Vi har de senaste knappa två åren kört mycket enkvällsgrejer på fyra timmarish (inkl ställtid) med Gårdagruppen. De flesta spel vi spelat, åtminstone första året, finns i tråden ”Gårdagruppen prövar indiespel” och jag tycker att de i de flesta fall fungerat bra. Men det har förstås delvis med förväntningar att göra, vi vet att det här existerar för en kväll och skall få sitt slut ikväll. Det förekommer något Dream Askew och något Svart av kval vit av lust vi inte kände oss alls klara med och spelade vidare (eller ville spela vidare) vid senare tillfälle. Det förekommer också något It’s Compicated vi skar lite tidigt och säkerligen ytterligare något. (Vi har dock många gånger kunnat tillåta oss lite, och ibland mycket, övertid, så det kanske har lite färre spel än jag inbillar mig faktiskt hållit sig inom ramen. Å andra sidan inleder vi ju som alla andra knappast exakt på utsatt tid, så det kanske jämnar ut sig.)
Men mer än specifika spel, eller åtminstone i samklang med specifika spel, tror jag att antalet spelare (och i viss mån spelarsammansättning) spelat större roll. Större grupp, längre tid. Spel där situation eller setting och relationskartor skall etableras innan spel kombinerat med många spelare, som dessutom inte vill råka kliva på någons tår… då tenderar nog speltiden att kännas lite kort. Som exempel satte vi med tre spelare upp, körde igenom och band ihop Archipelago III perfekt på den tiden, men med fem-sex spelare eller nåt sånt kanske inte riktigt lika perfekt. Och där har kanske spelmakare inte tagit i beräkning, eller åtminstone inte angivet i beräkning, hur antalet spelare påverkar speltiden. (Nu är väl just Archipelago III inte ett uttalat enkvällsspel, snarare ett kampanjspel, men poängen är ändå den samma.) På rak arm tänker jag att Joli St. Patrick’ s Wilding Tales anger tio minuter per spelare som tidsram, och håller i min erfarenhet det ganska bra.