Nekromanti Sl, Spoilers, Äventyr & Känslan..

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Efter att ha snackat lite på IRC-kanalen #rollspel så kom jag på en tanke...
Antag att man är Sl för t. ex DoD6 & har typ lirat de mer kända äventyren...
Vad kan man göra för att få tillbaka kännslan som spelare, när man har varit sl för äventyren..
För min del så skulle det på nått sätt kännas lite skummt att t. ex spela Vinterskogens Hemlighet eller Vildhjarta...

/ Johan K, lite lätt lördagsflummig...
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Jag tror inte det går. När man väl har spellett ett äventyr skulle jag aldrig få för mig att spela det. Spelleda det igen skulle väl kunna fungera, men aldrig att spela det. Det är väl lite av en uppoffring man får göra som spelledare. :gremsmile:


/Dimfrost
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Jag har någon gång spelat ett äventyr som jag redan har spelat.. Det funkar väl men det är ofta två saker jag brukar hitta på..

1) Inte koncentrera mig alls på själva scenariot.. Det får de andra sköta.. Jag kanske spelar en bard som lallar runt och lever sitt sorglösa liv eller någon som försöker infria sitt mål (kanske starta en nattklubb) vid sidan av scenariot..

2) Jag blir en SLP i scenariot som ständigt är med de andra.. Antingen sätter jag krokben för dem eller hjälper dem vidare.. Kanske har jag något eget mål med det hela..


Idén med att spela ett äventyr igen är inte fel.. Man kan ju titta på en film eller läsa en serietidning flera gånger, så varför inte spela ett scenario flera gånger? Den skulle väl kanske vara lite som solospelsböckerna som fanns än gång i tiden.. Ett scenario kan ju ta så många vändningar och ständigt överraska.. Det kräver dock att spelarna är med på det..

Jag skulle någon gång vilja skriva ett scenario som kan användas om och om igen.. Helst så skulle jag vilja skriva in en anledning till varför man var tvungen att spela om scenariot om och om igen.. Kanske är det en bit av en större kampanj om tidsresor eller deja vu.. Jag var nyligen med och gjorde en <A HFRE=http://www.student.itn.liu.se/~rikel934/galaxy_films/>kortfilm</A> som i princip går runt, runt.. Kanske man kan använda sig av den tanken som används i filmen?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som mest har haft tanken och inte tänkt närmare på det
 

Phelan

Hero
Joined
21 May 2002
Messages
1,398
Location
Umeå
Hmmm... Caol Ila, 18 år, och en Bombay Saphire med en sockerlag på päron, citron och vaniljstång?

Mvh / Phelan
 

DODswe4

Hero
Joined
3 Mar 2004
Messages
1,283
Location
Stockholm
Det bästa är väll att inte spela äventyret igen, men om man vill så är det ju bara att vara ivägen gå åt fel håll bli halft ihjäl slagen och så vidare
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Vad kan man göra för att få tillbaka kännslan som spelare, när man har varit sl för äventyren..
Be spelledaren skriva om äventyret.

Alltså, jag spelledde egentligen "Nekropolis" och "Döda skogen" flera gånger när jag var liten, även om jag skrev nya äventyr till varje speltillfälle. Alltså, stämningen i mina egna äventyr var densamma som i förlagorna, även om mina äventyr kunde utspela sig i en öken eller i ett träsk istället för i en skog: Det var lite gåtor som skulle lösas, lite spelledarpersoner som kunde besökas, lite monster som skulle besegras osv, och tematiskt byggde jag upp mina äventyr precis som förlagorna.

Jag vill inte spela Vildhjarta, för jag har redan läst det, men jag skulle gärna lira ett äventyr som var baserat på Vildhjarta och hade samma övergripande struktur. (och om någon är nyfiken på hur det skulle se ut så kan de vänta tills mitt förs Fluxäventyr "Guldapans Hemlighet" blir klart, för där finns en ruinstad i en djungel som har ungefär samma koncept. Gillade man att spelleda Vildhjarta så kommer man kanske att uppskatta att spela Guldapans Hemlighet.)
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
(och om någon är nyfiken på hur det skulle se ut så kan de vänta tills mitt förs Fluxäventyr "Guldapans Hemlighet" blir klart, för där finns en ruinstad i en djungel som har ungefär samma koncept. Gillade man att spelleda Vildhjarta så kommer man kanske att uppskatta att spela Guldapans Hemlighet.)
Ja! Apor, djungler, ruinstäder och Vildhjarta! Wee!


/Dimfrost, dreglar
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Jag har spelat några äventyr som spelare mer än en gång - i ett fall efter att jag spelett det själv - och tyckt att det funkat och varit kul. Mina tips blir något åt samma håll som hans.

Först, och viktigast: Se till att du INTE är spelargruppens ledare. Jag menar inte rollpersonernas ledare alltså - i många spelargrupper är det så att det bara är en eller två spelare som för det mesta tar alla initiativ och pushar handlingen framåt. Om du är ensam påtryckare / ledare bland spelarna och ska försöka inte dra nytta av tidigare spelningar, funkar det inte så bra. För vissa spelgrupper är det här kanske inte alls ett problem - desto bättre för er.

Steg två kan kanske gissas efter ovanstående. Spela en figur som inte tar initiativ eller kommer med lösningar. Jag menar inte att bara låta bli rätt av - det kan bli konstigt och ansträngt om gruppens symbolmagiker med int 25 plötsligt ser dum ut och inte kan lösa den symbolbaserad gåtan äventyrarna stöter på - utan att spela en figur av en sådan typ att sådant inte blir något större problem. Jag vet inte om jag gillar Hans exempbard som lallar i utkanten, men en slö barbar eller något kan kanske funka. :)

(Jag hade en andemagiker vid en uppreppning som hade lite hippiestuk och gick runt och flummade, och det blev mest störande och distraherande när han gick iväg på någon orelaterat sidospår ingen var intresserad av... men det var åas ett rätt dumt val av rollperson som inte hade passat in i äventyr en första gång heller...)

Inte ett tredje steg, men ett tredje tips är att olika äventyr kan nog funka olika bra. Ett äventyr som baseras mycket på "här har vi en bunt olika spelledarpersoner, situationen utvecklar sig olika beroende på hur rollpersonerna interagerar med dem" kan bli kul att spela tre gånger i följd med samma spelledar/spelaruppsättning om man stoppar in nya personligheter varje gång för att se vad som händer, medan ett stenhårt skriptat (rälsat) scenario inte har någon charm alls andra resan.

Allt det här är väl mest självklarheter egentligen men vafasen, skadar inte att upprepa.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Vad kan man göra för att få tillbaka kännslan som spelare, när man har varit sl för äventyren..

Jag har varit spelare i den Nidländska trilogin efter det att jag SL:at den (tror det var 2 år emellanåt, men jag kom givetvis ihåg drösvis). Min roll som spelare där blev någon sorts mentor åt de spelare som inte spelat äventyret. Jag lät dem pusha handlingen framåt och inte utnyttja min kunskap om saker och ting eller avslöja saker för dem. Körde de fast så klev jag fram och fixade till vad som nu behövde fixas till. Jag tycker det var rätt kul att spela på det här sättet en gång (nåja, tre gånger då beroende på hur man räknar) men jag har inga planer på att göra om det.

Ett äventyr är något man spelar en gång (man kan ju förstås modifiera det, när jag var spelare betedde sig ju många SLP:s annorlunda än när jag styrde dem osv). Jag vill vara med och uppleva nya äventyr, inte återuppleva gamla.

För min del så skulle det på nått sätt kännas lite skummt att t. ex spela Vinterskogens Hemlighet eller Vildhjarta...

Det blir lite skumt ja, så mitt tips får nog bli att du helt enkelt låter bli att vara spelare där du varit SL förut. Eller då att du fixar fram en "guide" liknande min gamle stavmagiker Feuflux som var övertygad om att det var hans uppgift att rädda världen och att hans öde skulle ledsaga honom. :gremgrin:
 

Ziaxool

Veteran
Joined
7 Jun 2002
Messages
137
Location
Kolmården
Eftersom jag alltid är spelledare i min grupp så är det inget problem. Men om situationen skulle dyka upp så hade jag nog inte haft några problem att improvisera lite under äventyret.
 
Top