One is glad to be of service..
..Även om jag nog anser att du har fått förslag och hjälp så att det både räcker och blir över, så kan du få lite av mina "spelledar-twistar" dessutom.. Kunde aldrig skada. *S*
Att öva upp sin improvisationsförmåga har redan nämnts, men det är verkligen bland det viktigaste verktyg man har, that's for sure, i synnerhet om man kanske spelar färdiga äventyr; i så fall kan ens improvisation / omdirigering av scenariona bli så överraskande att det "chockar" ouppmärksamma och eventuellt uttråkade spelare tillbaka till spelet.
Ett annat knep som vi har börjat köra med är färdigredigerad musik till olika scener (om sådana är att vänta givetvis); stämningen i den musik man lägger in kan i bästa fall nästintill dra in spelarna i rätt stämning (jag använder oftast en mängd soundtrack, de är AVSEDDA för det.
), inte minst fungerar den som hjälp för spelledarens dramaturgi också..*S*
Och ett sista tilllägg vad gäller scenbeskrivningar, dramaturgi och effektbeskrivningar i största allmänhet: överdramatisera inte! Försök att hålla en så neutral ton som möjligt och låt istället spelarna läsa in vad de hör med sin egen fantasi, håll en objektiv distans och verka som en obegriplig, beskrivande naturkraft.. Works for me! *S* Visserligen har vi alla olika temperament, men det är min erfarenhet att en överdrivet empatisk berättarteknik blir mer löjeväckande ( och i värsta fall, patetisk) än skrämmande, episk, mystisk, romantisk eller vad man nu vill frammana för stämning i spelet.
Det tenderar dessutom att ha en väsentligt avkylande effekt på regelhysteriker; man diskuterar sällan händelseförlopp med en kyligt objektiv, inte sällan dessutom obegriplig, naturkraft.
That's all for now, i might be back.
..Även om jag nog anser att du har fått förslag och hjälp så att det både räcker och blir över, så kan du få lite av mina "spelledar-twistar" dessutom.. Kunde aldrig skada. *S*
Att öva upp sin improvisationsförmåga har redan nämnts, men det är verkligen bland det viktigaste verktyg man har, that's for sure, i synnerhet om man kanske spelar färdiga äventyr; i så fall kan ens improvisation / omdirigering av scenariona bli så överraskande att det "chockar" ouppmärksamma och eventuellt uttråkade spelare tillbaka till spelet.
Ett annat knep som vi har börjat köra med är färdigredigerad musik till olika scener (om sådana är att vänta givetvis); stämningen i den musik man lägger in kan i bästa fall nästintill dra in spelarna i rätt stämning (jag använder oftast en mängd soundtrack, de är AVSEDDA för det.
), inte minst fungerar den som hjälp för spelledarens dramaturgi också..*S*Och ett sista tilllägg vad gäller scenbeskrivningar, dramaturgi och effektbeskrivningar i största allmänhet: överdramatisera inte! Försök att hålla en så neutral ton som möjligt och låt istället spelarna läsa in vad de hör med sin egen fantasi, håll en objektiv distans och verka som en obegriplig, beskrivande naturkraft.. Works for me! *S* Visserligen har vi alla olika temperament, men det är min erfarenhet att en överdrivet empatisk berättarteknik blir mer löjeväckande ( och i värsta fall, patetisk) än skrämmande, episk, mystisk, romantisk eller vad man nu vill frammana för stämning i spelet.
Det tenderar dessutom att ha en väsentligt avkylande effekt på regelhysteriker; man diskuterar sällan händelseförlopp med en kyligt objektiv, inte sällan dessutom obegriplig, naturkraft.
That's all for now, i might be back.