Nekromanti Spånande

[Isilme]

Kampanj-spånande:
Rp blir anställda av den gemytlige Sigurd Enöga, för att frakta föremål X mellan punkt A någonstans i Fynhem och punkt B norr om Istopparna.
De får strikta order om att inte öppna den mycket anonyma kistan, som dessutom är låst. Men den är stor och tung så den är svår att dölja.
Punkt B ligger strax innan Svartliden och där ska de lämna över kistan till x antal personer beskrivna av Sigurd.
Föremålet är något mycket viktigt och hemligt, som Sigurd av någon anledning vill gömma undan/förstöra och många är efter det av olika anledningar.
Vad är det för ett föremål?
Det kan vara något mäktigt magiskt, men jag ser hellre att det är något som verkar väldigt anspråkslöst för utomstående. Sigurd kommer i vilket fall råka väldigt illa ut om han kopplas till det eller inte lyckas få det till hans uppdragsgivare i tid.
Vilka är efter det?
Kulter är alltid roligt. Någon som vill Sigurd illa? Någon som tänker dra nytta av det för utpressning? Någon som själv råkar illa ut om föremålet förstörs? Den verkliga ägaren till föremålet?
Hur mycket står RP ut med innan de ger efter för sin nyfikenhet och straffar sig nyfikenheten i dethär fallet?
Vem är egentligen Sigurd? Är det han som vill göra någon annan illa med föremålet och kommer isåfall RP stå på hans eller hans offers sida om de tvingas välja?
Kan RP vara så pass diskreta att de som jagar föremålet inte får tag på det?
Eller klantar de sig som vanligt ? Det handlar om yttersta finkänslighet - hur prövar man dem bäst?
Kan någon övertala dem att sälja det?
Vad gör de när de får reda på vad det är för ett föremål? Och vad gör de när de vet varför det är så viktigt för Sigurd?

Det genomgående draget i kampanjen/äventyret ska vara frågan "Vem kan man lita på egentligen?" - så där har ni ett hum om vilken känsla jag strävar efter.'
Tidspress och panik är också en väldigt rolig känsla som jag använt mig alldeles för lite av. Förvirrade, desperata spelare kan vara ganska underhållande.

Många frågor men just nu väldigt få svar. Är det någon gammal SL-räv som har tips för kampanjskrivande eller som spontant har några svar att ge?

/Glimfrost, tillbaka med alla sina frågor

 

[Rising]

Jag har ett par kommentarer:

1. Se till att kistan verkligen är omöjlig att öppna för någon annan än den som har nyckeln. Ett bra sätt att lyckas med detta är att tala om att kistans innehåll är skrivet på pergament, och att kistans innerväggar är gjorda av glas som fyllts med syra. Försöker man borra/såga sig igenom kistans väggar så kommer glaset gå sönder och syran förstöra pergamentet innuti.

(Det ställer dock rätt stora krav på att inte rollpersonerna hanterar kistan ovarsamt)

Då skulle det dessutom kunna bli riktigt intressant om nycklarna skulle vara förlorade; Om Sigurds kontaktperson har blivit bestulen.

2. Jag tror att det blir bäst om rollpersonerna verkligen -älskar- Sigurd. Annars är det nog lätt hänt att de bara säljer kistan eller lämnar den när det börjar hetta till sig. Personligen skulle jag se till att Sigurd vore någon av rollpersonernas förälder/farförälder, typ, och att kistan sägs innehålla svaret på någon av de hemligheter som plågat rollpersonen i hela hennes liv. Alltså så att det finns ett personligt engagemang i äventyret. Det blir nog mer spännande på det viset. Spelarna kan bry sig mer.

3. Roligast när det gäller blåsningar och frågan "vem kan jag lita på?" är om man faktiskt kan göra kvalificerade gissningar. På något vis måste det finnas en möjlighet för rollpersonerna att själva luska lite omkring fraktionerna som jagar dem och som vill komma i kontakt med dem. Det gör nämligen att man kalndrar sig själv mer när man råkar göra ett dåligt val. "Åh, vad dumma vi var! Vi borde ju ha förstått att de skulle ha velat lägga beslag på kistan själva", typ. Med tillräckligt komplex bakgrund så är det lätt att sätta upp en situation där rollpersonerna enkelt kommer bli lurade samtidigt som spelarna kommer tro sig vara smarta. Vilket är nödvändigt om man verkligen vill att de ska klandra sig själva.