Ymir
Liten kantbaron
Jag erkänner att jag på många sätt gillar den här kategorin av fantasyvarelser/monster som diskuteras flitigt i den här tråden. Jag pratar om nymfer, dryader, succubor, sjöjungfrur, hurier, hulijing; monster som av någon anledning uppträder i attraktiv kvinnlig människolik skepnad. Jag är självfallet medveten om att sådana koncept kan vara djupt problematiska och den länkade tråden har belyst detta än mer, men grejen är, både sådana varelser och deras sexuella förföra män-koncept är väldigt närvarande i en uppsjö av jordiska mytologier, och därför är jag inte för ett ögonblick beredd att avfärda dem som totalt förlegade och ett no-no att använda i fantasy. Ett exempel, och detta är awesome imo:
Sen har vi den här underbart meganeurotiska backståryn till succuba/inkubus, där succuban förför en munk, tar med sig hans säd ner i helvetet där hon knullar en inkubus som suger upp säden, tar med sig den upp till jorden där han sätter på en nunna. När syster Filomenas barn sedan visar sig märkligt likt broder Filobert i klostret två kilometer bort kan alla ropa "demoner!" och låtsas som inget.
Men jag vet inte. Jag startade det här inlägget för att jag ville belysa hela ämnet från ett annat perspektiv än "det suger ofelbat". Min fråga till er är:
Vad kan man göra med den här typen av varelser och vad -bör- man göra med dem för att de inte ska vara sunkiga genusmässigt? Vilka aspekter finns det hos dem som ändå hade kunnat vara värda att ta tillvara, och vilka potentiella nya hade man kunnat tänka sig som vore intressanta?
Jag minns en gång att någon klagade på att varelser jag skrivit blev för 'könade': jag hade skrivit typ "apsaror är kvinnliga primalväsen som tar sig formen av smäckra människoliknande varelser". Personen tyckte det blev väldigt mycket bättre efter att jag hade ändrat till "apsaror är primalväsen som tar sig formen av mycket smäckra kvinnor med i stort mänskliga drag". Vad som skedde här, och det tror jag är viktigt, är att könet antyddes vara ett -val- eller liknande från varelsens sida, snarare än dess rent biologiska natur. Sen kan man givetvis fråga sig varför den gjorde det valet, -varför- den tar just en kvinnlig form...men det känns som att det kunde väcka intressanta frågor relaterade kring könens symbolik etc i kosmologin i fantasyvärlden ifråga snarare än kännas unket, jag vet inte?
Vad mer kan man göra än att göra dem mindre 'könade' på detta sätt? Jag tänker:
- Låt dem inte vara heteronormativa. Om nymfer eller sjöjungfrur eller whatnot har som koncept att förföra folk med magi, låt dem förföra -alla-, oavsett kön och läggning.
- Låt dem byta skenbart kön baserat på personen de vill förföra. (Detta känns spontant mer normativt än föregående förslag, men hade kaaaanske kunnat funka om jag tex vill ha sjöjungfrur i min Piratakampanj eftersom det mäjkar hur mycket sense som helst att söjungfrurna generellt skulle välja att ta kvinnlig form då nästan alla mänskliga sjöfarare är män...)
- Avsexualisera dem så att sexdemon-biten inte längre är en påtaglig del av deras koncept; de kan fortfarande vara förföriska och sexiga, men det blir en del av en enskild individs personlighet mer än deras -natur- som varelser. Ett bra exempel på detta är hur hulijing:en Xiaowei skildras i Painted Skin-filmerna.
- Kvotera in manliga individer av deras 'ras' så att de inte uppenbart är Always Female, detta gjorde jag med några lustdemoner i Eon. Vet inte om det är tillräckligt, tror inte det.
- Gör de manliga individerna till en central del av varelsens 'mating cycle'/strategi, som i succuba/inkubus-exemplet ovan. Vet inte om det hade hjälpt alls...
- Gör varelsen till en slags opportunistiskt illusorisk varelse som tar sig former den upplever som fördelaktiga för stunden, hence human female om man ska förföra män.
Det var lite sporadiska tankar, jag är inte redo att formulera något konkret om detta, och hoppas ni ska hjälpa mig. Allt jag vet är att jag när allt kommer till kritan tycker valkyrior, yakshiner, apsaror, hulijing etc är svinkoola...
Edit: Jag vill betona, det jag är ute efter här är en konstruktiv debatt om hur vi räddar dessa varelser. Belys gärna problem med dem, såga dem jämns med fotknölarna om ni så vill, men kom också med lösningar.
Sure, här används alltså apsaran som en stereotyp 'farlig fresterska' som vill leda den rationelle, spirituelle mannen bort från hans framgång, och detta är givetvis sunkigt. Men det sköna med hela grejen är att -det sker på uppdrag av en annan man-, guden Indra, som är avundsjuk på att en mere mortal håller på att nå nirvana.
Sen har vi den här underbart meganeurotiska backståryn till succuba/inkubus, där succuban förför en munk, tar med sig hans säd ner i helvetet där hon knullar en inkubus som suger upp säden, tar med sig den upp till jorden där han sätter på en nunna. När syster Filomenas barn sedan visar sig märkligt likt broder Filobert i klostret två kilometer bort kan alla ropa "demoner!" och låtsas som inget.
Men jag vet inte. Jag startade det här inlägget för att jag ville belysa hela ämnet från ett annat perspektiv än "det suger ofelbat". Min fråga till er är:
Vad kan man göra med den här typen av varelser och vad -bör- man göra med dem för att de inte ska vara sunkiga genusmässigt? Vilka aspekter finns det hos dem som ändå hade kunnat vara värda att ta tillvara, och vilka potentiella nya hade man kunnat tänka sig som vore intressanta?
Jag minns en gång att någon klagade på att varelser jag skrivit blev för 'könade': jag hade skrivit typ "apsaror är kvinnliga primalväsen som tar sig formen av smäckra människoliknande varelser". Personen tyckte det blev väldigt mycket bättre efter att jag hade ändrat till "apsaror är primalväsen som tar sig formen av mycket smäckra kvinnor med i stort mänskliga drag". Vad som skedde här, och det tror jag är viktigt, är att könet antyddes vara ett -val- eller liknande från varelsens sida, snarare än dess rent biologiska natur. Sen kan man givetvis fråga sig varför den gjorde det valet, -varför- den tar just en kvinnlig form...men det känns som att det kunde väcka intressanta frågor relaterade kring könens symbolik etc i kosmologin i fantasyvärlden ifråga snarare än kännas unket, jag vet inte?
Vad mer kan man göra än att göra dem mindre 'könade' på detta sätt? Jag tänker:
- Låt dem inte vara heteronormativa. Om nymfer eller sjöjungfrur eller whatnot har som koncept att förföra folk med magi, låt dem förföra -alla-, oavsett kön och läggning.
- Låt dem byta skenbart kön baserat på personen de vill förföra. (Detta känns spontant mer normativt än föregående förslag, men hade kaaaanske kunnat funka om jag tex vill ha sjöjungfrur i min Piratakampanj eftersom det mäjkar hur mycket sense som helst att söjungfrurna generellt skulle välja att ta kvinnlig form då nästan alla mänskliga sjöfarare är män...)
- Avsexualisera dem så att sexdemon-biten inte längre är en påtaglig del av deras koncept; de kan fortfarande vara förföriska och sexiga, men det blir en del av en enskild individs personlighet mer än deras -natur- som varelser. Ett bra exempel på detta är hur hulijing:en Xiaowei skildras i Painted Skin-filmerna.
- Kvotera in manliga individer av deras 'ras' så att de inte uppenbart är Always Female, detta gjorde jag med några lustdemoner i Eon. Vet inte om det är tillräckligt, tror inte det.
- Gör de manliga individerna till en central del av varelsens 'mating cycle'/strategi, som i succuba/inkubus-exemplet ovan. Vet inte om det hade hjälpt alls...
- Gör varelsen till en slags opportunistiskt illusorisk varelse som tar sig former den upplever som fördelaktiga för stunden, hence human female om man ska förföra män.
Det var lite sporadiska tankar, jag är inte redo att formulera något konkret om detta, och hoppas ni ska hjälpa mig. Allt jag vet är att jag när allt kommer till kritan tycker valkyrior, yakshiner, apsaror, hulijing etc är svinkoola...
Edit: Jag vill betona, det jag är ute efter här är en konstruktiv debatt om hur vi räddar dessa varelser. Belys gärna problem med dem, såga dem jämns med fotknölarna om ni så vill, men kom också med lösningar.
