Nekromanti Soloäventyr
- Thread starter L337
- Start date
På 80-talet?
Nu för tiden tror jag knappt att det finns några alls. Jag har i alla fall inte sett något på över 10 år.
/tobias
På en dator nära dig
Ja, det är svaret på din första fråga, alltså. Jag vet att det låter rätt snarky när folk säger sådant här, men just i det här fallet tror jag det är så; solospelens nisch har totalusurperats av datorspelen. För även om vissa säkert tycker att solospelen var bättre, och det är en lika berättigad åsikt som någon annan, så är det faktiskt så att rollspel på dator är mer visuellt tilltalande, och förmodligen är de mer lättillgängliga också, även om jämförelser är svåra. Dessutom tror jag att de flesta som skulle kunna tänka sig att göra solospel tillverkar datorspel istället - det är nog mer lönsamt, om inget annat.
Solospelen finns överallt, alltså, men teknologin har byggt om dem.
/Feliath - Nu! Mer te!
Ja, det är svaret på din första fråga, alltså. Jag vet att det låter rätt snarky när folk säger sådant här, men just i det här fallet tror jag det är så; solospelens nisch har totalusurperats av datorspelen. För även om vissa säkert tycker att solospelen var bättre, och det är en lika berättigad åsikt som någon annan, så är det faktiskt så att rollspel på dator är mer visuellt tilltalande, och förmodligen är de mer lättillgängliga också, även om jämförelser är svåra. Dessutom tror jag att de flesta som skulle kunna tänka sig att göra solospel tillverkar datorspel istället - det är nog mer lönsamt, om inget annat.
Solospelen finns överallt, alltså, men teknologin har byggt om dem.
/Feliath - Nu! Mer te!
G
Guest
Guest
Är det nån som vet var det finns soloäventyr?
Här finns några stycken åtminstone: här och här.
Är det förresten ovanligt med soloäventyr?
Alldelles för ovanligt enligt mig... Jag var lite för liten för dem när de kom ut, men jag spelade några Ensamma vargen som jag lånade av en kompis brorsa.
Sist jag stötte på det var när jag köpte Stjärnornas Krig där det ingick ett solospel som nybörjarintroduktion, och det spelet är väl från -87 eller nåt (dessutom var äventyret på några sidor)...
Men de har väl lite spelat ut sin roll i.o.m. dataspelen. Den enda fördelen som de har jämte det mediet är väl deras lättrörlighet.
Här finns några stycken åtminstone: här och här.
Är det förresten ovanligt med soloäventyr?
Alldelles för ovanligt enligt mig... Jag var lite för liten för dem när de kom ut, men jag spelade några Ensamma vargen som jag lånade av en kompis brorsa.
Sist jag stötte på det var när jag köpte Stjärnornas Krig där det ingick ett solospel som nybörjarintroduktion, och det spelet är väl från -87 eller nåt (dessutom var äventyret på några sidor)...
Men de har väl lite spelat ut sin roll i.o.m. dataspelen. Den enda fördelen som de har jämte det mediet är väl deras lättrörlighet.
Rising
Vila i frid
Hela internet är ju ett enda stort solospel
För många år sedan pratade man om hypertexter; texter som man inte läste från början till slut, utan där man kunde hoppa från avsnitt till avsnitt genom att följa olika länkar och navigera sig fram på olika sätt; författaren fick sätta ut stigar genom sitt verk, men det var upp till läsaren att själv välja vilken väg hon ville gå.
Det har faktiskt skrivits en del seriösa hypertextromaner. Michael Joyce's "Afternoon, a story" brukar räknas till den största.
Nu för tiden tror många att solospelen har dött ut, men jag vill snarare säga att de blivit en förhärskande norm, för vad är det egentligen vi ser här på internet? Jo, hypertexter! Allt är hypertexter! Det är liksom hela grunden i HTML.
Och det är ju helt klart roligare att läsa en hypertextroman på nätet eftersom man slipper allt bläddrande fram och tillbaka, men det betyder ju också att man inte kan tjuvkika eller fuska...
He he, man kan väl säga att behovet av de klassiska solospelen har delats upp i två delar: Dels har vi själva "spel"-delen, och den har förstås sluktas upp av äventyrsspel på dator. Sedan har vi läsandet, och där... hmm... tja, det finns faktiskt en hel del "hypertext fiction", "hyperfiction", "nonlinear fiction" och "choose your path"-berättelser på nätet om man bara söker, men det är helt klart en av de kategorier som har flest döda länkar och nedlagda sidor på hela nätet...
Tyvärr brukar de flesta hypertextförfattare på nätet känna ett behov av att blanda in multimedia och en massa flum i sina berättelser, men jag har för mig att jag hittat några texter som var rätt häftiga för länge sedan.
Jag har personligen haft flera storskaliga planer på helt fantastiska hypertextromaner; rent revolutionerande verk, faktsikt, men tja... ni vet ju hur det brukar gå med mina planer.
/Rising
såg att man kan läsa Michael Joyce's TwelveBlue på nätet... men det är inte direkt lättsmält och man bör inte ge sig in på det med förväntningen att det ska vara Ensamma Vargen...
För många år sedan pratade man om hypertexter; texter som man inte läste från början till slut, utan där man kunde hoppa från avsnitt till avsnitt genom att följa olika länkar och navigera sig fram på olika sätt; författaren fick sätta ut stigar genom sitt verk, men det var upp till läsaren att själv välja vilken väg hon ville gå.
Det har faktiskt skrivits en del seriösa hypertextromaner. Michael Joyce's "Afternoon, a story" brukar räknas till den största.
Nu för tiden tror många att solospelen har dött ut, men jag vill snarare säga att de blivit en förhärskande norm, för vad är det egentligen vi ser här på internet? Jo, hypertexter! Allt är hypertexter! Det är liksom hela grunden i HTML.
Och det är ju helt klart roligare att läsa en hypertextroman på nätet eftersom man slipper allt bläddrande fram och tillbaka, men det betyder ju också att man inte kan tjuvkika eller fuska...
He he, man kan väl säga att behovet av de klassiska solospelen har delats upp i två delar: Dels har vi själva "spel"-delen, och den har förstås sluktas upp av äventyrsspel på dator. Sedan har vi läsandet, och där... hmm... tja, det finns faktiskt en hel del "hypertext fiction", "hyperfiction", "nonlinear fiction" och "choose your path"-berättelser på nätet om man bara söker, men det är helt klart en av de kategorier som har flest döda länkar och nedlagda sidor på hela nätet...
Tyvärr brukar de flesta hypertextförfattare på nätet känna ett behov av att blanda in multimedia och en massa flum i sina berättelser, men jag har för mig att jag hittat några texter som var rätt häftiga för länge sedan.
Jag har personligen haft flera storskaliga planer på helt fantastiska hypertextromaner; rent revolutionerande verk, faktsikt, men tja... ni vet ju hur det brukar gå med mina planer.
/Rising
såg att man kan läsa Michael Joyce's TwelveBlue på nätet... men det är inte direkt lättsmält och man bör inte ge sig in på det med förväntningen att det ska vara Ensamma Vargen...
Det är möjligt att scifi bokhandeln i Gamla Stan Sthlm kan hjälpa dig. På internet finns det soloäventyr, m inns doick itne var, där man får en karaktär och så går man mellan olika paragrafer, Man laddar he dem. Ganska kassa i mitt tycke.
Re: Hela internet är ju ett enda stort solospel
Jag kommer ihåg att jag läste en bok som hette "livsfarligt rally" för flera år sedan och den funkade på soloäventyrssättet. Sen var det någon här på rollspel.nu som i somras publicerade ett soloäventyr som han själv hade skrivit.
Jag kommer ihåg att jag läste en bok som hette "livsfarligt rally" för flera år sedan och den funkade på soloäventyrssättet. Sen var det någon här på rollspel.nu som i somras publicerade ett soloäventyr som han själv hade skrivit.
regelslaktaren
Hero
Jag har skrivit två ganska långa äventyr till solo 2.0.
Säg till om någon är intresserad.
Säg till om någon är intresserad.
Rising
Vila i frid
Livsfarlig Rally
"Jag kommer ihåg att jag läste en bok som hette "livsfarligt rally" för flera år sedan och den funkade på soloäventyrssättet."
Ja, de är skithäftiga, böckerna i den där serien. Jag har Rallyboken och den om... um... resan till öh.. jag har ingen aning om vad den heter, trots att det inte alls var länge jag spelade det. Det skall finnas någon annan bok i den serien också, om något spökhus, har jag för mig. Jag har inte läst den. De där böckerna var iaf ALLTID utlånade på vårt skolbibliotek, de mest populära böckerna någonsin, och även om rallyboken är bra så är det den där med resan som är bäst. Det är en stor gul fågel på framsidan.
Hmmm, det konstiga med de där böckerna är att de är strukturerade i en trädstruktur. Alltså, en punkt i boken kan förgrena sig i två alternativa vägar, men det finns inte någon punkt någonstans som man kan komma fram till på mer än ett sätt. Det är lite speciellt. En annan rolig sak med dem är att de alltid refererar till vilken sida man skall fortsätta läsa på. Inte vilket nummer. Det gör att det är mycket illustrationer och stor text i böckerna (målgruppen är nog väldigt ung), vilket bara är mysigt.
Nå, det häftiga med boken om den där resan är att den har en så vild intrig: Man är på en expedition i antarktis och letar efter en tokig forskare som haft en teori om att jordklotet är ihåligt och att det finns ett svart hål (!) i mitten. Nå, man står vid en glaciärspricka och funderar på den där teorin när man plötsligt märker att man glider ner mot avgrunden och ramlar! Javisst, teorin är riktig och man har dragits ner av gravitationen från det svarta hålet, och efter att få ha räddats av en stor gul telepatisk fågel så kan man gå omkring i denna nya värld. Det är alltså som att gå omkring på insidan av en stor boll, och man ser alltså ingen horisont i fjärran, utan istället så tornar världen up sig framför en och man kan alltså se hur topparna på höga berg liksom "viker" sig när världen kröks långt framför en för att torna upp sig åt alla håll och omge dig. Visst är det häftigt? Tyvärr finns det inga riktigt bra bilder i boken som kan illustrera hur det måste kännas.
Men man hålls alltså kvar av någon sorts vanlig gravitation i jordskorpan, typ, jag vet inte hur författaren får det där att fungera, men det finns iaf en möjlighet att klättra så högt upp i ett berg att man till slut känner hur det svarta hålet ovanför en suger tag i en och då kan man dö om man inte aktar sig.
I själva verket kan man träffa någon sorts infödingar i den nya världen där den tokiga forskaren nu lever.
En rätt ball berättelse, jag diggar verkligen den där sortens skruvade upplägg. Rallyboken är inte dålig, den heller. Man kan bland annat hitta ett kranium från den felande länken om man har tur...
/Rising
som alltid fuskar i alla solospel.
"Jag kommer ihåg att jag läste en bok som hette "livsfarligt rally" för flera år sedan och den funkade på soloäventyrssättet."
Ja, de är skithäftiga, böckerna i den där serien. Jag har Rallyboken och den om... um... resan till öh.. jag har ingen aning om vad den heter, trots att det inte alls var länge jag spelade det. Det skall finnas någon annan bok i den serien också, om något spökhus, har jag för mig. Jag har inte läst den. De där böckerna var iaf ALLTID utlånade på vårt skolbibliotek, de mest populära böckerna någonsin, och även om rallyboken är bra så är det den där med resan som är bäst. Det är en stor gul fågel på framsidan.
Hmmm, det konstiga med de där böckerna är att de är strukturerade i en trädstruktur. Alltså, en punkt i boken kan förgrena sig i två alternativa vägar, men det finns inte någon punkt någonstans som man kan komma fram till på mer än ett sätt. Det är lite speciellt. En annan rolig sak med dem är att de alltid refererar till vilken sida man skall fortsätta läsa på. Inte vilket nummer. Det gör att det är mycket illustrationer och stor text i böckerna (målgruppen är nog väldigt ung), vilket bara är mysigt.
Nå, det häftiga med boken om den där resan är att den har en så vild intrig: Man är på en expedition i antarktis och letar efter en tokig forskare som haft en teori om att jordklotet är ihåligt och att det finns ett svart hål (!) i mitten. Nå, man står vid en glaciärspricka och funderar på den där teorin när man plötsligt märker att man glider ner mot avgrunden och ramlar! Javisst, teorin är riktig och man har dragits ner av gravitationen från det svarta hålet, och efter att få ha räddats av en stor gul telepatisk fågel så kan man gå omkring i denna nya värld. Det är alltså som att gå omkring på insidan av en stor boll, och man ser alltså ingen horisont i fjärran, utan istället så tornar världen up sig framför en och man kan alltså se hur topparna på höga berg liksom "viker" sig när världen kröks långt framför en för att torna upp sig åt alla håll och omge dig. Visst är det häftigt? Tyvärr finns det inga riktigt bra bilder i boken som kan illustrera hur det måste kännas.
Men man hålls alltså kvar av någon sorts vanlig gravitation i jordskorpan, typ, jag vet inte hur författaren får det där att fungera, men det finns iaf en möjlighet att klättra så högt upp i ett berg att man till slut känner hur det svarta hålet ovanför en suger tag i en och då kan man dö om man inte aktar sig.
I själva verket kan man träffa någon sorts infödingar i den nya världen där den tokiga forskaren nu lever.
En rätt ball berättelse, jag diggar verkligen den där sortens skruvade upplägg. Rallyboken är inte dålig, den heller. Man kan bland annat hitta ett kranium från den felande länken om man har tur...
/Rising
som alltid fuskar i alla solospel.
Dimfrost
Special Circumstances
Ihålig jord [Kristalltjuren spoiler]
Det här är en gammal myt som skumma ockultister brukar gilla (alltså inte att det finns ett svart hål inne i Jorden, men resten). Bland annat har jag för mig att nazisterna trodde på tanken på en ihålig jord med hål vid polerna, och planerade någon sorts expedition dit in. Jag tror att myten uppkom när man sammanställde flygfoton över polerna, och de inte riktigt täckte själva polen: på så sätt uppkom det en bild som man med lite god vilja kunde hävda föreställde hål vid polerna.
Problemet med gravitationen måste man ju lämna därhän, men visst är det spännande att försöka föreställa sig hur en sådan värld skulle te sig från insidan. Den borde se ut ungefär som insidan av diverse cylinderformade gigantiska rymdskepp (typ Rama, om jag minns rätt), där "horisonten" också böjer sig uppåt. Och glöm inte Bythos i Kristalltjuren, samma sak fast i fantasytappning.
/Dimfrost
Det här är en gammal myt som skumma ockultister brukar gilla (alltså inte att det finns ett svart hål inne i Jorden, men resten). Bland annat har jag för mig att nazisterna trodde på tanken på en ihålig jord med hål vid polerna, och planerade någon sorts expedition dit in. Jag tror att myten uppkom när man sammanställde flygfoton över polerna, och de inte riktigt täckte själva polen: på så sätt uppkom det en bild som man med lite god vilja kunde hävda föreställde hål vid polerna.
Problemet med gravitationen måste man ju lämna därhän, men visst är det spännande att försöka föreställa sig hur en sådan värld skulle te sig från insidan. Den borde se ut ungefär som insidan av diverse cylinderformade gigantiska rymdskepp (typ Rama, om jag minns rätt), där "horisonten" också böjer sig uppåt. Och glöm inte Bythos i Kristalltjuren, samma sak fast i fantasytappning.
/Dimfrost
Re: Ihålig jord & Musse Pigg[OT]
På tal om ihåliga jordar kommer jag osökt in på Kalle Anka / Musse Pigg egentligen. I en "Kalle Ankas Pocket" så Far Musse och Långben tillsammans med Zapotzec och den där andra, som dom har tidsmaskinen tillsammans med (Minns inte just nu vad han heter...
), till nordpolen där det nyligen har på träffats en pedo... pedrodac... En flygande dinosaurie i alla fall. =) Det visar sig naturligtviss (med tanke på trådens beskaffenhet) att den kommer ifrån ett hål i jorden där två "grottfolks" stammar slåss mot varandra med en sorts scifi övermakt som betraktar det hela. Dom har även kontroll över jordens "inre sol". Det hela slutar så kklart med att Musse och Långben enar stammarna och störtar tyrannen och "prinsen" får "prinssessan". =p Och återvänder sedan till sin egen värd.
/Hartland - tycker att om man läst tillräckligt mycket Kalle Anka så kan man accosiera vad som hällst till det
På tal om ihåliga jordar kommer jag osökt in på Kalle Anka / Musse Pigg egentligen. I en "Kalle Ankas Pocket" så Far Musse och Långben tillsammans med Zapotzec och den där andra, som dom har tidsmaskinen tillsammans med (Minns inte just nu vad han heter...
), till nordpolen där det nyligen har på träffats en pedo... pedrodac... En flygande dinosaurie i alla fall. =) Det visar sig naturligtviss (med tanke på trådens beskaffenhet) att den kommer ifrån ett hål i jorden där två "grottfolks" stammar slåss mot varandra med en sorts scifi övermakt som betraktar det hela. Dom har även kontroll över jordens "inre sol". Det hela slutar så kklart med att Musse och Långben enar stammarna och störtar tyrannen och "prinsen" får "prinssessan". =p Och återvänder sedan till sin egen värd. /Hartland - tycker att om man läst tillräckligt mycket Kalle Anka så kan man accosiera vad som hällst till det
regelslaktaren
Hero
Re: Solo 2.0
Från Tigerns väg till Solo.
Man måste kompilera texten, för den låter mig inte lägga upp en .sol-fil.
Från Tigerns väg till Solo.
Man måste kompilera texten, för den låter mig inte lägga upp en .sol-fil.
regelslaktaren
Hero
Re: Solo 2.0
...och en fortsättning.
Någon del tre har det inte blivit än.
...och en fortsättning.
Någon del tre har det inte blivit än.
Re: Livsfarlig Rally
Hittade du ett kranium i livsfarligt rally (eller menade du den med resan, har bara läst den där rallyboken)
Det har jag inte gjort men eftersom jag fuskade när jag hade lust så tittade jag i slutet där man fick värsta storkovan genom att man hittade någe guld och blev riken.
Jag kommer också ihåg att man aldrig skulle välja lancian då den alltid gick sönder.
Hittade du ett kranium i livsfarligt rally (eller menade du den med resan, har bara läst den där rallyboken)
Det har jag inte gjort men eftersom jag fuskade när jag hade lust så tittade jag i slutet där man fick värsta storkovan genom att man hittade någe guld och blev riken.
Jag kommer också ihåg att man aldrig skulle välja lancian då den alltid gick sönder.