Vilka problem?
Jag ser inte problemet. Alls. Över huvud taget.
För det första har det ju just nämnts att tekniken Uppföljning är ett misstag. Låter man denna teknik utgå ökar sannolikt spänningsmomentet i strider.
För det andra är ju rollpersonerna små dugliga mördarmaskiner, inte sant? Folk borde ju sannolikt undvika att hoppa på dem för att sno åt sig lunchpengar och dylikt, om de nu är så fruktansvärt bra på bågskytte / eldkulemagi.
För det tredje får jag intrycket att du helt enkelt inte är tillräckligt hård mot dina spelare. Den situation du beskriver garanterar egentligen bara vinst mot mooks av typen stråtrövare, som vid det här laget borde veta bättre än att anfalla.
Dessutom, om jag har förstått rätt, vad har vi här? En alv med tillnärmelsevis normalhögt värde en bågskytteteknik vars regler är felaktiga, och en fototropiker / pyrotropiker som rutinmässigt gör saker som skriker "okontrollerad dissipation". De vandrar konstant omkring i nejden på helspänn, magikern med facklor eller kongelat uppe och alven med bågen strängad och redo. Sömn har de vant sig av med, i den eviga beredskapens intresse. Eller?
Skulle jag vara en storskurk ute efter dessa två spelare skulle jag helt enkelt hyra en gosse med armborst och god skogskunskap. Det är den elaka lösningen. Spelarna kan inte vandra omkring beredda på strid, och all varning de skulle få vore en pil genom ögat på antingen magikern eller bågskytten. Så svårt var det.
Vill jag ge istället ge dem en strid att bita i utan att dräpa dem utan förvarning, sätt en grupp lönnmördare efter dem. Uppdragsgivaren är en sanarialv som misstagit alven i gänget för en mäktig nekromantiker som dräpt hans familj, varför han vill se magikern lida. Låt sedan rollpersonerna övernatta på ett värdshus, så kan det roliga börja.
...men nu vill jag ju inte göra något av dessa två saker. Jag vet ju redan att spelarna är stridsmaskiner, och att låta dem stöta på övermäktigt motstånd är att möta dem på en arena som behärskar. Nej, det är dags att göra det intressant istället. Till exempel:
Rollpersonerna kommer till en liten dal dit ingen begivit sig på en oherrans massa år. I denna dal ligger en by styrd utav en rövarbaron vars årsuppgifter till kronan inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Han suger ut omgivningen och dalens befolkning lever i allmän misär. Beskrivningar av folkets ohyggliga umbäranden borde få rollpersonerna heligt upprörda, särskilt om detta faktum inte kryper fram förrän de blivit vänner med de Godhjärtade och Ädla Byborna (TM). Nu är det så att Baronen börjar samla ihop ett pack slemma skurkar att angripa grannförläningen, och spelarna har alltså sin chans.
De kan:
* Leda bönderna i väpnat uppror. Den mest uppenbara, och tveksamma, metoden; även om företaget lyckas kan man nog räkna med ett sisådär sjuttioprocentigt frånfälle hos bönderna, och vem har då vunnit?
* Lönnmörda Baronen. En god idé, dock inte alltför verkningsfull då den elake psykotropikern som i hemlighet styr baronen (dennes vackra och oskuldsfulla syster) då får nys om rollpersonerna. Baronens efterföljande är dessutom en ännu större skurk.
* Rida iväg till kungen och förklara situationen. Detta kan vara svårare än det låter - utan rätt brev kommer man inte i kungens närvaro, och sådana brev kan ta veckor eller månader att införskaffa, hur högt värde i Övertala man än har; vem säger för övrigt att kungen tror en? Under tiden lär Baronen orsaka mycken förödelse.
* Utmana Baronen till duell. Har man turen att vara adlig kan man be att få möta Baronen i duell klinga mot klinga, winner take all - då Baronen ännu försöker hålla skenet uppe kanske han till och med går med på det. Problemet är att hans vackra syster är närvarande och "förstärker" hans stridskapacitet med egna besvärjelser. Hon är mycket subtil; skulle magikern steka henne med eld skulle det uppfattas som att han angrep en försvarslös kvinna.
Om rollpersonerna vinner, då? Jo, då har det roliga bara börjat. Konungen är så nöjd med deras prestation att han erbjuder dem den tillfälliga posten som väktare över dalen, medan han letar efter en ersättare för Baronen. Nu har rollpersonerna plötsligt ansvar för andra. De kanske kan dräpa vem som helst i strid, men vad hjälper det när deras vänner svälter eller dör i pesten?
Enkla metoder, visst. Men de fungerar. En verklig människa har i regel alltid band till andra människor, och dessa band gör honom eller henne sårbar.
//Björn - mindre söt, släcker törsten bättre
Personen i fråga 
Det spelar ingen roll om rövarna/piraterna/skurkarna/tirakerna skulle ha hjälmar på sig......de skulle ändå penetreras.
