Gjorde inte du en sådan här tråd för bara någon vecka sedan? Det var kanske på skräckforumet. Okej, jag tar några nya misstag nu:
Om inte spelarnas tids- och rumsuppfattning stämmer, så faller illusionen.
Det händer då och då, och det är alltid lika pinsamt. Spelarna säger att de går till krogen och du svarar "ja, den är förstås stängd. Klockan är ju fyra på natten!" eller när du beskriver att spelarna lämnar fotspår efter sig i snön och de inte kan förstå varför det har snöat mitt i sommaren. Eller när du säger att det är "långt" bort till en orch och tänker på 100-120 meter och någon spelare tycker att det borde vara ett lagom långt avstånd för att träffa honom med en kastyxa. Osv, osv. Oftast går det inte till sådär dåligt förstås, men jag överdrev lite.
Oftast går det ju till så att spelarna frågar dig om hur långt det är till si och så, men det är nog så dumt om spelarna ska behöva fråga om saker när du är mitt uppe i en spännande situation. Det är ju bättre att du tar dig tid att berätta om hur allting ser ut och var alla fiender står INNAN det blir en fajt än när spelarna är mitt uppe i stridens hetta.
Utan tydliga slp så blir det ofta missförstånd
Ett stort problem för oss som gillar intriger, dramer och äventyr som baseras på interaktion med andra personer. Det är VIDRIGT när någon spelare utbrister saker som "Men... jag trodde Cassandra och Sandra var samma person!" eller "Meh! Är det Lord Fenris som är gift med Crimilda? Var det inte Lord Chiphros?" eller "Vänta nu, Tuvindel är alltså en människa? Jag trodde hon var en av alvynglingarna. Det låter liksom så..." eller liknande. Samtidigt så ska du ju inte behöva rita upp ett diagram i varje äventyr över vilka spelledarpersoner som spelarna umgås med (även om vissa hjälpmedel kan vara bra i stora kampanjer med många inblandade).
Mitt tips är att överdriva en aning med alla spelledarpersoner och ge dem klara utmärkande drag på ett eller annat vis för att man ska kunna skilja dem åt. Att ge sina SLP namn som direkt avslöjar en del om deras personlighet är ett sätt. Att prata med en lätt dialekt med vissa spelledarpersoner är ett annat. Att överdriva någons personlighet och göra honom/henne till en ren karikatyr är ett tredje (och fungerar utmärkt i de mest seriösa sammanhang, tro inget annat!) eller genom att ge vissa spelledarpersoner något yttre attribut som gör att spelarna direkt får upp en bild av spelledarpersonen i huvudet så fort du nämner dennes namn. "Alexandres, det var han med emaljögat va? Cervilio, det var han med ärret på kinden, va? Moa, det var den piercade tjejen med alla tatueringarna, si?" osv.
Om alla äventyr klaras så tappar man spänningen
Har man skrivit länge på ett äventyr så vill man gärna hjälpa spelarna att få se "allt man gjort" från inledning till klimax, liksom. Ibland gör dock spelarna konstiga saker och stundtals blir det bara dumt om man som SL envisas med att få in dem på rätt köl igen.
Ibland måste du döda hela spelgruppen, ibland måste du låta din mordgåta få förbli olöst och vissa mysterier måste få vara ouppklarade.
Jag brukar vara alldeles för snäll och det tog faktiskt lång tid innan jag dödade någon av mina spelare innan de hade kommit till spelets klimax och då ändå hade sett allt som jag hade att erbjuda i mitt äventyr. Jag kommer ihåg första gången jag dog i mitten av en spelsession, det var i Mutant och jag jagades in i en återvändsgränd av ett gäng punkare som hade en magnum. Jag sköt den beväpnade killen, men det var direkt någon annan framme och tog upp revolvern så jag bestämde mig för att klättra upp över en mur och fly. Jag träffades, men fortsatte klättra och då plötsligt så tappade jag fästet och föll ner på marken. Nästa kula dödade mig. Jag var chockad över att inte spelledaren hade fuskat och hjälpt mig över. Från och med den dagen tyckte jag att spelvärlden var mycket farligare, otäckare och verkligare. Mutantäventyret blev alltså en total katastrof, men det var ändå ett nödvändigt ont för att jag skulle ta spelvärlden på allvar fortsättningsvis. (jag gick i trean när detta hände, men det är nog ett bra tips än idag)
Ibland måste du förstöra ditt äventyr för att spelarna, i det långa loppet, ska ha roligt och känna riktig spänning under spelsessionerna.
/Rising
hoppas att det var hyffsade tips