Nekromanti Spel som faktiskt passar för spelmöten?

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Jag har läst en bit över 70 rollspel men bara några få tror jag mig ha läst nånting om hur man formar spelet efter längden på spelmötet, eller noterat att det har ett visst tänk eller system för detta. Jag har aldrig känt ett behov att ha en sådan anpassning heller, i systemet, men jag kan tänka mig spel där man kan göra det till en grej, att det som görs under spelmötet är det som blir gjort, och att det kan bli konsekvenser av det i mellantiden innan nästa när vissa saker inte hunnits med.

Jag känner dock att så som jag och de jag spelar i så fungerar det bra med att ha koll på folks pigghet och att göra en avvägning om att bryta innan en strid i system där strid kan ta en timme eller mer och man vet att folk har tider att passa eller håller på att somna.
Som spelledare eller spelare känner jag ingen press att behöva ha "gjort nåt vettigt" under ett spelmöte utan det är nåt som bara händer ibland precis som att vissa spelmöten har ovanligt mycket OT, men några av mina kamrater kan tycka det är jobbigt när rollfigurerna verkar ha fastnat, eller när det blir en lång planering för minsta lilla. När vi var yngre var det viktigare att hålla bort OT-snack och att prestera något, nu är det sociala på det hela viktigare.

Vissa spel som försöker emulera en genre eller stil där exempelvis man hoppar mellan dramatiska scener och skippar det oväsentliga som att shoppa utrustning för att driva på och fokusera på det spännande funkar dåligt med mina spelare, då känner de sig översprungna och jag tror att system som försöker reglera spelmötestiden nog också skulle göra det. Om jag berättat i förväg att även om vi hoppar i tiden så kommer ni ha tillgång till allt ni behöver eller vill ha i nästa dramatiska scen hade jag istället tyckt att det förstör magin med metaförklaringar.

På det stora hela känner jag att det viktiga är mer att man kommer överens i gruppen om vad exempelvis starttid innebär (ska man komma då, eller ska man börja spela då, ska man ha med sig förtäring eller går man och handlar efter klockslaget) och liknande för under och efter mötet.

Jag tenderar åt att gilla detaljplanering och många specialiserade färdigheter framför bredare dito och skulle inte själv vilja spela spel med preparedness som ovan, det är för simplistiskt för min smak även om exempelvis det är till för att fokusera på saker som är viktigare vid genreemulering eller idén med ett visst spel.
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,192
Location
Omfalos
Genesis;n193128 said:
Jag tror att detaljerat planerande kommer av spelledare som säger eller visar att rollpersonerna kan dö om spelarna gör något korkat. Eftersom det är ett stort straff att bli av med sin rollperson känner spelarna sig otrygga och svarar med att lägga ned mycket möda och energi på att planera allt i minsta detalj. Enklaste sättet att lösa problemet är att säga "Jag kommer aldrig att ta ifrån er era rollpersoner om ni inte själva går med på det. Ingen kan dö mot sin vilja." Då blir detaljplanering inte längre så viktig.
Absolut. Men jag tror det är mer än så - och går djupare än så. I rollspelens barndom var DnD ett spel med fokus på spelarnas skicklighet, där äventyr var gjorda för att testa detta och där en viktig del av SL:s roll var att så satt säga bedöma denna: straffa och belöna. Någon gång på 80-talet började man överge det här för att istället börja gestalta berättelser i den traditionella meningen: ett sammanhållet narrativ med en början, en mitt och ett slut*. Rollfigurerna fick uppdrag som de skulle lösa, vanligen för att de i någon mening av ordet var "goda". Man slutade spela Conan och började spela Sagan om Ringen, bildligt talat. Men spelen gav inget regelstöd för ett sådant spelande och den gamla spelledarrollen hängde med, som en blindtarm ungefär, som något som egentligen hade spelat ut sin funktion. Och det lever fortfarande kvar på många håll: SL är din motståndare, hens jobb är att sätta dit dig om din rollfigur gör fel. Jag ser det på några av mina gamla spelare, trots att jag nästa aldrig "straffar" misstag om detaljer, utan snarare försöker sätta dem i moraliska svåra eller allmänt mystiska situationer.

Det är i alla fall så jag uppfattar det, men frågan är intressant och lyssnar gärna på andra åsikter.

*Brottet ska komma i Dragonlance, har jag hört, som började ges ut 1984, men man ser samma brott rätt tydligt i Äventyrsspels produktion samma år. VSB.

Genesis;n193128 said:
I övrigt handlar det ju såklart om scensättning. "Okej, vi klipper till när ni står utanför dörren till rövarbaronens näste."
Eller för den delen: "Okej, vi klipper till när ni står innanför dörren till rövarbaronens näste."
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
"Skarpskytten talar"

Jag håller med till viss del, jag har absolut spelat med spelledare som varit motståndare (oftast tenderar dessa dessutom vara småsinta och hi dra spelarna.. Av de jag mött alltså) men överlag förlorar jag termen Storyteller jämfört med Gamemaster.

En Gamemaster har vi när vi kör alla gamla 3.5 äventyr vi köpt. Annars har vi storytellers. Då är fokus på historian, spelledaren berättar det och vi agerar och tar oss fram I historien.

Så det är skillnad tänker jag. Och även om man inte har Samma användning av en Storyteller så tycker jag väl själva Grejen är just att uppleva någon annans historia. Eller berätta min egen.
 

JJoghans

Regelknackare
Joined
13 Sep 2012
Messages
826
Location
Wakoku
.113;n193180 said:
En Gamemaster har vi när vi kör alla gamla 3.5 äventyr vi köpt. Annars har vi storytellers. Då är fokus på historian, spelledaren berättar det och vi agerar och tar oss fram I historien.
Oj.
Det låter som om ni å ena sidan har ni en "fientlig DM" som nådelöst straffar spelarna när ni spelar D&D, eller en Storyteller som rälsar er genom en story? Jag blev lite chockad först, men jag misstänker att du inte menar det så hårddraget som det låter?

Om jag skulle ställas inför valet att spela under Straff-DM:en eller Storytellern skulle jag nog trots allt välja den senare, även om jag tycker att en spelledares funktion ska vara bredare än dessa bägge ytterligheter. Kan vi klämma in ett gyllene mellanting här? :wink:
 
Top