Nedan finns introduktionstexten till Spandex, mitt superhjälteregelsystem.
(taget från wikin:
Jag vill gärna ha alla former av kommentarer. Språkliga, historiska, stilmässiga.
Det är ett "early draft", den första skissen som innehåller ungefär allt jag ville säga.
(taget från wikin:
De flesta av oss har någon gång önskat att vi haft en superkraft. Att vi varit superstarka, kunnat teleportera, flytta saker med tankekraft - eller kunnat flyga.
Under superhjältegenrens framväxt, genom dess Golden Age på 1930-40-talet då genren växte fram ur pulpmagasinen, genom Silver Age då hjältarna började tvivla på sig själva och genom Bronze och Iron Age där hjältarna blivit allt mer mänskliga, så har dessa drömmar vuxit med sin publik. Genren, som började som tämligen naiva drömmar om mytiska, felfria hjältar, innehöll redan från början ett element av mänsklig svaghet, men med tiden har både det fantastiska och det mundana elementet kristalliserat sig och blivit mognare, mer komplexa.
En del moderna superhjälteserier kombinerar fantastiska element på stor skala med en god portion förankring i verkliga händelser och förhållandevis trovärdiga och ofta extremt trasiga människor. De utforskar gränslandet; vad som händer med en människa som befinner sig i sådana extraordinärt påfrestande omständigheter?
Det är i mötet mellan människa och myt, mänsklig svaghet och övermänsklig styrka, som det centrala dilemmat finns. Vi drömmer alla om att kunna påverka världen omkring oss mer än vad vi kan, men hur skulle vi hantera denna makt? Innebär absolut makt att man blir absolut korrupt?
Spandex är ett rollspelsregelsystem med fokus på att spela supervarelser. Det som skiljer Spandex från andra regelsystem i samma genre är att vi fokuserat på att få in en relativ grad av realism, att försöka fånga frågan ”vad skulle hända om någon av oss vaknade imorgon med superkrafter” och göra den till vår. Vi har med andra ord inte varit intresserade först och främst av genresimulering; vi har inte tagit så jättestor hänsyn till genrekonventioner - om någon som inte är supertålig blir slagen genom en vägg av någon som är superstark, då kommer vederbörande knappast att resa på sig igen inom överskådlig tid. Vi försöker alltså arbeta in vår syn på trovärdighet och, om man vågar säga det, ”realism” i systemet.
Det betyder att Spandex är fel regelsystem om allt man vill göra är att uppleva X-men eller Stålmannen i rollspelsform; möjligen skulle en del serier ur Iron Age och senare fungera, till exempel Watchmen, Ultimates och The Authority.
Det betyder å andra sidan att om du vill berätta berättelser om vanliga män och kvinnor som mer eller mindre plötsligt utrustats med superkrafter, om du vill skapa kampanjer där huvudpersonerna faktiskt har krafter som närmar sig mytiska, och om du vill ha ett regelsystem som är lätt att rota i vår värld, med de naturlagar och de regler och företeelser den för med sig till bordet - då är Spandex rätt regelsystem.
Under superhjältegenrens framväxt, genom dess Golden Age på 1930-40-talet då genren växte fram ur pulpmagasinen, genom Silver Age då hjältarna började tvivla på sig själva och genom Bronze och Iron Age där hjältarna blivit allt mer mänskliga, så har dessa drömmar vuxit med sin publik. Genren, som började som tämligen naiva drömmar om mytiska, felfria hjältar, innehöll redan från början ett element av mänsklig svaghet, men med tiden har både det fantastiska och det mundana elementet kristalliserat sig och blivit mognare, mer komplexa.
En del moderna superhjälteserier kombinerar fantastiska element på stor skala med en god portion förankring i verkliga händelser och förhållandevis trovärdiga och ofta extremt trasiga människor. De utforskar gränslandet; vad som händer med en människa som befinner sig i sådana extraordinärt påfrestande omständigheter?
Det är i mötet mellan människa och myt, mänsklig svaghet och övermänsklig styrka, som det centrala dilemmat finns. Vi drömmer alla om att kunna påverka världen omkring oss mer än vad vi kan, men hur skulle vi hantera denna makt? Innebär absolut makt att man blir absolut korrupt?
Spandex är ett rollspelsregelsystem med fokus på att spela supervarelser. Det som skiljer Spandex från andra regelsystem i samma genre är att vi fokuserat på att få in en relativ grad av realism, att försöka fånga frågan ”vad skulle hända om någon av oss vaknade imorgon med superkrafter” och göra den till vår. Vi har med andra ord inte varit intresserade först och främst av genresimulering; vi har inte tagit så jättestor hänsyn till genrekonventioner - om någon som inte är supertålig blir slagen genom en vägg av någon som är superstark, då kommer vederbörande knappast att resa på sig igen inom överskådlig tid. Vi försöker alltså arbeta in vår syn på trovärdighet och, om man vågar säga det, ”realism” i systemet.
Det betyder att Spandex är fel regelsystem om allt man vill göra är att uppleva X-men eller Stålmannen i rollspelsform; möjligen skulle en del serier ur Iron Age och senare fungera, till exempel Watchmen, Ultimates och The Authority.
Det betyder å andra sidan att om du vill berätta berättelser om vanliga män och kvinnor som mer eller mindre plötsligt utrustats med superkrafter, om du vill skapa kampanjer där huvudpersonerna faktiskt har krafter som närmar sig mytiska, och om du vill ha ett regelsystem som är lätt att rota i vår värld, med de naturlagar och de regler och företeelser den för med sig till bordet - då är Spandex rätt regelsystem.
Jag vill gärna ha alla former av kommentarer. Språkliga, historiska, stilmässiga.
Det är ett "early draft", den första skissen som innehåller ungefär allt jag ville säga.
