Jag läste den förra sommaren (typ) och diggade den skarpt. Osympatiska huvudpersoner som man ändå, på något sätt, hejar på. Mycket säreget språk. En handling som inte bangar för att visa allt jävulskap.
Bok nr 2, Aldrig fucka upp, är också bra. Inte lika bra. Ibland känns det som att språket (med alla kolon) blir en parodi på sig själv.