en sak jag funderar på. hur får man spelarna att släppa alla influenser?
alla rollspel på datorer är stridsbaserade. och mina spelare ser det som självklart att deras karaktärer ska vara stridiska. alla ska behärska åtminstone undvika och helst en vapenfärdighet. det är ingen som nämnt att spela handelsman. och ännu mindre en stationär sådan. (ok, jag håller med om att stanna på samma ställe är trist). och absolut ingen kunskapare.
det är bara soldat, gladiator stigfinnare och andra som kan slåss. samt trollkarlar med enbart besvärjelser ämnad för strid. det finns ju knappt någon i mundana som bara focuserar på strid. det är ju soldater, och lönnmördare i så fall.
jag gjorde en karaktär och undvek influenser. det blev riktigt intresant. och inte en enda strids tendens. ser fram emot att spela med den .
ingen har hitils försökt tjäna pengar på ett riktigt jobb. det är bara att dom plundrat banditerna* som anföll. det närmsta till ett jobb var en lönnmördare som fick ett uppdrag.
nu kanske ni säger att äventyrare inte ägnar sig åt jobb då dom är upptagna. men vad gör dom på improviserade äventyr? dessutom så kan man stanna en stund och tjäna pengar. som sälja varor och kunskapare kan utbilda folk. om detta görs så läggs ytterligare en dimension till rollspelandet fram.
med denna information så ställer jag frågan igen: hur får man spelarna att släppa alla influenser? jag vill inte banna stridighet. jag vill att det inte ska vara självklart att ha en stridig karaktär.
någon som förstår vad jag menar?
* = tyvärr så händer det (även om jag inte gjort något sådant) ofta på datorspel och rollspel att banditer anfaller. även om dom borde ha vett att hålla sig undan en grupp på 5 pers som är tungt beväpnade. även om banditerna är färre.
alla rollspel på datorer är stridsbaserade. och mina spelare ser det som självklart att deras karaktärer ska vara stridiska. alla ska behärska åtminstone undvika och helst en vapenfärdighet. det är ingen som nämnt att spela handelsman. och ännu mindre en stationär sådan. (ok, jag håller med om att stanna på samma ställe är trist). och absolut ingen kunskapare.
det är bara soldat, gladiator stigfinnare och andra som kan slåss. samt trollkarlar med enbart besvärjelser ämnad för strid. det finns ju knappt någon i mundana som bara focuserar på strid. det är ju soldater, och lönnmördare i så fall.
jag gjorde en karaktär och undvek influenser. det blev riktigt intresant. och inte en enda strids tendens. ser fram emot att spela med den .
ingen har hitils försökt tjäna pengar på ett riktigt jobb. det är bara att dom plundrat banditerna* som anföll. det närmsta till ett jobb var en lönnmördare som fick ett uppdrag.
nu kanske ni säger att äventyrare inte ägnar sig åt jobb då dom är upptagna. men vad gör dom på improviserade äventyr? dessutom så kan man stanna en stund och tjäna pengar. som sälja varor och kunskapare kan utbilda folk. om detta görs så läggs ytterligare en dimension till rollspelandet fram.
med denna information så ställer jag frågan igen: hur får man spelarna att släppa alla influenser? jag vill inte banna stridighet. jag vill att det inte ska vara självklart att ha en stridig karaktär.
någon som förstår vad jag menar?
* = tyvärr så händer det (även om jag inte gjort något sådant) ofta på datorspel och rollspel att banditer anfaller. även om dom borde ha vett att hålla sig undan en grupp på 5 pers som är tungt beväpnade. även om banditerna är färre.