Rickard
Urverk speldesign
Det här är ett inlägg där jag främst kommer att fokusera på traditionella rollspel och därmed "traditionellt" spelande där en spelledare kommer på historien, beskriver miljön och gestaltar spelledarpersonerna. Så skriver jag "rollspel"så menar jag traditionellt rollspel.
---
Jag vill hävda att i rollspel så är det spelledarens berättelse som utspelas och spelarna är där för att uppleva den handlingen, ungefär som de har valt en film och väljer att uppleva den tillsammans. Den stora skillnaden med rollspel är att spelarna ibland kan påverka mindre delar av handlingen för att få uppleva vad den ändringen tillför historien. Jag har gjort tidigare en liknelse med en far som berättar sagor för sitt barn och där barnet frågar vad som skulle ha hänt om en viss sak i berättelsen hade varit annorlunda; i exemplet var det ett troll som dött. Då tar sagoberättaren vid och berättar utifrån den nya preferensen. Det är dock endast sagoberättaren som berättar historien och aldrig barnet som tar vid berättelsen och fortsätter att berätta.
Spelet Baron Münchhausen drar detta till sin spets där det faktiskt är en av deltagarna som står för hela berättandet utifrån en given utgångspunkt och där åhörarna kan påverka historien genom att skapa nya utgångspunkter via frågeformuleringar. Skillnaden mellan Baron Münchhausen och vanliga rollspel är att åhörarnas frågeformuleringar kan vara om allt mellan himmel och jord medan i vanliga rollspel är det begränsat till endast rollpersonens förmåga. En annan skillnad är att spelarnas frågeformuleringar i vanligt rollspel förekommer oftare än i Baron Münchhausen, men där slutar skillnaderna. I övrigt är det precis samma sak, bara att mer frekventa frågeformuleringar från spelarna ger illusionen av att de är med och skapar berättelsen.
Ta följande vanliga spelarinstruktioner nedan: här har man utgått från att det ständigt är frågeformuleringar som ställs, så frågan ställs inte, utan spelledaren ska anta vad det är för fråga som ställs.
"Jag rör mig framåt." (outtalade följdfrågor: vad händer och vad ser jag för något?)
"Jag går till värdshuset." (outtalade följdfrågor: hur ser det ut, vilka gäster finns det och vem driver det stället?"
Ibland är dock svaret som spelledaren ger bristfälligt, så spelaren måste tydliggöra sin frågeformulering och det kan lyda som följande:
"Finns det någon brandsläckare?"
"Ser jag prästinnnan där?"
När folk skriver "rollspel går ut på att skapa en berättelse tillsammans" så är det en missvisande beskrivning, för i rollspel är det endast spelledarens berättelse. Det är spelledaren som berättar och beskriver - alla andra är åhörare som ibland kan påverka berättelsen genom sina frågor och sedan få uppleva hur deras fråga besvaras. Allt som förekommer i rollspel är på spelledarens nåder då spelarna begränsad att fråga om sin rollpersons handlingar - Baron Münchhausen ser jag därför inte heller som ett rollspel.
Spelarna skapar en berättelse när de själva börjar besvara sina egna frågeformuleringar. Därför anser jag att rollspel normalt är spelledarens berättelse. Jag hoppas nu att du sätter dig in i hur jag tänker och försöker förstå resonemanget.
/Han som nu gett sin hårdragna syn på det hela och vill ta del av andras synpunkter (gärna genom exemplifiering)
* Dock så kan samberättande framstå som finare då dess utövare med en kalvs yster gärna föreslår samberättande som lösning då de själva har upplevt den positiva sidan av tekniken.
Fast om du urlakar ordet så kan vi lika gärna slänga bort termen. Det är en term som är påkommen för att visa på ett annorlunda sätt att spela traditionellt rollspelande (att samberättande är bättre och finare är mest bjafs*) där spelaren har större inflytande än att denne kan påverka handlingen endast med sin rollperson.[url="http://forum.rollspel.nu/showpost.php?Number=1055374" said:detta inlägg[/url]]
"Samberättande" tycker jag gäller alla rollspel, och att reservera det för vissa spel är att beröva resten den kvaliten.
---
Jag vill hävda att i rollspel så är det spelledarens berättelse som utspelas och spelarna är där för att uppleva den handlingen, ungefär som de har valt en film och väljer att uppleva den tillsammans. Den stora skillnaden med rollspel är att spelarna ibland kan påverka mindre delar av handlingen för att få uppleva vad den ändringen tillför historien. Jag har gjort tidigare en liknelse med en far som berättar sagor för sitt barn och där barnet frågar vad som skulle ha hänt om en viss sak i berättelsen hade varit annorlunda; i exemplet var det ett troll som dött. Då tar sagoberättaren vid och berättar utifrån den nya preferensen. Det är dock endast sagoberättaren som berättar historien och aldrig barnet som tar vid berättelsen och fortsätter att berätta.
Spelet Baron Münchhausen drar detta till sin spets där det faktiskt är en av deltagarna som står för hela berättandet utifrån en given utgångspunkt och där åhörarna kan påverka historien genom att skapa nya utgångspunkter via frågeformuleringar. Skillnaden mellan Baron Münchhausen och vanliga rollspel är att åhörarnas frågeformuleringar kan vara om allt mellan himmel och jord medan i vanliga rollspel är det begränsat till endast rollpersonens förmåga. En annan skillnad är att spelarnas frågeformuleringar i vanligt rollspel förekommer oftare än i Baron Münchhausen, men där slutar skillnaderna. I övrigt är det precis samma sak, bara att mer frekventa frågeformuleringar från spelarna ger illusionen av att de är med och skapar berättelsen.
Ta följande vanliga spelarinstruktioner nedan: här har man utgått från att det ständigt är frågeformuleringar som ställs, så frågan ställs inte, utan spelledaren ska anta vad det är för fråga som ställs.
"Jag rör mig framåt." (outtalade följdfrågor: vad händer och vad ser jag för något?)
"Jag går till värdshuset." (outtalade följdfrågor: hur ser det ut, vilka gäster finns det och vem driver det stället?"
Ibland är dock svaret som spelledaren ger bristfälligt, så spelaren måste tydliggöra sin frågeformulering och det kan lyda som följande:
"Finns det någon brandsläckare?"
"Ser jag prästinnnan där?"
När folk skriver "rollspel går ut på att skapa en berättelse tillsammans" så är det en missvisande beskrivning, för i rollspel är det endast spelledarens berättelse. Det är spelledaren som berättar och beskriver - alla andra är åhörare som ibland kan påverka berättelsen genom sina frågor och sedan få uppleva hur deras fråga besvaras. Allt som förekommer i rollspel är på spelledarens nåder då spelarna begränsad att fråga om sin rollpersons handlingar - Baron Münchhausen ser jag därför inte heller som ett rollspel.
Spelarna skapar en berättelse när de själva börjar besvara sina egna frågeformuleringar. Därför anser jag att rollspel normalt är spelledarens berättelse. Jag hoppas nu att du sätter dig in i hur jag tänker och försöker förstå resonemanget.
/Han som nu gett sin hårdragna syn på det hela och vill ta del av andras synpunkter (gärna genom exemplifiering)
* Dock så kan samberättande framstå som finare då dess utövare med en kalvs yster gärna föreslår samberättande som lösning då de själva har upplevt den positiva sidan av tekniken.