Re: Prata med honom först
Jag betraktar nog det här som ett två-delat problem. Det första problemet är att spelaren ifråga förstör för alla andra. Det andra är att spelgruppen verkar utgöra ett kompisgäng.
Först tänkte jag bara påpeka att det ofta är en väldigt bra idé att inte spela rollspel med samma personer som man umgås med dagligen. De borde i alla fall inte vara ens förstahandsval, tycker jag. Det flyter helt enkelt bättre om det inte finns en massa annat runtomkring spelet som stör. Det är också lättare för spelledaren att ha auktoritet om han inte bara är "en i gänget", utan en lite främmande och helst också lite äldre person. Dessutom behöver man som spelledare eller som medspelare inte ta särskilda hänsyn för enskilda spelare, liksom man inte frestas att favorisera någon lika lätt. Det är i alla fall min lärdom och jag saknar inte mina ursprungliga spelare i kompisgänget från grundskoletiden.
Nåja, åter till det aktuella fallet. Jag känner givetvis inte spelgruppen ifråga men jag tar mig ändå friheten att tycka saker och ting.
Först och främst så förstår jag inte "rättvise-resomanget", eller vad det nu är som föregående talare menar. Självklart bör en missnöjd spelgrupp göra allting som står i dess kraft att försöka rätta till saker som upplevs som störande för större delen av spelgruppen! En enda spelare ska verkligen inte ha någon rätt att förstöra, samtidigt som medspelarna inte har någon rätt att protestera, eller ens påpeka vad man upplever som netagivt. (Detta är förresten inte något mothugg till Rising personligen, så han behöver inte känna sig träffad av ovanstående.)
Det kan ju inte vara någon absolut "rättighet" att få delta i den aktuella spelgruppen. Det skulle nämligen innebära att den övriga spelgruppen hade en "skyldighet" att fortsätta spela med någon de inte vill fortsätta spela med! Tycker man det så har man inte förstått att rollspel ska vara roligt. Om det inte är roligt så finns det liksom ingen poäng med att fortsätta.
Däremot håller jag med om att det kan upplevas som väldigt obehagligt om spelaren ifråga måste konfrontera hela spelgruppen öppet. Jag föreställer mig att han skulle känna sig både hotad och illa behandlad. Samtidigt kanske det är bästa sättet att hantera situationen. Spelgruppen verkar ju klart ängslig inför att behöva konfrontera spelaren överhuvudtaget! Om alla verkligen håller ihop och är stenhårda så har spelaren faktiskt inget annat val än att lyssna och ta till sig kritiken. Om han sedan klarar av att hantera situationen är en annan sak, men det får faktiskt vara hans problem. (Jag menar, killen stör spelledaren och sover på spelmötena! Han är klart överflödig i en så pass stor spelgrupp.)
Man behöver dock inte ge honom sparken på en gång, utan han förtjänar säkert både en och två chanser. Men om han är okapabel att ta till sig kritiken kan han helt enkelt inte vara kvar i längden. Anser jag. (Om jag vore spelledare så skulle jag också se det som mitt ansvar att spelaren ifråga lämnade spelgruppen. Men jag tar också spelledarrollen med stort allvar.)
Jag förstår givetvis att spelaren ifråga är vän med många i spelgruppen utanför spelmötena, men jag ser det faktiskt inte som ett alternativ att fortsätta som förut. Och jag tycker inte heller att det ska behöva vara ett alternativ att sluta spela helt och hållet. Någonting måste göras och jag ser inte heller något fel i exempelvis Risings förslag ovan. Huvudsaken är att man löser problemet och att alla verkligen har roligt när man spelar. (Den som inte har roligt bör inte vara kvar i spelgruppen, helt enkelt, eftersom man då förstör andra nöje.)
Slutligen håller jag med om att skitsnack bakom ryggen eller hemliga spelmöten inte är någon riktig lösning på problemet. Antingen spelledaren eller hela spelgruppen bör konfrontera honom öppet så att han inser problemet och inte bara blir sur och förstör ännu mera.
/Baldyr, hårdhänt
