SL-rollen

[Rangertheman]

I tonåren var den SL som hade läst in sig på- eller skrivit ett äventyr. Då spelade vi första bästa fredagskväll, lördag eller söndag, när alla kunde. Enda uppgiften för SL var att spelleda. Visst blev det bråk ibland - gruppen bestod bl.a. ett till syskonpar utöver jag och min bror, och syskon bråkar - men när de upprörda känslorna lagt sig fortsatte spelet.

I vuxen ålder känns det som att det tillkommit en hel del. SL ska stå för planering och logistik, vilket vi löst med att vi alltid spelar här när vi spelar fysiskt. På Roll20 räcker det att bestämma en tid. Så det är inget betungande, åtminstone inte för min del. Men det tycks också finnas ett ansvar för SL att jämka samman spelstilar och hantera kollisioner mellan dem och/eller spelarna. Är det någon som spelar på ett sätt som stör mig som SL så är det självklart att jag pratar med spelaren, men varför ska det ligga på SL att hålla ihop gruppen? Visst, det är min prepp som går till spillo om gruppen splittras men det är även spelarnas möjlighet att spela som försvinner. I så gott som alla videor och artiklar som handlar om problemskapande spelstilar eller problematiska spelare, är rådet att SL ska ta spelaren/spelarna åt sidan och försöka hitta en lösning. Det är också mycket råd kring hur man ska göra om någon av spelarna inte verkar vara nöjd med spelet och hur man, utöver att diskutera med spelaren, kan förändra spelledandet så att det passar alla bättre. Varför så sällan råd om att spelaren måste anpassa sig efter SL?

Jag älskar att förbereda äventyr och att spelleda dem, men känner att konfliktlösande och jämkning av spelstilar tar extremt mycket energi. Hur ser det ut i era grupper? Vilket ansvar ligger på SL?

 

[krank]

Först, min bakgrund/ingång:

Spoiler

Det här med "gruppen splittras och/eller hittar på en massa skit" är nog något jag aldrig riktigt upplevt i någon av mina grupper, tror jag. De har ganska snällt följt uppdragen/äventyren och jag upplever inte heller att de liksom omedvetet drivit iväg i helt stollig riktning i speciellt hög grad. Det är möjligt att jag helt enkelt haft en himla tur, som mestadels haft spelare som funkat bra ihop med mig och min spelledarstil… Jag har också haft extremt få konflikter inom spelgruppen.

Mina spelgrupper har å andra sidan framför allt bildats genom gemensamt intresse. Jag har aldrig spelat med syskon eller syskonpar; min första spelgrupp var en som bildats innan jag bjöds in och var förhållandevis konfliktfri, och därefter spelade jag med olika konstellationer av folk i min ungdomsteaterförening – och sedan jag flyttat ner till Stockholmsområdet har det ju nästan uteslutande varit grupper som bildats via WRNU.

(VARNING: Nedanstående blev mycket längre, svamligare och otydligare än jag egentligen önskade)

I mitt yrke dyker den här diskussionen om "ansvar" upp då och då. Vems "ansvar" är det när eleverna inte lyckas?

För mig är frågan irrelevant. Om jag som lärare diskuterar elevernas resultat, då är det ju bara mig själv jag kan ändra på för att förbättra situationen. Jag kan inte magiskt hitta på att eleverna plötsligt ska agera annorlunda. Jag kan bara se: vilka spakar och knappar finns tillgängliga för mig? Vilka av dem ska jag dra i? I vissa fall kanske det handlar om att jag måste få bättre förutsättningar – vad kan då jag göra för att skapa mig bättre förutsättningar? Kan jag be chefen om hjälp? Kollegor? Och så vidare.

Att börja diskutera "ansvar" är för mig därför ofta kontraproduktivt, för vad gör man egentligen efter att man nu lyckats konstatera att "ansvaret" ligger hos någon annan? Det finns liksom inget sätt att gå vidare, det blir bara ett sätt att ge upp. Och fair enough, ibland finns det inte så mycket man kan göra för att förbättra situationen, utan man får leva med den – men det kan man väl komma fram till utan att ta omvägen via "ansvar"?


Om jag ska överföra detta till en rollspelskontext så tänker jag att det ofta är spelledaren som hör av sig till andra och är i behov av hjälp. Då kommer också råden hen får, de råd som överlag diskuteras, att vara fokuserade på vad just spelledaren kan göra.


Det finns absolut en problematik i när SL ses som "lekledaren" / "läraren" / "den vuxne i sammanhanget". Om spelarna ser det så, och SL själv ser det så, så kommer ju inte spelarna att vara speciellt aktiva i att försöka hitta sätt att lösa problem som uppstår. De kommer då att just tänka i termer av "ansvar" och att de inte har det – de blir som de av mina kollegor som helst inte förändrar något i sig själva utan mest vill nöja sig med att prata om "elevens ansvar".


Jag skulle vilja att fler människor överlag slutade prata om "ansvar" och började prata om problemlösning. Vad är situationen, vad är målet, vilka strategier finns, vilken av strategierna har bäst utsikter att lyckas? Det gäller både i spelgrupper och i andra sammanhang…

…och vad kan jag då göra för att det ska bli så? Ett exempel kan ju vara att föregå med gott exempel även när man är i spelarrollen, och till exempel som spelare föreslå metasamtal, explicita sociala överenskommelser inför spel, och så vidare.

Som spelmakare kan jag försöka skriva in det här i mina spel. I mitt kommande spel Agency så skriver jag just nu ett kapitel om "grupptekniker", som inte riktar sig till SL utan till gruppen – där jag skriver just om att diskutera förväntningar och sådant. Jag vet inte hur det kommer att fungera eller tas emot, men det är en strategi jag testar för att försöka göra fler människor lite mer aktiva i grupprocesserna.

 

[entomophobiac]

Hur ser det ut i era grupper? Vilket ansvar ligger på SL?

Jag planerar, står för lokalen (har en gäststuga på gården där spelen bor), väljer spel, och gör egentligen det mesta i min nuvarande spelgrupp. Men det har egentligen mest blivit så för att jag stått för lokalen även tidigare (jobbade från ett väldigt centralt beläget kontor, med bra bord) och varit den som tagit initiativ till att det som var en brädspelsgrupp från början skulle spela rollspel istället.

Sen tycker jag det är roligt också. Det påverkar ju väldigt mycket.

 

[Anchorman]

Jag spelleder en del, jag har testat flera grupper men nu hittat en jag trivs med, vi kör online varje vecka. (Vi roterar även sl så nu är jag spelare denna kampanjen)

Det är logiskt att sl får ha en central roll, då det är den viktigaste. Det är oftast fine att en av spelarna inte dyker upp, men kommer inte sl så kollapsar allt.

Jag hatar dock att styra upp när alla ska träffas olika tider osv.

Så jag har en enkel regel.
Man spelar på en fast dag, om det är varje Tisdag kl 19, varannan Söndag kl 14 eller vad det är spelar ingen roll, men den är fast.


Sen får alla rätta sig efter det

 

[Bifur]

I mina båda IRL-grupper står jag som SL oftast för planering och logistik utöver att förbereda själva spelet. Jag ser det dock som ett uttryck för att jag sannolikt är den person som tycker det är roligast och viktigast - så det skulle nog vara så även om jag inte SLade (eller det har det ju varit så när jag inte varit SL, så jag vet att det är så). Jag har inget problem med det, även om det i enskilda tillfällen kan vara småtrist.

Rent spelmässigt blir det ofrånkomligen så att en SL i trad måste ta ganska stort ansvar och behöver vara lyhörd för vad de andra tycker är kul, men den personen stå inte ensam ska för underhållningen eller nödvändigtvis jämka ihop två krockande stilar. Men jag har aldrig riktigt varit med om en uttalad konflikt på det viset så jag har inga praktiska erfarenheter.

Vad kan man göra som spelare och SL? En grej jag testat som SL ganska framgångsrikt de senaste åren är att inte ta ansvar för regeltolkningar i särskilt hög utsträckning utan be gruppen leta upp det och avgöra. Det är så klart bara en liten grej men det bidrar till ett lite öppnare klimat för vem som gör vad i en spelgrupp. Och som spelare: som @krank skriver, var ett gott exempel. Läs på, föreslå spelträffar, köp boken om det är aktuellt, skriv krönikor eller sådant. Det behövs inte mycket sådant engagemang för att bidra till en konstruktiv social miljö.

Till sist bara en grej om att spela med folk som kommer samman av det gemensamma intresset. Det underlättar antagligen, även om det inte alltid är något man bara kan välja att få till. Alla mina grupper idag är sådana och jag trivs bra i båda, men jag måste också säga att den onlinegrupp som bildats här på wrnu sticker ut i engagemang. Om jag ibland känner mig som projektledare i de andra finns det inga sådana tendenser där. Otroligt trivsamt, men å andra sidan kanske inte representativt.

 

[Genesis]

I vår spelgrupp varierar det vem som är SL, när vi spelar spel som har en SL. Vi brukar träffas hemma hos en av spelarna (när vi kunde träffas), oavsett vem som är SL. Planering och logistik sker gemensamt i en WhatsApp-grupp, så där har ingen speciell person ansvar. Samma sak med det sociala. Vi pratar med varandra om spelet ibland, men det är sällan den som råkar vara SL just nu har någon annan roll i det än andra. Oftast är SL den som har bäst koll på systemet, men det är heller inte nödvändigtvis sant. När jag spelledde AW hade jag inte så bra koll på reglerna, men det hade en annan av spelarna, så det gjorde inget. Jag tycker inte att SL behöver vara "regel-ansvarig". Ibland när vi pitchat kampanjidéer har vi till och med pitchat idéer som någon annan ska vara SL för.

Jag tror att om man har spelar en del spelledarlöst rollspel så försvinner den där synen på SL som "annorlunda" rätt snabbt. Har man ingen SL som kan lösa logistik eller "prata med spelarna" så kan man omöjligen lägga de uppgifterna på SL. Så då blir det naturligt att det diffunderar ut i gruppen.

 

[krank]

Tänk om jag skulle svara på frågan också? =)

Hur ser det ut i era grupper? Vilket ansvar ligger på SL?

I min nuvarande grupp bor två tillsammans, och de har också ett fräschare och mer välkomnande hem än vad jag har. Så även om vi bor väldigt nära varandra – typ tio minuter – så kör vi hemma hos dem oavsett vem som är SL.

SLs ansvar är nog, hos oss, begränsat till att förbereda äventyr och annat som behövs – pregens om man kör något med pregens etc. Tider bestämmer vi tillsammans; vi är åtminstone två planerings-arrangemangsnördar som gillar tydlighet och struktur och som brukar ta initiativet till att bestämma datum och sådant.

Vi spelar ganska traddigt, så sen sköter SL större delen av regelanvändningen och äventyrsledandet, medan vi sköter våra rollpersoner också, när så behövs, våra tärningsslag.

 

[Beastslayer]

Jag spelleder en del, jag har testat flera grupper men nu hittat en jag trivs med, vi kör online varje vecka. (Vi roterar även sl så nu är jag spelare denna kampanjen)

Det är logiskt att sl får ha en central roll, då det är den viktigaste. Det är oftast fine att en av spelarna inte dyker upp, men kommer inte sl så kollapsar allt.

Jag hatar dock att styra upp när alla ska träffas olika tider osv.

Så jag har en enkel regel.
Man spelar på en fast dag, om det är varje Tisdag kl 19, varannan Söndag kl 14 eller vad det är spelar ingen roll, men den är fast.


Sen får alla rätta sig efter det

Ganska exakt så fungerar det i min fasta spelgrupp också.
Vi roterar SL och spel men är så samspelta nu efter att ha spelat ihop till och från i drygt 20 år att vi inte behöver ta några samtal om spelstilar, vi känner varandra såpass väl.

I andra grupper har det dock varit mer problematiskt då spelstilar krockar eller att folk har olika uppfattningar om saker och ting och man krockar. Det är inget märkligt, men det är utmattande för SL tyvärr, då man ges en ledarroll när man tar på sig det ansvaret.
Det är därför bra att ha ett till två spelmöte noll med en ny grupp och prata igenom sådana saker och vad man förväntar sig. På så vis förbättrar man möjligheterna för en bra och fungerande spelgrupp.

 

[zo0ok]

Jag tror det är ganska praktiskt. För att det ska "bli rollspel" måste en del villkor vara uppfyllda:

a) Minst två deltagare
b) En av dem är SL
c) Det är beslutat vilket regelsystem/spel och ev vilken setting/kampanj som gäller
d) Någon har skaffat regler
e) SL har hyfsad koll på reglerna
f) Övriga spelare har grundläggande koll på reglerna
g) Spelarna har gjort gubbar, under SLs överseende/godkännande/instruktion
h) SL har förberett/läst äventyret / gjort prep
i) tid, plats, snacks

Jag tror att rent... evolutionärt... så inträffar allt detta samtidigt, allra oftast när SL håller ihop alltihop.

Inget hindrar såklart att det finns 4 spelare som "lånar in" en SL men sköter allt själva utom det SL absolut måste göra. Men jag tror det är ovanligt.

Inget hindrar såklart att en grupp sitter och funderar på vad de ska spela, och vem som ska vara SL. Till slut får någon vara SL (med allt jobb det innebär) mot att de andra tar på sig att hålla ihop allt annat. Men jag tror det är mindre vanligt.

Inget hindrar att en grupp roterar SL i en och samma kampanj, och att alla delar på allt. Men jag tror att det är ovanligt.

Och om vi i min grupp skulle ha flera SL, och spela flera spel, så är det enklaste sättet att fördela uppgifteran att jag sköter så mycket som möjligt kring det spelet jag är SL för, och någon annan SL sköter så mycket som möjligt för ett annat spel.

Det är också ganska lätt att föreställa sig en inte så jättenöjd spelare som ändå lojalt är med (typ, jag gillar inte D&D 5e och Forgotten Realms, men det är vad mina vänner spelar, och det är i varje fall roligt att få vara med). Men om SL inte gillar reglerna, settingen eller kampanjen så är det inte troligt att den överlever så länge.

Så det verkliga alterntivet till att SL gör det mesta är att det inte blir något spel alls. Och om man tycker det är orättvist att SL drar det tyngsta lasset så är det smidigaste att erbjuda sig att leda ett annat spel och en annan kampanj som omväxling.

 

[RasmusL]

Jag tänker att det i de flesta grupper finns ett behov av att någon kliver fram och tar ansvar/ledartröjan i varje situation. En utvecklad grupp som klarar av att ha konflikter på ett konstruktivt sätt kan vara utan utpekad ledare men sådana grupper är imltho ganska sällsynta (och nu pratar jag inte om grupper helt utan konflikt, där är det annat som felar).

En spelledare i en "vanlig" spelgrupp bör i mina ögon ta en ledarroll och försöka utveckla gruppen, samt stötta i det gruppen inte löser själv. Är det planering och logistik så är det där stöd och utveckling behövs. Grupper har svårt att utvecklas snabbtoch effektivt utan ledning, får den inte det i rätt läge blir det lätt krabbgång

 

[luddwig]

I min ordinarie spelgrupp är jag den eviga spelledaren. Jag väljer vad vi ska spela utifrån vad jag vet att de andra föredrar och vad jag själv har mest inspiration till. Vi har en fast tid, torsdagar varannan vecka. Jag skapar ett Facebook-evenemang för varje speltillfälle och de andra skriver där ifall de inte kan komma. Så länge minst fyra av sex spelare kan vara med kör vi. Ibland spelar vi hemma hos en av spelarna, ibland lånar vi konferensrum där två andra spelare jobbar, allt beroende på vad som passar bäst. Spelarna turas om att skriva krönika. Konflikter är ytterst ovanliga. Om det mot förmodan blir några sura miner är allt glömt och förlåtet till nästa gång. Det underlättar såklart att vi har spelat ihop länge och känner varandra väl. Två av spelarna har jag spelat med av och till under 30 år. Nykomlingarna har varit med 16, 7 respektive 3 år och den sistnämnda hade jag spelat med innan i andra sammanhang. Sannolikt är det även en fördel att vi haft diskussioner om spelpreferenser och att likheter och skillnader därför är tydliga för alla. Dock kan jag ibland sakna är en viss förståelse för spelledarrollen, till exempel nu under pandemin då vi plötsligt skulle spela digitalt och behövde byta spel.

 

[DanielSchenström]

Mycket av "ansvaret" för SL är lite rotat i hur det traditionellt ser ut. Spelledaren är som en sportklubbstränare, eller en middagsvärd och en del av uppgifterna blir desamma. Det behöver inte vara så. En mer organiserad organisation skulle kunna ha förbestämda riktlinjer utifrån diskussioner eller tidigare erfarenheter.

I vår klubb så är den allmänna regeln att den som spelleder bestämmer vad som ska spelas, var vi ska spela, vilka bordsregler som gäller och så vidare. Vi har fasta tider vanliga veckor, men de flesta sl meddelar också i veckan vad som händer på fredagen vilket är den speltid där vi alternerar spelledare. När det är min tur försöker jag hålla mig till att meddela på onsdagen hur det blir. På lördagar spelleder bara jag och jag meddelar på fredagens spelning hur morgondagen blir. Spelarna är olika bra på att höra av sig om de inte kan spela, några meddelar inte förrän man undrar varför de är försenade och andra meddelar redan veckan innan.

Spelledarna kan kolla med andra som har möjlighet att vara husvärd om det går att spela hos dem istf hemma hos sig själva. De kan också be nån annan att meddela om spelningar. Jag har ingen officiell post, men jag är mån om att de logistiska sakerna ska flyta på bra så ofta är det mitt hem som är samlingsplats för vissa andra SL och jag som sköter kommunikation.

Då spelledaren sätter agendan för spelningen, dvs när vi avslutar sidosnack för spelande, pauser osv så faller det på dennes lott att ta tag i problem. Dock ser jag det inte som deras ansvar att lösa det.
Husregler, i detta fall alltså de regler som den som bor i platsen vi spelar i satt upp gäller för platsen. Det kan vara saker som hur högljudd man kan vara och vilka ämnen som bör undvikas pga små barn eller liknande. Sånt tycker jag är upp till varje individ att vara ok med eller inte. Och är man absolut inte ok med en regel då får man gå därifrån.
Spelledarens regler och spelaretikett är för det mesta ett gemensamt ansvar. SL kan ju bestämma saker som gäller spelet och sätta upp önskemål om beteende, som exempelvis inget sidosnack när man kör skräckrollspel. Men "problem" som dynamik mellan spelare är allas problem. Spelledaren är i mina ögon fri att använda sin tid till diskussionen, eller låta diskussionen ske något annat tillfälle, om man ska bryta nu, eller ta det efter spelandet är klart.
Traditionellt är ju spelledaren organisatör och därför är det standard att den auktoriteten också gör att man ska ta hand om allt. Jag tycker det är bättre om alla pratar om det som jämlikar istället.

Dock så har lag läst många exempel som tar upp att spelarna är lika ansvariga för sånt som spelledaren.

Och så är det som vanligt, att till rollspelsforum kommer mest spelledare, så det är de som söker svaren och får tipsen.

I min klubb så är vi dåliga på att lyfta problem och diskutera dem, men vi blir bättre. Vanligtvis så spelar vi hela speltillfället, och sen står vi i en klump efteråt och snackar utanför spellokalen, eller snackar om saker på vägen hem. Nu är inte problemen lika stora nuförtiden som de var då men jag försöker få in allas synpunkter.

 

[Dr_Dängrot]

Jag är oftast spelledare i min spelgrupp . Det har fallit sig så eftersom jag är den som är utan barn och har mest fritid att planera och fixa . Jag tycker också om att ha kontroll och organisera och sätta reglerna för vad som gäller så jag axlar gärna den rollen .

Jag blir lätt nervös och ur fas när jag måste anpassa mig till andras planer och scheman , tex var jag med i en grupp där sl vill köra en gång i månaden men längre spelpass på 10 timmar med 2 st 30 minuters pauser för mat och bensträckning . Detta passade inte mig alls då jag har svårt att behålla koncentrationen efter 4 timmar och att spela en gång i månaden gör att jag tappar inlevelseförmågan och glömmer av viktiga händelser , slp's , osv .

När jag spelleder har jag satt spelandet till 2-4 gånger i månaden men minimum 2 och varje spelpass är på maximum 4 timmar , då är det mina regler som gäller och det passar mig utmärkt. Min autism gör att jag har svårt att anpassa mig till andras rutiner

Iom att jag är barnlös och singel så har det fallit sig så att vi spelar hos mig för det är mest praktiskt att göra på det sättet och jag saknar i dagsläget bil och iom att alla andra i gruppen har bil så är det också lättare för dom att ta sig till mig än tvärtom .

Regler som vi har inom gruppen är att i vår fb-grupp postar jag om spelmötet på söndag veckan innan och man har fram till 24 timmar innan spelmötet på sig att backa ur och har man inte gjort det så antas man delta . Blir vi minst 3 spelare + sl så kör vi .

 

[Rangertheman]

Det finns absolut en problematik i när SL ses som "lekledaren" / "läraren" / "den vuxne i sammanhanget". Om spelarna ser det så, och SL själv ser det så, så kommer ju inte spelarna att vara speciellt aktiva i att försöka hitta sätt att lösa problem som uppstår. De kommer då att just tänka i termer av "ansvar" och att de inte har det – de blir som de av mina kollegor som helst inte förändrar något i sig själva utan mest vill nöja sig med att prata om "elevens ansvar".

Jag tror det är lätt hänt när SL "äger" det mesta av spelvärlden och händelserna däri, att hen också ses som ägare av allt i och kring spelet. Precis som du skriver är risken då stor att spelarna tänker att SL fixar allt. På sin höjd ser de till att komma i tid. Frågan är hur man får dem att förstå att det bara är frågor om spelvärlden som bara SL kan svara på och eventuella synpunkter på SL-stilen som de behöver ta med SL och att de faktiskt får lösa resten själva, antingen genom att förändra sig själva eller prata med den som gör något som inte funkar för dem?

 

[Genesis]

Du kanske kan säga till en av de mer pålitliga spelarna: "Öh, jag har rätt mycket att fixa med att planera kampanj och så. Kan du ta hand om det logistiska i den här kampanjen? Typ boka in spelpass, höra av dig till folk och bekräfta att de kommer och sådär? Blir lite mycket för mig att hantera, bara."

EDIT: Eller jag läste slarvigt. Gäller det problem mellan spelare, säg det bara till personen som tar upp något. "Det där borde du kanske tala med Lina om, inte med mig?"

 

[RasmusL]

Du kanske kan säga till en av de mer pålitliga spelarna: "Öh, jag har rätt mycket att fixa med att planera kampanj och så. Kan du ta hand om det logistiska i den här kampanjen? Typ boka in spelpass, höra av dig till folk och bekräfta att de kommer och sådär? Blir lite mycket för mig att hantera, bara."

EDIT: Eller jag läste slarvigt. Gäller det problem mellan spelare, säg det bara till personen som tar upp något. "Det där borde du kanske tala med Lina om, inte med mig?"

Jag brukar tänka att personen söker stöd när den lyfter frågan. Är den inte bekväm med att tala med Lina tycker jag nog ändå att lekledare åtminstone kan coacha lite.

 

[Lukas]

Jag är oftare spelledare än spelare när jag spelar tradspel.
Jag väljer kampanj idéer som jag pitchar till spelare och de som vill vara med är med. De andra står över tills nästa kampanj. Jag har några vänner som är med på typ allt, och några som kommer och går beroende på kampanj.
Vi kommer även överens somgrupp om vad som är vems ansvar, och vad som förväntas alla.


Jag lämnar oftas all logestik på spelarna (Jag gör så mycket annat så jag skippar helst att göra det också).
Jag brukar även försöka få någon av spelarna att skriva en krönika (Jag gillar krönikor, men tycker illa om när speledaren skriver dem).
Jag brukar vara den som kan reglerna best (ofta den enda som läst dem) så när fråger dyker upp tar jag ett beslut, som jag bekräftar med grupp om de tycker det låter okej.
Sedan kör vi med det resten av spelmötet och så brukar jag kolla upp det ordentligt mellan spelmöterna.

 

[Dr_Dängrot]

Det som varit en stående praxis igenom alla spelgrupper jag varit med i är att personen som tar initiativet tills spelande och äger spelet som skall spelas blir SL (99% av gångerna blir det jag) och då har det också blivit den personens ansvar att ragga upp spelare som vill spela hens spel , tillhandahålla allt spelmaterial för spelarna , tillhandahålla en plats att spela på och sköta all organisation kring spelandet men jag vet inte om jag tycker det är så konstigt igentligen .

Den som tar initiativet till en aktivitet brukar ju oftast också vara den som planerar och organiserar aktiviteten oavsett om det är filmkväll eller fest , om jag bjuder in kompisarna till filmkväll så är det liksom underförstått att det är i min lägenhet filmkvällen skall ske och om inget annat har sagts så är det också jag som bjuder på dricka och snacks och jag som väljer ut vilken film som skall visas .

 

[Stareater]

Jag har alltid spelat i spelgrupper där det har roterats vem som är SL (mer eller mindre) men fram till för ungefär 10 år sedan var det alltid jag som löste logistik, tidsplanerandet och majoriteten av inköpandet/förvarandet av rollspelsböcker oavsett om det var jag som var spelledare eller inte för tillfället. Vi kände varandra rätt väl och det blev ytterst sällan bråk (om rollspelandet i varje fall).

De senaste åren har jag spelat med andra människor och ansvaret blivit mer delegerat. Vi brukar köra planering via doodle eller discord i de spelgrupper jag spelar i och eftersom jag bor avsides är det bara min egen logistik jag behöver lösa. Det är en del jämkande mellan förväntningar och spelstilar men jag upplever att ansvaret inte bara ligger hos SL utan även hos spelarna. Det senaste året har det blivit en del via internet och logistiken har bytts mot teknikansvar vilket delvis hamnat hos mig eftersom en del av de jag spelar med är i stort sett är neo-ludditer.

Jag tycker att det är självklart att spelarna ska anpassa sig efter SL, precis som SL ska anpassa sig till spelarna. Det är enligt mig en oskriven ömsesidig överenskommelse. Som spelare provar man det som SL lägger fram och känns det inte bra så får man ta upp det med SL i ett försök att lösa det så alla blir glada och nöjda.

Jag vet att det finns en hel del videos kring "Hur man blir en bättre spelledare", men finns det motsvarande för hur man blir en bättre spelare? Det kanske inte skulle vara så dumt att få tips på hur man kan utvecklas utmana sig själv som spelare (både i och utanför själva spelet).

 

[Dr_Dängrot]

Jag har alltid spelat i spelgrupper där det har roterats vem som är SL (mer eller mindre) men fram till för ungefär 10 år sedan var det alltid jag som löste logistik, tidsplanerandet och majoriteten av inköpandet/förvarandet av rollspelsböcker oavsett om det var jag som var spelledare eller inte för tillfället. Vi kände varandra rätt väl och det blev ytterst sällan bråk (om rollspelandet i varje fall).

De senaste åren har jag spelat med andra människor och ansvaret blivit mer delegerat. Vi brukar köra planering via doodle eller discord i de spelgrupper jag spelar i och eftersom jag bor avsides är det bara min egen logistik jag behöver lösa. Det är en del jämkande mellan förväntningar och spelstilar men jag upplever att ansvaret inte bara ligger hos SL utan även hos spelarna. Det senaste året har det blivit en del via internet och logistiken har bytts mot teknikansvar vilket delvis hamnat hos mig eftersom en del av de jag spelar med är i stort sett är neo-ludditer.

Jag tycker att det är självklart att spelarna ska anpassa sig efter SL, precis som SL ska anpassa sig till spelarna. Det är enligt mig en oskriven ömsesidig överenskommelse. Som spelare provar man det som SL lägger fram och känns det inte bra så får man ta upp det med SL i ett försök att lösa det så alla blir glada och nöjda.

Jag vet att det finns en hel del videos kring "Hur man blir en bättre spelledare", men finns det motsvarande för hur man blir en bättre spelare? Det kanske inte skulle vara så dumt att få tips på hur man kan utvecklas utmana sig själv som spelare (både i och utanför själva spelet).

Ja det finns massa videos i stil med how to be a better DnD player , how to not be a dick at the gaming table ,how to be a more accomodating player osv men dessa är i stort sett alltid amerikanska och centrerade kring DnD . Dock så kan det ju finnas en universiell lärdom att ta till sig från dessa videos även om man inte är intresserad av hur man blir en bättre DnD -spelare eller mer inkluderande vid DnD-spelbordet .