SnöKon -05, på Umeå universitet, är nu slut och det kan vara på plats med en summerande diskussion. Några frågor som kan sätta fart på det hela är troligtvis på sin plats.
Exempelvis:
Arrangemanget - vad tycker vi om det? Vi fick vi spela det vi hade hoppats på? Var priset överkomligt? Fick vi spela tillräckligt många pass? Var Berghemsskolan för långt bort?
osv
Rollspelandet-
Vilket äventyr var bäst? Vilken spelledare var bäst? Vilket är ert bästa in game-minne från konventet? När var ni som räddast?
osv.
Jag kan börja med att ge några egna kommentarer.
Arrangemanget fanns det kanske lite mer att önska från. Berghemsskolan är ju en liten bit bort, schemaläggningen var rörig och ibland fick man veta i alltför kort tid innan äventyret skulle dra igång om man överhuvudtaget skulle spela passet som börjar inom 20 minuter eller om man skulle äta lunch...
Men å andra sidan. Konvent i Umeå är vi alltid glada för och ju fler desto bättre skulle jag tro. Så i stort bugar jag mig ödmjukt för arrangörerna eftersom jag aldrig skulle offrat mig för hobbyn själv på samma sätt.
Rollspelandet var förstås helskoj. Däremot saknade jag användet av tärningar och regler i äventyren. Friform tycker jag är kul endast till en viss gräns. Nu föll det ut så att merparten av det vi spelade lutade helt klart mot friformshållet.
Däremot var det också en lysande lektion i hur skräck skall förmedlas i kanske framförallt "Med rötterna i mörkret" och "De tusen fåglarnas hemlighet". Applåder till de spelledarna.
Höstdimma imponerade på vår spelgrupp som regelsystem smidigt och fint.
I topp slutade för mig "Rötterna i Mörkret" och "De tusen fåglarnas hemlighet"... Rötterna i mörkret kommer lite högre med tanke på att äventyret tog enligt SL alldeles för länge och enligt oss spelare alldeles lagom med tid.
Bollen är din!
Citat: " Min rollperson, 31 åriga fru Johansson till jämnårige fröken Maj;
[typ] Säg mig Maj, var han inte en rask och trevlig karl den käre landshövdingen; varför inte en tänkbar make? Spelledaren: Han är typ 60!"
Exempelvis:
Arrangemanget - vad tycker vi om det? Vi fick vi spela det vi hade hoppats på? Var priset överkomligt? Fick vi spela tillräckligt många pass? Var Berghemsskolan för långt bort?
osv
Rollspelandet-
Vilket äventyr var bäst? Vilken spelledare var bäst? Vilket är ert bästa in game-minne från konventet? När var ni som räddast?
osv.
Jag kan börja med att ge några egna kommentarer.
Arrangemanget fanns det kanske lite mer att önska från. Berghemsskolan är ju en liten bit bort, schemaläggningen var rörig och ibland fick man veta i alltför kort tid innan äventyret skulle dra igång om man överhuvudtaget skulle spela passet som börjar inom 20 minuter eller om man skulle äta lunch...
Men å andra sidan. Konvent i Umeå är vi alltid glada för och ju fler desto bättre skulle jag tro. Så i stort bugar jag mig ödmjukt för arrangörerna eftersom jag aldrig skulle offrat mig för hobbyn själv på samma sätt.
Rollspelandet var förstås helskoj. Däremot saknade jag användet av tärningar och regler i äventyren. Friform tycker jag är kul endast till en viss gräns. Nu föll det ut så att merparten av det vi spelade lutade helt klart mot friformshållet.
Däremot var det också en lysande lektion i hur skräck skall förmedlas i kanske framförallt "Med rötterna i mörkret" och "De tusen fåglarnas hemlighet". Applåder till de spelledarna.
Höstdimma imponerade på vår spelgrupp som regelsystem smidigt och fint.
I topp slutade för mig "Rötterna i Mörkret" och "De tusen fåglarnas hemlighet"... Rötterna i mörkret kommer lite högre med tanke på att äventyret tog enligt SL alldeles för länge och enligt oss spelare alldeles lagom med tid.
Bollen är din!
Citat: " Min rollperson, 31 åriga fru Johansson till jämnårige fröken Maj;
[typ] Säg mig Maj, var han inte en rask och trevlig karl den käre landshövdingen; varför inte en tänkbar make? Spelledaren: Han är typ 60!"