Nekromanti Spelarproblem (svag L&M, M&V -spolier)

[samiis]

Vissa av spelarna som jag SLar är så tröga (snälla Blåbär, ta inte illa upp, även om du vet att det är dig jag menar...) att de, så fort jag köpte L&H började de (han) titta i den och 'bestämma' vilka vapen och magiska föremål han skulle 'hitta'. Nu förväntar han sig att jag ska hjälpa honom att hitta dessa (eldgisslet och Arotars rustning)...

Samma sak hände när vi köpt M&V, Han tittade igenom den och bestämde att han skulle hitta två Sagitaurer och ha dem som livvakter...

 

[Sir Foilan]

Låter som om du är alltför klemig. Ni växer nog snart ifrån detta spelsätt...(får man ju hoppas iaf)

 

[trinker]

Låt han inte titta i böckerna! jag låter inte mina spelare titta i varken L&H eller M&V. På det sättet så kan de inte bestämma vad de vill hitta och möta.

Mvh coZcin

 

[litleme]

om han vill hitta eldgisslet så lä han färdas mitt ute i ingen stans dessutom lär han kunna tyda VÄLDIGT gamla texter för att veta att det överhuvudtaget finns

 

[GrottrolletNaug]

att de, så fort jag köpte L&H började de (han) titta i den och 'bestämma' vilka vapen och magiska föremål han skulle 'hitta'. Nu förväntar han sig att jag ska hjälpa honom att hitta dessa (eldgisslet och Arotars rustning)...

Så ?
Du ska väl inte ge dom såna saker ? Det är defintivt inte pryler som man bara "ramlar över" ála Diablo. Att hitta eldgisslet kan man spendera en hel kampanj med (!)


/Naug

 

[Drakvrede]

Hitta är en sak, ta med sig hem en annan... (hehe)

Nu förväntar han sig att jag ska hjälpa honom att hitta dessa (eldgisslet och Arotars rustning)...

Så? Ja, då kan han väl få förvänta sig det - mest synd för honom! Det finns ju ingenting som säger att bara för att han vill ha en pryl, så ska han oxå få det. Det hela har ett uppenbart problem, ett rollspelarmässigt sådant;

Problemet är det faktum att bara för att spelaren vet om att dessa legendariska prylar existerar, så betyder det inte att rollpersonen vet om detta (typexempel på dåligt rollspel)! Att bara finna kunskapen att de existerar, om de överhuvud taget existerar (!), kan ta kampanjer av rollspel! Att sedan finna dem, blir sedan ännu svårare, och när man väl funnit dem måste man ju besegra den obligatoriska "Mycket Mäktigare & Farligare än du"-väktaren (sådana här prylar hittar man bara inte!!!), t.ex. en drake eller så...

Däremot tycker jag att spelare är fria att titta i vilka tillbehör de vill. Jag menar, åsiktsfrihets- och tryckfrihetslagarna gäller ju spelare oxå, hur konstigt det än kan låta...

 

[Vindhand]

Problem?

Det är väl bra att spelaren är engagerad. Kanske litet dumt att han har kunskaper hans karaktär inte har men sånt händer ju.

Det finns ju inte mycket mening med en detalj i världen om det bara är något spelledaren kan känna till och som aldrig kan påverka spelet. Ett maffigt magiskt föremål måste ju finnas där för att man skall kunna bygga kampanjer runt det.

Varför inte göra spelaren till viljes? Låt gruppen komma över information om föremålets existens och litet ledtrådar att börja nysta i. Detta kan bli basen för en enorm kampanj som för dem genom hela mundana om man bara anstränger sig litet. Om de är riktigt duktiga kanske de till och med finner föremålet till slut

Stora delar av Arthursagan kretsar ju kring sökandet efter ett mäktigt föremål (gralen)... så det är ett beprövat sätt att få häftiga historier på...

 

[Phelan]

Re: Hitta är en sak, ta med sig hem en annan... (hehe)

Däremot tycker jag att spelare är fria att titta i vilka tillbehör de vill. Jag menar, åsiktsfrihets- och tryckfrihetslagarna gäller ju spelare oxå, hur konstigt det än kan låta...

Det är ju svårt att fysiskt stoppa någon, modulerna finns ju att köpa osv men Legender och Hemligheter är för spelledare, inte spelare. Beroende på vad det är för slags kampanj kan en spelare mycket väl sabba hela nöjet för sig själv och gruppen genom att ha den informationen.

Mvh / Phelan

 

[Drakvrede]

Nja... ja och nej...

Beroende på vad det är för slags kampanj kan en spelare mycket väl sabba hela nöjet för sig själv och gruppen genom att ha den informationen [tillgång till L&H] .

Nja, det ena kanske kan vara sann, d.v.s. om spelaren får mindre nöje av att spela kampanjen, så kanske det kan vara värt att inte läsa i L&H. Men å andra sidan, hur mycket nöje får spelaren av att läsa L&H? Om denne tycker att detta är det absoluta läsnöjet kanske denne anser att det är värt en liten uppoffring, d.v.s. i detta fall att få lite mindre roligt under kampanjen. Eller oxå kanske spelaren inte anser att kampanjen blir mindre rolig att spela bara för att denne vet om det som står i L&H, och i så fall får denne ju enbart ett extranöje genom att läsa L&H, så att säga. Men om spelaren anser att nöjet att spela en L&H-kampanj minskar p.g.a. att denne löser L&H och att nöjet av att läsa L&H är mindre än det missade kampanjnöjet, så ska spelaren naturligtvis inte läsa L&H.

Men det enda sättet som en spelare skulle kunna sabba en kampanj för andra spelare genom att läsa L&H och är ju om denne avslöjar info för andra (som inte vill veta eller läsa L&H), eller om denne inte kan rollspela i enlighet med det faktum att det som spelaren vet inte nödvändigtvis är detsamma som rollpersonen vet (och därmed omedvetet rollspelar i enlighet med det denne läst i L&H). Men så länge spelaren kan hålla käft (så att säga), så är ju detta inget problem. Att då bara prompt neka spelaren till detta förefaller då orimligt, helt enkelt. Och då kan ju spelaren få läsa L&H så mycket som denne vill.

 

[Drakvrede]

Re: Problem?

Stora delar av Arthursagan kretsar ju kring sökandet efter ett mäktigt föremål (gralen)... så det är ett beprövat sätt att få häftiga historier på...

De flesta fantasyromaner cirkulerar ju, på ett eller annat sätt, kring maffiga artefakter faktiskt. HärskarRingentriologin och Sagan om Belgarion är ju enbart två uppenbara exempel.

 

[Johan K]

Varför inte låta honom ha det som några av sina mål i livet... Sen att han kanske inte får ALLT om enns nått av det är ju en annan sak. Men ändå.

 

[Phelan]

Jo, om inte spelaren är väldigt bra rollspelare

Vad gäller spelarens eget nöje kan han knappast värdera det utan att ha läst L&H och vet vad som står där. Om han inte tycker det var värt det efter att ha läst är det kört, mao. Om kampanjen går ut på att gradvis skala av lagren i hemligheterna blir det nog väldigt tråkigt att låtsas vara överraskad hela tiden. Dessutom blir man begränsad i möjligheten att bidra till problemlösningen inom gruppen då man lite grann sitter med facit.

Detta till trots ska jag precis ta in en spelare som läst L&H, och spelleder utifrån denna själv, i gruppen. Men den RPn kommer ha en liten annan utgångspunkt än resten av gruppen.

Jag tror säkert att det går att lösa om spelare har läst L&H, men det skapar mer arbete och kan situationen undvikas är det Daaks bröstvårta så mycket lättare. Att om möjligt prompt neka spelarna tillgång till L&H är för mig lika naturligt som att de inte ska få läsa igenom mina äventyr i förväg. Men vi har uppenbarligen en liten annan syn här och jag misstänker att i din grupp har ni spelat Eon så länge att mycket av sakerna i L&H redan kommit fram, en situation som vi inte riktigt nått än.

Mvh / Phelan.

 

[Saruman]

säg åt spelaren att han helt enkelt kan glömma det, det är ju trots allt du som är spelledare. det verkar nästan som om du borde satt stopp för hans sätt att vara för ett tag sen (från början så att säga).

 

[Drakvrede]

Re: Jo, om inte spelaren är väldigt bra rollspelare

Vad gäller spelarens eget nöje kan han knappast värdera det utan att ha läst L&H och vet vad som står där.

Absolut säker kan man naturligtvis inte vara, nej, men man kan ju ha en redigt kvalificerad gissning baserad på tidigare erfarenhet!

Om kampanjen går ut på att gradvis skala av lagren i hemligheterna blir det nog väldigt tråkigt att låtsas vara överraskad hela tiden.

För det första, varför ska man "låtsas vara överraskad"? Om det är spelaren du åsyftar på, så förefaller det meninglöst enligt mig. Om det istället är rollpersonen, så är det väl inge konstigt att rollspela en överraskad rollperson. Det blir ju liksom en naturlig respons när rollpersonen upptäcker något som denne tidigare inte visste, speciellt då om det är en Stor Hemlighet, så att säga.

Dessutom blir man begränsad i möjligheten att bidra till problemlösningen inom gruppen då man lite grann sitter med facit.

Inte alls! Som spelare vet man vad ens rollperson vet - alltså vet man vilken information som rollpersonen har tillgänglig och utifrån detta kan man bedöma läget. Jag kan ju exempelvis erkänna att om man inte vet något om gravitation (eller inte har tillgång till bilder på jorden utifrån rymde), så förefaller teorin att jorden skulle vara platt fullt rimlig - annars skulle vi ju ramla av den! Så det här är enbart en skenproblem, faktiskt. Men visst, det förutsätter naturligtvis att spelaren kan rollspela åtminstone lite grann, men det e ju liksom det som rollspel handlar om ju, så i värsta fall får väl spelaren lära sig det...

Att om möjligt prompt neka spelarna tillgång till L&H är för mig lika naturligt som att de inte ska få läsa igenom mina äventyr i förväg.

Offentliga respektive hemlighetsstämplade dokument, vet du...

 

[Sir Foilan]

Re: Jo, om inte spelaren är väldigt bra rollspelare

"Inte alls! Som spelare vet man vad ens rollperson vet - alltså vet man vilken information som rollpersonen har tillgänglig och utifrån detta kan man bedöma läget."

Många här verkar ha svårt att skilja på personlig och rollpersonlig kunskap.

För min egen del dock, så föredrar jag att låta spelarna veta så lite som möjligt. Jag tycker det bidrar till att höja mystiken och spänningen.

 

[Drakvrede]

Re: Jo, om inte spelaren är väldigt bra rollspelare

För min egen del dock, så föredrar jag att låta spelarna veta så lite som möjligt. Jag tycker det bidrar till att höja mystiken och spänningen.

För dig eller för dem? Om spelarna inte håller med om detta, så finns det ju ingen anledning att förneka dem rätten att läsa L&H, eller hur?

 

[Phelan]

Re: Jo, om inte spelaren är väldigt bra rollspelare

För det första, varför ska man "låtsas vara överraskad"? Om det är spelaren du åsyftar på, så förefaller det meninglöst enligt mig. Om det istället är rollpersonen, så är det väl inge konstigt att rollspela en överraskad rollperson. Det blir ju liksom en naturlig respons när rollpersonen upptäcker något som denne tidigare inte visste, speciellt då om det är en Stor Hemlighet, så att säga.
För att nöjet med att spela ett äventyr där saker är dolda är känslan du får SOM SPELARE när du upptäcker något. Det må så vara att man spelar en roll, men syftet med detta är väl att SOM SPELARE uppleva vissa känslor, få ut något osv. Att som spelare ha tråkigt samtidigt som man spelar en rollperson som trivs verkar meningslöst. I slutändan är det väl upplevelsen för personerna runt bordet i vår värld som räknas?

Mer kommer, men nu måste jag iväg.

Mvh / Phelan

 

[Phelan]

Re: Jo, om inte spelaren är väldigt bra rollspelare

Att om möjligt prompt neka spelarna tillgång till L&H är för mig lika naturligt som att de inte ska få läsa igenom mina äventyr i förväg.

Offentliga respektive hemlighetsstämplade dokument, vet du...

?!? Så du har inget problem med att dina spelare läser ett köpt äventyr ni ska spela? Det är också avsett för spelledaren men lika tillgängligt som L&H...

Mvh / Phelan

 

[walium]

Vad har han angett för motivering till att du ska låta honom "hitta" dessa föremål? Det är inget större fel i att kanske söka efter dem, det kan man bygga upp flera intressanta äventyr kring. Men att han bara skulle råka snubbla över dem, kan han nog slå ur hågen med en gång.

 

[Drakvrede]

Re: Jo, om inte spelaren är väldigt bra rollspelare

För att nöjet med att spela ett äventyr där saker är dolda är känslan du får SOM SPELARE när du upptäcker något. Det må så vara att man spelar en roll, men syftet med detta är väl att SOM SPELARE uppleva vissa känslor, få ut något osv. Att som spelare ha tråkigt samtidigt som man spelar en rollperson som trivs verkar meningslöst. I slutändan är det väl upplevelsen för personerna runt bordet i vår värld som räknas?

Jag tycker att det här visar lite på det missförstånd som är så vanligt i diskussioner som dessa. Du skriver "som spelare ha tråkigt samtidigt som man spelar en rollperson som trivs verkar meningslöst", d.v.s. om man vet vissa saker som sin rollperson inte vet, så skulle det därmed vara tråkigt att rollspela äventyr där man upptäcker Stora Hemligheter. Det tycker jag är helt fel! Varför skulle det automatiskt vara så trist? Själva rollspelandet är ju inte beroende av detta. Du vet visserligen vart det hela leder ("slutsatsen", så att säga), men vägen dit är ju det roliga, inte själva upptäckten i sig. Och om det är upptäckten som är rolig, så har du ju redan fått den kunskapen genom att läsa L&H. Så då spelar det ju ingen roll, i vilket fall som helst.