Nekromanti SL i kris

tiger9

Veteran
Joined
10 Apr 2004
Messages
6
Location
Höganäs
Jag har ett problem.
Problemet är mina spelare.
Låt oss för enkelhetens skull kalla dom Spelare A,B och C.

Spelare A är det inget speciellt problem med, men spelare B och C är något jobbiga.

Dom skriver näst intill inget om bakrundshistorian, utseendet eller personligheten. Jag får nästan tvinga dom att åt minståne skriva ner hår- och ögonfärg.
Dom pratar alltid i "vi" form, som t.ex. "vi går dit" utan att ha pratat med dom andra om det.
Dom kan även plötsligt börja prata om nåt annat mitt i allt, som t.ex. tv program eller liknande.

Spelare C tänker inte ens innan han handlar. En gång hamna dom i ett slagsmål med några onyktra personer. Han drar genast sitt vapen. En av dom andra säger att han inte ska skada dom för mycket. Då gör han ett kraftfullt anfall och lyckas hugga av armen på personen.
Han handlar även ofta som en robot.

Vad ska jag ta mig till?

Tack på förhand.
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
"Crisis, you say? I have the perfect cure..."

Låt dem få smaka på konsekvenserna av deras agerande. Förutspå deras handlingar och gillra smarta fällor för dem, och då menar jag fällor med hög sadistfaktor som får dem att tänka "nej, varför gjorde jag så för?".

Eller så kan du ju göra på det mer pacifistiska (läs: töntiga :gremwink:) sättet och helt enkelt försöka prata dem till sans. Det funkar i alla fall inte i min spelgrupp (som å andra sidan inte är av denna värld, även om de börjar bli bättre), varför jag allt som oftast använder mig utav det förstnämnda alternativet.
Påpeka att det är skittråkigt att spelleda dem när de är asdåliga på att rollspela och tvinga dem att spela icke vapenförda roller. Du kan också låta någon annan vara SL så får du ett ypperligt tillfälle att visa hur fan man rollspelar! :gremlaugh:

Hur är det med den där normale spelaren? Du kan ju börja belöna honom för gott rollspelande samtidigt som du lite diskret...hehehe...bestraffar...de andra för deras oexemplariska beteende...hehehe...

-Danne, inte som alla...hehehe...andra...spelledare...hehehe...
 

MongoMan

Swordsman
Joined
20 Sep 2004
Messages
525
Location
Karlstad, Värmland
Re: SP i kris

Jag vet hur det är. En av våra spelare gör bara krigare hela tiden, sitter och är passiv och klagar sedan på att han inte "får göra någonting". En annan spelar aldrig sin personlighet och agerar ofta som spelare C i din spelgrupp. En annan klagar otroligt mycket på att andra pratar om annat och förstör rollspelandet, sen gör han det själv fast 10 gånger värre. Antar och hoppas att det blir bättre med tiden.
 

MongoMan

Swordsman
Joined
20 Sep 2004
Messages
525
Location
Karlstad, Värmland
Re: "Crisis, you say? I have the perfect cure..."

Hehe... Ska testa det där i Neotech, är nämligen SL. Bra rollspel innebär färre sociala tragedier och färre sjukhusbesök. Dåligt rollspelande belönas generöst med en och annan truppmina och Hypendo-kula runt hörnet.

Mori som tycker att "hehe... hehehe..." tål att sägas igen.
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
bättre med tiden

"Antar och hoppas att det blir bättre med tiden."

Av ren erfarenhet. Ja. Även om det är möjligt att somliga helt enkelt är "omöjliga fall" så till vida att dom inte tycker att det är roligt att spela på något annat sätt.

Om då ens egen vision av hur man ska spela går så tvärs emot vad spelarna tycker har man onekligen ett problem, där den bästa (men absolut jobbigaste) lösningen är att byta spelgrupp. Dels jobbigt, för att det så gott som alltid blir kass stämning mellan kompisar och jobbigt för att det är svårt att hitta.


/Naug, har ovanligt ofta varit välsignad med exemplariska spelare
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Bestraffningar för dåligt rollspelande

Personligen tycker jag att dåligt rollspelande inte nödvändigtvis ska bestraffas med "godslapping" som det brukar kallas. Det vill säga, inkonsekventa reaktioner som mest kommer från spelledaren för att han inte gillar det du gör.

Istället så föredrar jag att göra "bestraffningarna" som trovärdiga konsekvenser i spelvärlden. Oftast så medför dåligt rollspelande jätteknasigt uppförande från rollpersonen i spelvärlden. Liksom, om spelaren talar oartigt med hertigen av Firina så låt vakterna reagera som vältränade jätteschnausers och banka skiten ur spelaren (med ett välriktat slag i skallen bakifrån så han inte har någon chans att försvara sig mot första slaget. Låt sedan vakterna kasta honom i cellen så att han får "lugn' ne' sig", försnilla hans penningpung och förolämpa hans ponny. Släpp honom sedan när Hertigen har benådat honom med ytterligare en audians, om han kan sköta sig den här gången.

Eller. Om dom insisterar på att gå omkring med stridsvapen (tvåhandssvärd, metallpansar, morgonstjärnor. Ja, basically allt som är större än vanligt slagsvärd) i stadsområde så kommer slutligen stadsvakten med milis "sätta stopp för bråkmakarna". För, vem skulle annars gå in i en stad med stridsvapen. Om han inte villa mucka gräl liksom?

Om dom drar blankt på krogen i ett barslagsmål, så se till att knektarna jagar dom som hundar tills dom lämnar staden. När dom gör det så får dom gärna bli efterlysta. Om dom inte lämnar staden, se då till att knektarna är realistiskt färdiga med sina vapen och ögon (inte som de gängse urkorkade stadsvakterna i ditt gemene fantasyäventyr), så att de faktiskt åker fast. Det är liksom alltid jobbigt att slåss mot numerärt överläga. Särskilt i Eon. När dom sen åker fast så åtalar man dom och ålägger dom det straff som passar landet. En avhuggen hand kan t.ex. realistiskt belönas med... ja. Vad sägs om att hugga av samma hand på förövaren? Om han bara dragit vapen i ett barslagsmål utan allvarliga skador så är det fortfarande ett grovt brott, som ska bestraffas därefter.

Min poäng är, att när deras rollspelande är lidande så får det oftast konsekvenser i spelvärlden. Dessa konsekvenser bestraffar spelaren utmärkt på egen hand, om spelledaren bara är uppmärksam nog att spela ut dom till sin fullhet.


/Naug
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,271
Bäste tigernia!

Nu har jag läst din post och inser att du och jag hamnar i samma sits då och då.

Tidigare blev jag ofta skitsur och osams med mina spelare/SL, men nu blir jag oftare mer frågande. Jag håller med Naug om det han har sagt men skulle också vilja bidra med en kanske oväntad åsikt. Dina spelare har rätt- du har fel som inte förstår dig på dem! :gremshocked:
Vad menar jag nu? Låt mig förklara:

Efter att ha läst hur spelare B och C gör så verkar det som att de två och du har väldigt olika förväntningar på vad rollspelandet ska innebära. Inte så konstigt, du ger ett mer moget och klokt intryck. Jag antar att du är en mer erfaren och mer kreativ rollspelare än vad B och C är.

En trösterik tanke är att det finns lika många sätt att spela rollspel på som det finns spelare. Alltså kommer spelandet ofta belöna de grupper där spelare och SL har ungefär samma åsikt om vad rollpersonerna ska göra och hur.

För ibland kan det vara slöseri med tid att skriva ned en lång bakgrundshistoria. Ibland är en sådan ett krav.

Det där tycker jag beror på hur mycket man har spelat och kanske ännu mer om hur mycket man har reflekterat över vad rollspel kan vara.

När jag började med rollspel hade jag inget behov av någon bakgrundshistoria. För mig var det fullt tillräckligt att få levvla, samla skatter och döda monster.

Sedan när jag insåg att det faktiskt betydde något, blev en mer och mer fördjupad bild av rollpersonen ett mått på kvalitet.

Nuförtiden växlar jag mellan de två olika spelstilarna och finner stort nöje i att våga göra det.

Kanske ska du försöka spelleda som du tror att spelarna vill ha det?
Bara massa fajter, lite ROLLspelande och snabba/enkla bedrifter.

Förmodligen kommer spelarna snabbt tröttna och spontant vilja spela mer "fördjupat" som du efterlyste här i tråden.

Dom pratar alltid i "vi" form, som t.ex. "vi går dit" utan att ha pratat med dom andra om det.
Jaha! När det blir så med mina spelare tar jag det som ett tecken på att de blir så ivriga att det glöms bort...! :gremsmirk: Jag skulle ta det som ett gott tecken, förutsatt att ingen känner sig överkörd.

Han handlar även ofta som en robot.
Ok, låt honom då utföra uppgifter som passar en robot! För antagligen kan inte spelaren nåt annat, med tiden lär han förstå att det går att göra annorlunda genom att se andra spela. Men att tvinga honom att spela avancerat och fördjupat, blir nog en för svår utmaning för den spelaren.
Frågan är om du orkar ge honom uppgifter han skulle klara av? För det kan nog vara tröttande för dig...

Men mest av allt, ge inte upp!

I all välmening,
Basenanji
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Ninaninaninanaaa... (långt)

Varning: I det här inlägget så läser jag väldigt mycket mellan raderna. Det gör att jag kan uppfatta situationen totalt fel, övertolka, feltolka och i största allmänhet dabba mig.

Jag börjar med att påpeka den Stora, Oföränderliga och Evigt Sanna Lagen om Rollspelande:

"Rollspel är underhållning. Ditt mål som spelledare är att se till att spelet är så underhållande som möjligt för så många som möjligt."

Dess ursprung och implikationer tar vi senare, men först ska jag övertolka dig. Om vi ska börja övertolka, så fastnade jag för en rad: att de börjar prata om annat mitt i allt. Nu ska jag vara elak (och risken är som sagt var att jag övertolkar eller helt enkelt har fel): det är inte deras fel. Det är ditt fel. Det innebär nämligen att du inte har lyckats fånga deras uppmärksamhet odelat till spelet. Dina medspelare har helt enkelt inte så kul som de borde ha, och finner pratet om TV-programmet mer intressant än spelet.

Det är ju inte särskilt schysst av mig att bara säga att du är en dålig spelledare utan att försöka ge någon form av lösning på problemet. Så för att ge någon lösning på problemet så måste vi analysera det. Problemet som jag får uppfattningen av det är att du inte förstår varför dina medspelare rollspelar, och helt enkelt försöker ge dem en upplevelse som de inte tänder på. Problemet förekommer inte bara i rollspel, utan i princip när som helst, till exempel när flickvännen vill se en riktigt smörig feelgood-komedi när pojkvännen vill se Tomb Raider, och pojkvännen ser den där smöriga komedin för att han hellre ser en tråkig film än bråkar med flickvännen (tråkiga filmer överlever man, arga flickvänner gör slut, eller i alla fall vägrar sex), och han kan alltid se Angelina Jolies tuttar sen.

Ehrm. Sorry för avstickaren. Poängen är att dina spelare inte tänder på dina cylindrar. De gillar rollspel, men dras inte alls till samma rollspelselement som du. De får helt enkelt kickar av andra saker. För att du ska behålla deras uppmärksamhet så måste du tillfredsställa deras lustar, och det innebär att du måste förstå vad som tänder dina spelare.

(boing!) Boktipset: "Robin's laws of good game mastering". Den ges ut av Steve Jackson Games och bör finnas i de få välsorterade spelbutiker som finns kvar (dvs inte Tradition).

Vad boken handlar om är att spelleda. Den grundläggande saken som boken slår fast är följande regel:

"Rollspel är underhållning. Ditt mål som spelledare är att se till att spelet är så underhållande som möjligt för så många som möjligt."

Kom ihåg den. Den är skitviktig. Den är nämligen precis allting som är viktigt som spelledare, och spelledarens alla uppgifter utgår från den regeln.

Det första som boken gör är att studera dina "kunder", det vill säga spelarna. Författaren gör det genom att kategorisera spelarna i olika grupper, nämligen "power gamern" (som vill göra sin rollperson större, tuggare, elakare och rikare), "rumpsparkaren" (som helt enkelt vill röja lite), "taktikern" (som vill lösa komplexa problem), "specialisten" (som alltid spelar en viss sorts rollpersoner, exempelvis alver, dvärgar etc), "skådespelaren" (som vill uttrycka sig själv som sin roll), "stårytellern" (som vill skapa eller uppleva en cool ståry), och "den tillfällige spelaren" (som egentligen är med och spelar för att övriga spelar).

Var och en av dessa typer har sina skäl till att spela. Om dessa inte får dessa skäl tillfredsställda så har de tråkigt.

Ett av hjälpmedlen i boken är följande lilla uppställning:
<table border=1><tr><td>Spelare</td><td>Typ</td><td>Sökt kick</td><td>Önskade element</td></tr><tr><td>.</td><td>.</td><td>.</td><td>.</td></tr><tr><td>.</td><td>.</td><td>.</td><td>.</td></tr><tr><td>.</td><td>.</td><td>.</td><td>.</td></tr><tr><td>.</td><td>.</td><td>.</td><td>.</td></tr></table>

Kolumnen Spelare torde vara ganska självklar. Kolumnen Typ är en av de olika kategorierna. Kolumnen Sökt kick är helt enkelt vad det är den spelaren vill känna för kickar när han rollspelar. Kolumnen Äventyrselement fyller man i när man konstruerar äventyret, för att se till att alla spelare får något att göra.

Så utan att känna dina spelare så tänker jag börja att fylla i tabellen med dem. Observera, jag gissar hejdlöst.
<table border=1><tr><td>Spelare</td><td>Typ</td><td>Sökt kick</td><td>Önskade element</td></tr><tr><td>A </td><td>Skådespelare/Stårytellare </td><td>Antingen att uppleva en roll eller uppleva ett äventyr </td><td>.</td></tr><tr><td>B </td><td>Tillfällig spelare </td><td>Hänga med polarna </td><td>.</td></tr><tr><td>C </td><td>Rumpsparkare </td><td>Slåss </td><td>.</td></tr></table>

Jag utgår från att A verkar ha samma inställning som du, och den verkar vara antingen som stårytellare eller skådespelare. C verkar helt klart vara en rumpsparkare - hans mål är att smiska rumpa, helt enkelt. Han får sin kick genom att slåss och vinna. B var svårare att kategorisera med de få uppgifterna du skriver, men jag får intrycket att han verkar vara en tillfällig spelare - han spelar mest för att ni spelar.

Vad kan vi dra för lärdom av den här uppställningen? Jo, framförallt att dina spelare har olika preferenser. Om inte du kan tillfredsställa dessa preferenser så kommer inte dina spelare ha skoj, och då kommer de antingen ta saken i egna händer och... tja, slåss och göra det skoj, eller så kommer de att ha tråkigt. Det senare alternativet är ett misslyckande för dig, och det förra alternativet gör att spelet blir tråkigt för dig. Det innebär att åtminstone en deltagare (du) inte har tillräckligt skoj.

Mitt tips är att titta på den fjärde kolumnen, Äventyrselement. Om du har lyckats luska ut vilken sorts spelare du har och vad som triggar dem, skriv äventyren så att var och en får sina kickar tillfredsställda. Inte nödvändigtvis samtidigt - du får helt enkelt sätta upp äventyren så att A kan få skådespela lite på värdshuset för att få ledtrådarna som leder till onde skurkens tillhåll så att B och C kan kötta och få sina lustar tillfredsställda. Det vill säga, tänk på att B och framförallt C vill slåss och vinna! Finns det risk att det blir våldsamt så kommer C ta i så han kräks, så se till att om C är i närheten och du inte vill ha dödliga våldsamheter så har du inga våldsamheter alls. Och om det blir våldsamt vid något tillfälle, se till att det inte gör något om C är övervåldsam. Det är det som C trivs med, så låt honom göra det.

Så långt dina spelare. Nu är det en person kvar att ta itu med, och det är du. Du verkar inte vara så förtjust i att bara ha en våldsam C som sparkar rumpa. Genom att koncentrera äventyrets olika element så att de tillfredsställer de olika spelarna, så kan du få dina lustar tillfredsställda med A, och du kan dessutom fixa ditt äventyr så att det inte sabbas av C. Det gör att du förmodligen kan uppskatta Cs röjarfester bättre. Förmodligen gör det dig lyckligare. Vill du så kan du sätta in dig själv i uppställningen ovan, ta reda på vad för slags typ som du är, och designa äventyren så att du kan få dina lustar tillfredsställda någonstans. På så sätt så har alla kul. Och då är det dags att upprepa den Stora, Eviga Blablabla-du-fattar-piken Lagen om Rollspelande igen:

"Rollspel är underhållning. Ditt mål som spelledare är att se till att spelet är så underhållande som möjligt för så många som möjligt."

Den omfattar nämligen inte bara dina spelare, utan även dig själv. Kruxet är att du är i minoritet, så du får klämma in ditt nöje i deras där det får plats.

---

Att de rollspelar dåligt, säger "vi" och börjar prata om annat... liksom, till och med jag med mina 22,5 års rollspelande säger "vi" ibland och pratar kringsnack ibland. Rollspel är socialt och kringsnack bör därför förekomma, och ibland är situationen så enkel att "vi" helt enkelt löser problemet bättre. Dessutom är pluralis majestasis mycket coolare.
 

Ingtar

Veteran
Joined
15 Jan 2004
Messages
193
Location
Norrköping
Re: Bestraffningar för dåligt rollspelande

Jag håller med dig helt och hållet, de ska bestraffas om de gör något riktigt korkat!
Jag bestraffade en utav mina spelare igår när vi spelade...han trog vapen och hög ned en värdshus värd mitt i natten och innan dess så hade de bråkat lite på samma värdshus och stadsvakten var p väg ditt, så spelaren fick springa som han aldrig sprungit för och det slutade med att han slängde sig i vattnet med två slag svärd på ryggen(väldigt dumt) han hade dessutom färdighetsvärde 8 i Simma så allt gick åt helvete och han drunknade!

Man kan säga att han bestraffade sig själv lite.
 

Praetori

Warrior
Joined
6 Sep 2004
Messages
252
Location
STHLM
Ödestärningar!

Jag säger bara ÖDESTÄRNINGAR.

Personligen var jag mycket emot konceptet när jag först hörde talas om det. Men efter att har provat med det systemet så har både jag (och spelarna) insett att det är ett mycket bra system för belöningar.
Dåligt inkonsekvent rollspelande = Inga ödestärningar som belöning.
Gott rollspelande = ödestärningar.

Om spelarna är oseriösa är det ofta för att äventyret/kampanjen eller bara den nuvarande intrigen inte stimulerar dem. Låt alla spelare skriva ner vad de vill ha/prova för typ av händelser i ett äventyr. Väv sedan in det hela och när episoden är genomspelad så ta in feedback.

Vi har gjort på det sättet ett antal gånger i spelgruppen (liknande) och har nuförtiden hyfsat roliga tillställningar (även om alla inte gillar allt hela tiden).
Variationen är viktig, dock så finns det problem som är extremt svåra att komma förbi.
I våran spelgrupp så har vi tex spelare som hatar vad andra tycker är roligast (Läs hov/intrig äventyr kontra rusa i skogen och jaga bönder äventyr). Detta är problematiskt men kompromisser är bästa receptet.

Jag är extremt "bestraffande" mot spelarna. Men försöker vara det på ett realistiskt och konsekvent sätt. En handling utlöser alltid någon typ av reaktion. OM man dödar en värdshusvärd så FÅR det konsekvenser som kan vara MYCKET obehagliga (stadsvakter, fängelser, bödlar...ja ni fattar vinken). Om man däremot dödar värdshusvärden med lite finess och sedan dessutom gömmer kroppen, då är det inte dåligt rollspelande (förhoppningsvis) och kanske inte drar på sig lika allvarliga konsekvenser "realistiskt sett".

Personligen är jag dock mer en anhängare av sk "indirekta konsekvenser". Dvs: Rp stjäl pengar från favoritbutiken. Favoritbutikens ägare har ej råd att betala av skulderna. Indrivarskurkarna tvingar Ägaren att fly. Nästa gång RP besöker staden är favoritbutiken......"VA, STÄNGD?....men faan, jag behövde jhu nya bågsträngar"
Eller för att citera ett verkligt exempel ur ett äventyr.

RPna jagar en skurk. Skurken flyr in i en stad där han har mäktiga vänner. Rpna hamnar i trubbel när de försöker sätta dit skurken och under tumultet dör ett par stadsvakter.
Nästa gång RP kommer till staden (annat äventyr) så är det....."VA?...Vaddå vapenförbud...VAFFÖDÅ?"
Stadsvakt..."jo, vi har haft en del problem med bråk å stök, och ett par kollegor fick sätta livet till"

Tillochmed spelarna gillar det....
Nu spånas det vilt.......

jag just det....ÖDESTÄRNINGAR....

Vet ni inte vad ÖDESTÄRNINGAR är så får ni läsa igenom stycket i spelledarens guide till eon 3, eller fråga nån bättre vetande här på forumet....

tack å hej å godnatt
*teleporterar sig till sängs*
 

Thalaski

Hjälpsam dvärgamagiker
Joined
28 Aug 2002
Messages
95
Location
Örbyhus
Re: bättre med tiden

Ett sätt som fick mig att rollspela mer än tidigare var att jag testade att spela med en SL som är ruskigt bra på att spela SLPs. Det gör attt man själv börjar interagera mer mot SLPs istället för att säga...
- Jag frågar honom om var närmaste kvarterskrog finns.
Så kan man säga:
- Ursäkta min gode man. Vet du möjligtvis var man kan få sig ett stop gott öl här i närheten.

Kontentan av det hela är att mycket spelande hos SL främjar RPs spelande.

När jag skrivit klart svaret på det djurdoftande pergamentet så sätter jag dit mitt sigill och ropar på pagen...
 
Top