugga ska komma i spel. Han är nu uppfylld av ett oförklarligt hat vilket får honom att avsluta fångens liv innan någon hunnit få ur denne någon information. Då erhålles också en skuggfavör.
Detta berör förstås bara rollpersonernas skuggor och inte de hos SLPer och monster. Tankar och kommentarer? Hur rimmar det med det existerande världskonceptet?