Sådana artiklar har man sett ett par gånger, och de brukar tyvärr alltid bli extremt hårt hållna, med bara de allra mest allmäna och självklara tipsen som knappast gör någon människa glad. Det blir snälla och välmenta klappar på hjässan med lättköpta floskler som helt enkelt inte lyckas kittla läsaren. Jag har svårt att föreställa mig att ens nybörjare kan bli särskilt engagerade av sådana artiklar.
Så det är en väldigt vansklig väg att gå. Det är så lätt hänt att det bara blir torrt och fullt med uppbyggligt socialstyrelsen-skval.
Jag skulle endast gå vidare med dessa funderingar om du kan komma på något sätt att göra en sådan artikelserie sexig; spännande och kittlande. Så här hade jag valt angreppsvinkeln:
Inriktning och fokus
Generella spelledartips blir alltid extremt trista och torftigt allmänna, eftersom de ger råd all over the place och inte känns riktigt relevanta för någon. Dessutom kommer jag ihåg att när jag var ung och läste sådana råd så tog jag helt enkelt inte till mig dem, även om jag *borde* ha gjort det, eftersom jag var *just* en sådan spelledare som bröt mot flera av dem. Jag kunde helt enkelt inte se att jag hade något att lära av dem, eftersom de kändes så löst och allmänt hållna - jag kunde inte relatera till dem och förstå hur jag kunde använda mig av dem. Det första spelledartipset som verkligen engagerade mig var en text i Chock som beskrev en scen där en rollperson hörde ljud från klösande klor mot ytterdörren, som om ett odjur försökte ta sig in; för att nästföljande morgon upptäcka att klösmärkena var på insidan av dörren! Det var en snygg snapper-ending på en scen som inspirerade mig, eftersom det inte liknade det sätt som jag trodde att skräckrollspel skulle handla om; att bli överfallna av läskiga monster på en kyrkogård och att det skulle bli strid.
Jag behövde alltså få en sådan där specifik lektion i det uttryckliga syftet att lära mig förstå hur man bygger upp skräckscener, för att kunna ta till mig vad som sades.
Så: Skall man skriva en sådan här artikelserie så skulle jag följaktligen föredra att man inriktade varje enskild artikel på en särskild typ av scener och fokuserade på denna. Då menar jag alltså inte att man skulle svamla med svårtuggad teorijargong; utan att man skulle välja olika inkörsportar som alla tradspelare skulle ha lätt att ta till sig: "Gåtor och finurliga problem; hur man gör dem lagom svåra och väver in dem i handlingen", "Transportsträckor och övergångar; hur man bygger upp spänning och förväntningar, och undviker tristess", "Den magnifika slutstriden; hur man bygger upp ett storslaget klimax" osv.
Det viktiga är att man ger varje artikel en spets på det där viset så att läsaren omedelbart förstår i vilka situationer tipsen kan användas.
Om du skriver tramsigt blaj som "läs äventyret i förväg och förbered dig noga" så får du liksom tusen minuspoäng från mig, och hade fått det redan från mig när jag var åtta år. Sånt är bara så fucking djävla meningslöst att skriva, och jag hatar skribenter som skriver meningslösa dumheter. Välj konkreta inriktningar istället.
Var inte "duktig"
Jag hatar att få råd från duktiga personer, och jag tror det är ett universellt drag. Ingen gillar duktiga människor. De är cancer.
Ett stort problem med tipsartiklar är att skribenterna så oerhört ofta framstår som "tja, det här jag pratar om nu är ju förstås vardagsmat för mig; men ni ungar som inte är lika smarta som jag har säkert inte tänkt på det här, så nu skall ni få höra vad jag har att lära er:" och det vänder sig liksom i magen på mig bara jag läser sånt. Det blir ofta så eftersom skribenterna vanligtvis är erfarna spelledare som tror att de kan allt, varpå de därför begår två misstag:
1. De har inställningen att läsarna är mycket mindre erfarna än dem själva, och därför behöver hjälp med sånt som de själva inte har några problem med. Den inställningen leder till väldigt distanserade och oengagerade texter. Att skribenten själv inte tycker att det han skriver är viktigt eller svårt syns helt enkelt väldigt tydligt i texten. DanielSchenström (om jag minns rätt) skrev en artikel om världsskapande i Codex som - tyvärr - (för Daniel var en trevlig forumit och jag betvivlar inte att han hade något annat än de bästa och mest välvilliga av föresatser när han skrev sin artikel) led oerhört av detta. Det var liksom omöjligt att inte föreställa sig hur han satt och gäspade när han satt och knackade förstrött på tangentbordet för att skriva den artikeln. Det blev helt enkelt förlamande tråkigt, för att det syntes så väl att han själv ansåg att han lade ribban så lågt att han själv inte fann vad han skrev det minsta utmanande.
2. De vill framstå som kompetenta. Det låter ju logiskt; vem vill egentligen följa ett råd från någon som inte verkar vara tillräckligt kompetent själv? Sådana har man väl inte förtroende för? Men i verkligheten tycker jag inte att det fungerar så, och många spelledartipsartiklar anser jag lider av att skribenten hela tiden velat gardera sig från att få några av sina resonemang ifrågasatta.
Om du skall skriva en sådan här artikelserie så tycker jag således det är viktigt att du hittar en ton och ett tilltal som inte är mästrande, undervisande eller på annat sätt "duktigt". Bra sätt att undvika den fällan är bland annat:
1. Att berätta om vanliga problem och svårigheter, fast utan att ge några klara och lättköpta svar. Att ge enkla svar på svåra problem är ju precis vad föräldrar gör, och det är just därför alla ungar lär sig så snabbt att sluta lyssna på vad sådana har att säga. Att sätta ljuset på vanliga problem är dessutom mycket intressantare än att komma med lättköpta floskler som "förbered dig ordentligt, och lyssna på dina spelare, så kommer allt gå hunky dory"
2. Berätta om dina egna misstag, och vad du lärt av dem. När jag gjorde det på skräckforumet så fick jag mycket bättre respons och det blev mycket bättre inlägg än när jag bara undervisade om hur jag tyckte att man skulle göra.
3. Skriv även om sånt som du själv tycker är viktigt; som du själv håller på att lära dig. Även om man riktar sig mot nybörjare så anser jag att det är nödvändigt för att ens text skall kunna kännas relevant. Det går inte att skriva om sånt man själv tycker är simpelt och göra det på ett engagerande sätt utan att det framstår som väldigt tillgjort.
Att marknadsföra ens idéer
Jag tänkte på detta när jag läste det där Old School Gaming-dokumentet; som Arfert och Poppe m.fl länkat till på senaste tiden. Den texten är i princip bara en serie olika spelledartips, men vad författaren gör som är så bra - och som gör att texten känns viktig och inspirerande att läsa - är att författaren marknadsför dessa spelledartips såsom något sexigt och kittlande; allt prat om Old School Gaming, v.0 och de olika sätten att sälja in varje enskilt tips ("vår grej är att göra rulings till skillnad för att endast följa rules", osv) gör att det dokumentet får en mycket större slagkraft än vad det hade fått om det bara hade framstått som en serie allmäna spelledartips från en jeppe till oss andra jeppar. Det gör också att vi mycket hellre tar till oss knepen. De framstår som en fräsch take på spelledande från en engagerad kompis, snarare än som en massa torra rekommendationer från en mästrande viktigpetter.
---
Utan att förhålla dig till var och en av rubrikerna ovan så skulle jag tänka till både en och två gånger innan du går vidare. För spelledartips är generellt sett något av det tråkigaste som finns.