Nekromanti Smala settings vs generiska världar

[Staffan]

En sak till förresten: en variant som jag tror skulle fungera rätt bra för "garderobs"-fantasy är att blanda Mutant år 0s koncept med Earthdawn. Säg att en stor katastrof har inträffat, och folk har gömt sig undan den i underjordiska komplex. Av en eller annan anledning är det dags att ge sig ut igen (kanske resursbrist, kanske att man får indikationer på att det är någorlunda säkert), och då får man ett upptäckarspel av det hela och eventuellt en del återuppbyggnad av det gamla samhället.

 

[Rangertheman]

Jag tror att smala settings får svårt att fungera/sälja om inte spelsystemet är väldigt lättillgängligt. Kan de flesta spelare delta i de flesta aktiviteterna, gör det inget om det bara är de mest pålästa som kan se den stora bilden. Det kan förvisso vara frustrerande för en SL, men det är ändå överkomligt. Symbaroum är ett bra exempel på det. Även en som aldrig rollspelat tidigare kan komma igång på ett par minuter, med bra instruktioner. Det är lättbegripligt med 8 grundegenskaper som man ska slå under för att lyckas. Förmågorna komplicerar det något men i början är de bara max fem stycken. Om SL säger: "Om det är någon som har förmågan Lärd ska de slå under sitt värde på Listig, minus 3" krävs det ingen Einstein för att utföra handlingen. Däremot vet inte ens SL vad som döljer sig i Davokar och det är inte helt enkelt att hålla reda på de olika grupperingarnas drivkrafter och metoder.

Vaniljfantasy behöver inte vara tråkigt om det inbjuder till roligt spel. Även det förutsätter att spelsystemet är hyfsat lättillgängligt. En generisk setting med ett djävulskt komplicerat system, känns inte särskilt spännande. Tänk er reglerna från SRR i en annan setting än i Tolkiens värld...

En smal setting med ett smalt system, lockar nog bara de mest entusiastiska. Jag kan inte reglerna till Svavelvinter, men kan föreställa mig att det krävs mer än fem minuters intruktioner för att börja spela i Granströms värld. Fast jag tror ändå att Svavelvinter hade blivit en större succé om det släpptes idag. 2012 hade den nya vågen inte riktigt dragit igång, inte som nu i alla fall.

I mina ögon är D&D5e en bra balansgång mellan en generisk setting och ett lagom komplicerat spelsystem. Både settingen och spelsystemet går att dyka riktigt djupt i, men det är ingen nödvändig förutsättning för att komma igång och spela. Självklart underlättar det att D&D funnits i över 4 decennier och att det nästan kommit att bli definitionen av generisk fantasy.

 

[Ram]

Vaniljfantasy behöver inte vara tråkigt om det inbjuder till roligt spel. Även det förutsätter att spelsystemet är hyfsat lättillgängligt. En generisk setting med ett djävulskt komplicerat system, känns inte särskilt spännande. Tänk er reglerna från SRR i en annan setting än i Tolkiens värld...

Jag vill trycka lite extra på detta. Asså, vanlijfantasy är absolut inte tråkigt. Jag tycker nog över lag att det är det roligaste som finns att spela, som ett par väl ingångna men snygga och sköna skor. Däremot så tror jag det är svårt att SÄLJA något som är vaniljfantasy då jag tror de flesta redan har ett bra vanilj-fantasy i sin spellåda och att det gör att jobbet med att byta till ett annat vanilj-fantasy är slöseri.

 

[luddwig]

Jag instämmer i att vanilj-fantasy inte alls behöver vara tråkigt. Det kan istället kännas väldigt tryggt och lätt vilket är en bra bas för roligt rollspelande. Sedan tycker jag att ombyte förnöjer så jag kan gärna variera min vanilj-fantasy men det är klart, så många olika (men snarlika) spel behöver jag inte.