Zaphod_UBBT
Swordsman
- Joined
- 25 Mar 2002
- Messages
- 531
Någonting prasslade till i snåren. Hon vände sig om och spanade spänt, men det visade sig bara vara en hjort på väg från sin sovplats för att börja leta mat. Hon hade haft vakten i nästan tre av sina fyra timmar nu. Det började gry, men än var det långt ifrån ljust i den snåriga barrskogen. Om sommaren kommer solen före dagen, och än var det ett tag tills hon skulle få väcka de andra och äta frukost.
I flera dagar hade de varit på samma plats nu. Trots påtryckningar underifrån hade den där arrogante forskaren LeChasseur beslutat att man skulle stanna på den här platsen tills någonting hände. Nu var hon på inne på sitt sjunde vaktpass på fyra dagar på ett och samma ställe. Det började bli tråkigt, men ju längre tiden gick, desto oftare ryckte hon till i tron att det faktiskt var någonting på gång. Nattens duggregn gjorde sig påmint genom ett kraftigt morgondis. Den morgonsol som strålade in mellan träden gjorde dimslöjorna gulvita och nästan skimrande.
Plötsligt hördes ett skrik från vaktposten på andra sidan lägret. Hon såg hur Paul osäkrade sin karbin, tände sin strålkastare och riktade den en liten bit bort i skogen.
- Beeest! skrek Paul återigen, samtidigt som han intog skytteställning uppe i vakttornet.
Efter bara några få ögonblick var alla vakna. Stressade röster lät inifrån lägret, och resten av vaktstyrkan var redan ute på sina försvarsposter. LeChasseur kom utrusande, och resonerade om läget med Paul. Paul konstaterade att det var en medelstor ulvbest som långsamt och mycket uppretat rörde sig mot lägret. LeChasseur började ge tydliga order om att Paul absolut inte fick skjuta några dödande skott, men hann inte säga särskilt mycket förrän Paul skrek någonting obegripligt och återigen riktade all sin uppmärksamhet mot ulvbesten.
Några skälvande ögonblick. Sedan hördes en skottsalva från Pauls vakttorn. Mynningsflammorna blixtrade till i morgondiset, och sedan hördes ett högt, grovt tjut ifrån Pauls skottriktning. Han brände av en rejäl skottsalva till innan en upprörd order från LeChasseur fick honom att sluta.
- Nedgjord? frågade LeChasseur.
- Nedgjord, men vid liv, svarade Paul.
LeChasseur rörde sig tillsammans med två av vakterna från lägret, utanför vaktposterna och fram till den ännu sprattlande besten. Stor, hukad och luden, men Pauls bedömning att det rörde sig om en ulvbest var fel. Det här var mycket värre än så. LeChasseur rusade tillbaka mot satellitsändaren.
-
Här är den senaste konceptpresentationen från min sida, och den här gången rör det sig om ett förbaskat sansat rollspel.
Hur vore det om människan inte längre var så självklart i toppen av näringskedjan? Det är den tanke som ligger bakom hela det här konceptet.
För att göra en lång historia kort tänker jag mig en väldigt nära framtid där världen blivit omkullkastad av insikten att det plötsligt finns monster. Bestar. Vidunder. Sådant som bara finns på film och i läskiga sagor.
Även om risken att bli dödad av en av dessa bestar kanske egentligen är lägre än risken att dö i en trafikolycka så kastas hela världen omkull när den första besten dyker upp. Det hela leder till stora förändringar i människans liv, och jag hade tänkt mig att spelet utspelar sig i svallet efter den stora urbaniseringsvågen och depressionen, när människor tillsammans kämpar sig upp ur den världsomfattande chocken och börjar gå tillbaka till sina liv. Samhället är i grunden samma som förut, men mycket har ändrats.
När spelet utspelar sig har som sagt världen börjat fungera igen, men det är fortfarande många olösta problem. Landsbygden har, åtminstone i I-länderna, till stor del avfolkats. Även mindre samhällen övergavs helt till följd av panikurbaniseringen.
En del människor lever kvar i något som liknar sina gamla liv. De inre delarna av städerna har börjat fungera bra igen. Produktionen är nästan återställd, människor köper och säljer, arbetar och tjänar pengar. Vissa delar av världen fungerar mycket bra, medan andra knappt fungerar alls.
Världen står mitt emellan kalabalik och återställd ordning, med goda tendenser att uppnå det senare. Men mitt i allt detta är ovetskapen en stor och skrämmande faktor. Vad händer? Vad ska hända? Vad är det som händer med regnskogar och ozonhål som växer igen? Hur kommer det att gå med alla människor som flytt sina hem? Och inte minst - var kommer de förbannade monstrena ifrån?
Jag har tänkt mig en utveckling som börjar kanske i mitten eller slutet av 1990-talet, där man först upptäcker att utrotningshotade arter får uppsving i antal, försurningen börjar plötsligt minska, ozonhålet blir mindre, växthuseffekten tycks avstanna och så vidare. Man förstår ingenting. Inga tester eller studier lyckas förklara varför de här sakerna händer. Man upptäcker att all växtlighet i världen börjar växa snabbare och snabbare. Skövlade regnskogsområden börjar växa igen. Vägkanterna täcks av snår och buskar innan man börjar med oftare och effektivare röjning. Plötsligt upptäcker man ett gäng helt okända arter, vilket både oroar och förbryllar. Fortfarande förstår ingen något.
Sedan, år 2005, dyker den första besten upp. Ett stort och hårigt varglikande vidunder på två ben som dyker upp i ett industriområde och har ihjäl några människor innan den blir ihjälskjuten av militär. Världen försätts i total chock. Panik utbryter, och en urbaniseringsvåg drar över hela världen. Nedsatt eller stoppad produktion leder tillsammans med det övriga läget till en världsomspännande depression som inte ser ut att ha något slut. På något mirakulöst sätt börjar människor ändå kämpa upp världsekonomin en aning, och man kan börja återta vad man har förlorat. Där någonstans, när världen fungerar ganska bra igen, utspelar sig spelet.
-
Jag kunde nog pladdra en stund till, men det här är det grundläggande konceptet. Fick ni klart för er vad jag har tänkt mig, eller ska jag förklara något närmare? Själv har jag inte bestämt mig för hur världen ska vara så mycket i detalj, och därför är det nog egentligen bara bra om ni berättar vad ni blev nyfikna på.
Hur känns det att det inte finns några förklaringar till några av fenomenen? Jag hade tänkt mig att inte ens spelledaren skulle få någon förklaring till växter som växer fortare, .
Känns det störande att utvecklingen från första besten fram till spelvärlden som den är går så snabbt? Själv tror jag inte att det är trovärdigt med all den utvecklingen (chock -> kaos -> urbanisering -> depression -> börja kämpa emot -> nästan fungerande samhälle) på bara omkring 10 år, men det kanske det är?
Känns konceptet ofokuserat? Man har enormt mycket svängrum i spelvärlden, och de flesta sorters scenarion går väldigt bra att spela. Själv ser jag det som en fördel, att det är nästan som vår värld, fast lite mer spektakulärt. What say you?
Det här skiljer sig verkligen en del från mina övriga spel på den punkten. Den här spelvärlden är verkligen öppen och bred. Hela konceptet är öppet, och det särskiljer spelet från mina övriga spel. Vad jag inser nu är att det nästan gör det här till ett spel som skulle kunna tilltala en publik, vilket nästan skrämmer mig.
Och... Eller... Tja, alla tankar är välkomna, helt enkelt.
Zap,
som fortfarande inte har något namn till projektet. (Eller jo, ett på engelska. Jag undviker dock engelska titlar av ren princip.)
I flera dagar hade de varit på samma plats nu. Trots påtryckningar underifrån hade den där arrogante forskaren LeChasseur beslutat att man skulle stanna på den här platsen tills någonting hände. Nu var hon på inne på sitt sjunde vaktpass på fyra dagar på ett och samma ställe. Det började bli tråkigt, men ju längre tiden gick, desto oftare ryckte hon till i tron att det faktiskt var någonting på gång. Nattens duggregn gjorde sig påmint genom ett kraftigt morgondis. Den morgonsol som strålade in mellan träden gjorde dimslöjorna gulvita och nästan skimrande.
Plötsligt hördes ett skrik från vaktposten på andra sidan lägret. Hon såg hur Paul osäkrade sin karbin, tände sin strålkastare och riktade den en liten bit bort i skogen.
- Beeest! skrek Paul återigen, samtidigt som han intog skytteställning uppe i vakttornet.
Efter bara några få ögonblick var alla vakna. Stressade röster lät inifrån lägret, och resten av vaktstyrkan var redan ute på sina försvarsposter. LeChasseur kom utrusande, och resonerade om läget med Paul. Paul konstaterade att det var en medelstor ulvbest som långsamt och mycket uppretat rörde sig mot lägret. LeChasseur började ge tydliga order om att Paul absolut inte fick skjuta några dödande skott, men hann inte säga särskilt mycket förrän Paul skrek någonting obegripligt och återigen riktade all sin uppmärksamhet mot ulvbesten.
Några skälvande ögonblick. Sedan hördes en skottsalva från Pauls vakttorn. Mynningsflammorna blixtrade till i morgondiset, och sedan hördes ett högt, grovt tjut ifrån Pauls skottriktning. Han brände av en rejäl skottsalva till innan en upprörd order från LeChasseur fick honom att sluta.
- Nedgjord? frågade LeChasseur.
- Nedgjord, men vid liv, svarade Paul.
LeChasseur rörde sig tillsammans med två av vakterna från lägret, utanför vaktposterna och fram till den ännu sprattlande besten. Stor, hukad och luden, men Pauls bedömning att det rörde sig om en ulvbest var fel. Det här var mycket värre än så. LeChasseur rusade tillbaka mot satellitsändaren.
-
Här är den senaste konceptpresentationen från min sida, och den här gången rör det sig om ett förbaskat sansat rollspel.
Hur vore det om människan inte längre var så självklart i toppen av näringskedjan? Det är den tanke som ligger bakom hela det här konceptet.
För att göra en lång historia kort tänker jag mig en väldigt nära framtid där världen blivit omkullkastad av insikten att det plötsligt finns monster. Bestar. Vidunder. Sådant som bara finns på film och i läskiga sagor.
Även om risken att bli dödad av en av dessa bestar kanske egentligen är lägre än risken att dö i en trafikolycka så kastas hela världen omkull när den första besten dyker upp. Det hela leder till stora förändringar i människans liv, och jag hade tänkt mig att spelet utspelar sig i svallet efter den stora urbaniseringsvågen och depressionen, när människor tillsammans kämpar sig upp ur den världsomfattande chocken och börjar gå tillbaka till sina liv. Samhället är i grunden samma som förut, men mycket har ändrats.
När spelet utspelar sig har som sagt världen börjat fungera igen, men det är fortfarande många olösta problem. Landsbygden har, åtminstone i I-länderna, till stor del avfolkats. Även mindre samhällen övergavs helt till följd av panikurbaniseringen.
En del människor lever kvar i något som liknar sina gamla liv. De inre delarna av städerna har börjat fungera bra igen. Produktionen är nästan återställd, människor köper och säljer, arbetar och tjänar pengar. Vissa delar av världen fungerar mycket bra, medan andra knappt fungerar alls.
Världen står mitt emellan kalabalik och återställd ordning, med goda tendenser att uppnå det senare. Men mitt i allt detta är ovetskapen en stor och skrämmande faktor. Vad händer? Vad ska hända? Vad är det som händer med regnskogar och ozonhål som växer igen? Hur kommer det att gå med alla människor som flytt sina hem? Och inte minst - var kommer de förbannade monstrena ifrån?
Jag har tänkt mig en utveckling som börjar kanske i mitten eller slutet av 1990-talet, där man först upptäcker att utrotningshotade arter får uppsving i antal, försurningen börjar plötsligt minska, ozonhålet blir mindre, växthuseffekten tycks avstanna och så vidare. Man förstår ingenting. Inga tester eller studier lyckas förklara varför de här sakerna händer. Man upptäcker att all växtlighet i världen börjar växa snabbare och snabbare. Skövlade regnskogsområden börjar växa igen. Vägkanterna täcks av snår och buskar innan man börjar med oftare och effektivare röjning. Plötsligt upptäcker man ett gäng helt okända arter, vilket både oroar och förbryllar. Fortfarande förstår ingen något.
Sedan, år 2005, dyker den första besten upp. Ett stort och hårigt varglikande vidunder på två ben som dyker upp i ett industriområde och har ihjäl några människor innan den blir ihjälskjuten av militär. Världen försätts i total chock. Panik utbryter, och en urbaniseringsvåg drar över hela världen. Nedsatt eller stoppad produktion leder tillsammans med det övriga läget till en världsomspännande depression som inte ser ut att ha något slut. På något mirakulöst sätt börjar människor ändå kämpa upp världsekonomin en aning, och man kan börja återta vad man har förlorat. Där någonstans, när världen fungerar ganska bra igen, utspelar sig spelet.
-
Jag kunde nog pladdra en stund till, men det här är det grundläggande konceptet. Fick ni klart för er vad jag har tänkt mig, eller ska jag förklara något närmare? Själv har jag inte bestämt mig för hur världen ska vara så mycket i detalj, och därför är det nog egentligen bara bra om ni berättar vad ni blev nyfikna på.
Hur känns det att det inte finns några förklaringar till några av fenomenen? Jag hade tänkt mig att inte ens spelledaren skulle få någon förklaring till växter som växer fortare, .
Känns det störande att utvecklingen från första besten fram till spelvärlden som den är går så snabbt? Själv tror jag inte att det är trovärdigt med all den utvecklingen (chock -> kaos -> urbanisering -> depression -> börja kämpa emot -> nästan fungerande samhälle) på bara omkring 10 år, men det kanske det är?
Känns konceptet ofokuserat? Man har enormt mycket svängrum i spelvärlden, och de flesta sorters scenarion går väldigt bra att spela. Själv ser jag det som en fördel, att det är nästan som vår värld, fast lite mer spektakulärt. What say you?
Det här skiljer sig verkligen en del från mina övriga spel på den punkten. Den här spelvärlden är verkligen öppen och bred. Hela konceptet är öppet, och det särskiljer spelet från mina övriga spel. Vad jag inser nu är att det nästan gör det här till ett spel som skulle kunna tilltala en publik, vilket nästan skrämmer mig.
Och... Eller... Tja, alla tankar är välkomna, helt enkelt.
Zap,
som fortfarande inte har något namn till projektet. (Eller jo, ett på engelska. Jag undviker dock engelska titlar av ren princip.)