Play the cards
Skrivet av: Tyra Grasmo, Katrin Førde, Trine Lise Lindahl and Frida Sofie Jansen
Spellett av: Frida Sofie Jansen och Petter Karlsson
Beskrivning av scenariot:
A game about being a teenager. About fitting in. About knowing your place in the hierarchy. This is the first real house party. No parents. That important party that everyone attends and anything might happen.
A deck of card is used to indicate high school’s unspoken, but still very public popularity rating. We have the popular girls (hearts), the cool guys (spades), the alternatives (clubs) and the outsiders and nerds (diamonds). But everything can happen during this important evening and who you thought you were might not be who you are.
Relive the angst and feeling of being a teenager and being stuck in a system that you neither made nor can change. And with the demand that all that happens at this party will most likely be the most important event in your entire life.
Jag ångrar att jag inte lyckades spela något mer artsy blackbox-spel men samtidigt är Play the Cards precis sådant som jag går igång på; close to home, upplagt för känslodrama, hångel, sex och tydliga konflikter vilket är lysande för att uppnå bleed.
Vad är bleed?
Den främsta anledningen till att jag älskar den här typen av spel är att jag får uppleva bleed. För er som inte känner till begreppet hänvisar jag till den här beskrivningen och för er som tänker "nä, sånt där känsloflams håller jag inte på med i mina spel!" så vill jag påstå att ni visst upplever detta i olika utsträckningar och på olika plan, kika på definitionen vetja!
Personligen så får jag tillfredsställelsen att vara kär, känna sorg och hat, vara nervös och självsäker. Det kan få vara så vackert som det bara kan bli i en saga och sen är det slut!
Kom till saken! Berätta om Play the Cards!
Okej då, men innan vi går in på själva upplevelsen ska vi prata lite om upplägget och mekaniken! Play the Cards handlar om en skolklass femtonåringar och kampen för att ha en plats, vara populär, få den man är kär i och ha kul. Vi var 26 deltagare och alla fick färdigskrivna roller som gav kortfattad bakgrundshistoria, relationer, mål samt grupptillhörighet och rang inom densamma. Grupptillhörighet och rang symboliserades med hjälp av spelkort där hjärter var symbolen för de coola tjejerna ledda av hjärter dam, spader de coola killarna ledda av spader kung, ruter nördarna ledda av ruter sju och klöver de "alternativa och politiskt engagerade" ledda av klöver knekt. "Rang" fungerade dels som en markör inom den sociala hierarkin och dels som en metateknik för att avgöra konflikter spelare emellan. Den med högst rang i vardera gruppering gavs en bunt med kort ur den egna sviten och kunde på så sätt ändra i hierarkin efter behag men samtidigt avsättas om spelare med sammanlagt högre värde än ledaren opponerade sig. Härliga tider!
Scenariot spelades i två rum, ett större och ett mindre, där det större agerade som festlokal med dansgolv och det mindre som badrum och hångelhörna. Andra tekniker som användes var en metod för att symbolisera kyssar och hångel genom att vidröra varandras ansikte med båda händerna samt ars amandi för sex.
Scenariot hade även full transparens och alla roller fanns tillgängliga för alla att läsa under hela spelet.
Så till spelet. Nedan är mina fragmentariska minnen från kvällens händelser, en historia som varken är objektiv eller helt sanningsenlig; min historia. Ha även i åtanke att jag skriver ur min karaktärs synvinkel, eventuella förolämpningar mot de andra karaktärerna är riktade just mot karaktärerna (och en hyllning till spelarna!):
Ikväll är det klassfest hemma hos Julia, den söta men veliga tjejen som hänger med det populära gänget (en bra bit ner i hackordningen, hjärter sex spelad av Sia här på forumet), och jag var riktigt peppad. Själv heter jag Michael och har på senaste tiden haft ett riktigt uppsving i livet och gått från att vara en nolla till en av skolans tuffaste grabbar (klöver knekt och främst bland de "alternativa", fuck yeah!). Dels har jag växt till mig en aning och är, om jag får säga det själv, rätt snygg nuförtiden och sedan har Ivy äntligen kommit tillbaka från Tanzania där hon var med sina föräldrar och volontärarbetade. Ivy är ett år äldre än mig men vi går i samma klass nu då hon inte kunnat gå i skolan under sitt år utomlands. Jag har alltid tyckt att hon är riktigt cool och vi har hållit kontakten under hela hennes utlandsvistelse. Sedan hon kom tillbaka har hon fått in mig bland intresserat och påläst folk och det är riktigt kul att hänga med folk som bryr sig om världen omkring sig och som uppskattar mig.
Jag väntar utanför Ivys hus och hon är sen. Hon har inte riktigt varit sig själv de senaste dagarna, sedan incidenten i skolan. Charlotte (hjärter tio och en riktig bitch!) hade fått sin pojkvän Christopher (spader knekt) att börja flörta med Ivy via SMS och sedan, bara för att jävlas, läste hon upp Ivys meddelanden för hela klassen, så jävla omoget asså! Ikväll verkar dock Ivy på gott humör och vi småpratar och skrattar hela vägen till Julias hus där partyt redan är i full gång när vi når fram. Efter att ha gratulerat Julia och sagt hej till Maria H (hjärter sju och sååååå kär i mig att det nästan är larvigt, jag kan få henne att göra precis vad jag vill! Synd bara att hon hänger med bitchgänget) träffar vi resten av gänget, dels bandmedlemmarna Christina, Todd och Philip, dels Irene och Maya och så hijabtjejerna Farah och Fatima och, trots att det är en alkoholfri tillställning, ser till att få lite "ordentlig" dricka i oss som Todd lyckats sno med sig hemifrån(fy saatan vad det smakade illa!). Vi hade det trevligt och snackade skit, skrattade åt hunkarna och de tillika korkade tjejernas upptåg på dansgolvet, drack och chillade. Tills bitchgänget med Charlotte i täten närmade sig Ivy med djävulskap i blicken. Det var tydligt att de var ordentligt på krigsstigen och gav sig på Ivy med förolämpningar och kommentarer kring hennes "romans" med Christopher och trots att vi backade upp Ivy märktes det att hon tog åt sig. Jag försökte muntra upp Ivy bäst jag kunde men den kommande halvtimmen var tjejerna på henne om och om igen och själv kom jag ordentligt på kant med Christopher. Det var riktigt hetsigt och vid ett tillfälle rök vi ihop så att folk fick dra isär oss för att undvika slagsmål. Jävla idioter alltså.
Saker lugnar så småningom ner sig en aning, jag har fått i mig lite dricka och befinner mig på dansgolvet med Farah och Fatima, som har varit riktigt kul ikväll och jag bjuder in dem till gänget på mer permanent basis (ger dem klöver sex och klöver sju). Satan vad Fatima är het idag och hon håller på med värsta upproret mot sina föräldrar, ljög om att hon skulle iväg och plugga, dricker och är rent allmänt cool. En lugn låt drar igång. Tryckare. Jag har aldrig kysst en tjej på allvar innan och jag var jäkligt nervös när mina läppar närmade sig hennes. Hon gjorde inte en ansats att dra sig undan, snarare tvärt om. NEJ! Jag törs inte! Backar, svamlandes något om att jag måste på toaletten och flyr mot badrummet. Idiot, jag tror jag är kär, idiot, idiot!
Jag lämnar toaletten efter att ha lugnat mig en aning och försöker undvika Fatima bäst jag kan. Jag ser till att få i mig aningen för mycket sprit för att lugna ner mig och hamnar sedan på dansgolvet i egna tankar. Irene (klöver sju) kommer fram till mig och har upptåg i blicken och givetvis hakar jag på. Tydligen har Julia betett sig som en riktig bitch mot Irene och vi bestämmer oss för att hämnas genom att tjuvröka på toaletten och se till att hon får skit för att festlokalen luktar rök. Vi hamnar inne på badrummet, jag Irene, Maya, Fatima och Farah, och jag försöker fokusera på upptåget samt att undvika att titta på Fatima. Vi röker och rätt vad det är kommer Julia instormandes. Hon ser vad vi gör, kallar Lucy för något onämnbart och kastar sitt glas med läsk i ansiktet på henne! Vilken jääääla bitch! Vi hämnas genom att skriva mindre hedersamma saker om henne med märkpenna på väggen. Kapitalstbitch.
Jag vill egentligen prata med Fatima men hon försvinner ut och snart är jag ensam kvar med Farah. Vi pratar lite. Hon är fett snygg. Plötsligt hånglar vi, det känns fantastiskt och samtidigt helt fel, tänk om Fatima får reda på detta? Jag skjuter oron åt sidan och låter mig uppslukas av stunden och det är fantastiskt. Plötsligt blir vi avbrutna av att dörren öppnas av Irene. Shit, hon kommer definitivt att skvallra om det här och jag försöker bortförklara mig bäst jag kan och får henne att lova att inte säga något (mutar henne med en klöver tio). Phew.
Stunden är dock dödad och Farah och jag lämnar badrummet varpå vi konfronteras av Charlotte och hennes kumpaner som ler skadeglatt när hon ser oss komma ut tillsammans. De börjar ge sig på Farah och jag försöker försvara henne men hon ber mig gå därifrån, ber mig att låta henne sköta detta själv. Jag är förvirrad och vilsen och glider iväg till andra sidan rummet där jag ser Ivy och hoppas på lite andrum. Hon står dock och pratar med Christopher iklädd en allvarsam min. Jag kommer fram och det visar sig att de, ja, jag vet inte, ska bli ihop! Sjukt! Jag blir helt paff och först riktigt arg men ju mer vi pratar desto mer verkar Christopher vara en helt OK kille som fallit offer för Charlottes elaka påhitt. Jag ger mitt godkännande (och Christopher blir vår nya klöver sex!). Då smäller det! Jag vete fan var det kommer ifrån men plötsligt är det slagsmål och jag och Christopher hoppar in för att backa upp Philip mot Thomas. I efterdyningarna visar det sig att Thomas anklagar Philip för att ha anklagat honom för att hångla med killar, något som Philip säger sig basera i det faktum att de faktiskt hånglat med varandra för någon halvtimme sedan. Jag bara ler och njuter, det här fick igång mig igen och jag är åter pepp och på topp!
Jag hänger med gänget och introducerar Christopher till de andra. Det är riktigt trevligt och vi befinner oss för en liten stund i en oas av lugn och kamratskap, ostörda av intrigerna som tar form omkring oss.
Jag går till badrummet och hittar där Simon (Eller AbnoX som han egentligen vill bli kallad, wannabe-hacker) och John tillsammans med Fatima, rökandes gräs. Först blir jag ställd men jag vill visa framfötterna inför Fatima och hakar på. Hjärtat bultar bara av att vara i samma rum som henne, vi ser på varandra och ler och snart har Abnox och John gått och vi är ensamma. Jag säger:
- Behöver vi prata om... vad som hände på dansgolvet?
- Vadå hände?
-Ja, eller, alltså, nästan hände *rodnar en smula*
-Vad var det som nästan hände?
Vi ser på varandra
-Det här hände nästan...
Lycka, berusning, eufori. Det är fantastiskt, det är magnifikt och slår allt. Jag vet inte hur länge vi står där men jag vill aldrig att det ska sluta. Plötsligt börjar Fatima bli obekväm och jag inser att jag tagit det hela längre än vad hon vill och jag drar mig tillbaka, mumlandes någon ursäkt. Vi bestämmer att ses ute på dansgolvet och jag väntar 15 sekunder efter det att hon gått med att ge mig ut.
När jag ommer ut ser jag henne inte men möter upp med Ivy, Christopher och bandet borta vid tilltuggsbordet. Vi snackar och har det bra och jag är så jäääkla glad över vad som hände mellan mig och Fatima att jag förträngt kvällens tidigare händelser och det kommer som en chock när Farah och Fatima plötsligt häller ett glas i var rakt över huvudet på mig. De försvinner utan ett ord men med mord i blicken och jag är allt för tagen för att kunna göra något. Ivy och Christopher undrar vad som hänt och jag berättar att jag betett mig illa. De förstår men menar samtidigt på att jag måste kunna berätta för dem att det bara var oskyldig lek och inte något djupare än så och att de bör kunna vara OK med det. Jag utelämnar den knepiga detaljen; jag gillar ju Fatima!
Jag blir påhejad av resten av gänget att inte ta sådan där skit och jag konfronterar Fatima och Farah där de sitter och säger åt dem att de fan inte kan bete sig hur som helst och exkluderar dem ur gänget (tar ifrån dem deras spelkort). Jag går därifrån med en klump i magen, det här känns inte alls bra.
Jag är rätt deppig men avbryts i mina funderingar av att det ska sjungas och stojas för födelsedagsbarnet, Julia. Efter sången utannonseras det att Julia ska få välja en av gästerna att ge henne sin födelsedagskyss. Jag väntar ointresserat och småpratar med med mina polare och rycker förvånad till när mitt namn ropas ut. WTF lixom!? Nåväl, jag är full och snygg och valsar nonchalant fram och kysser henne. Bakom mitt rygg kan jag känna Farahs och Fatimas blickar bränna i nacken, höra Charlottes hånfulla kommentarer och spridda buanden hurrarop från de ansamlade. Vilken soppa.
Därefter skingras folksamlingen och Julia tillåts hänga med oss (hon hade tidigare uteslutits ur sin gruppering och blir nu vår nya klöver fyra) ett tag. Det samtalas, det dricks, jag hamnar på badrummet med AbnoX och John och röker lite till varpå jag passar på att förolämpa de coola grabbarnas frontperson Alex (spader kung) och håna honom för hans begränsade intellekt. Han svarar med hot om våld men följer inte upp dem. Jag hänger kvar och han ger sig ut på dansgolvet.
Kvällen lider mot sitt slut och jag tar ett par shots till för att dämpa ångesten, bra beslut för övrigt. På dansgolvet ser jag Fatima och börjar gå fram till henne för att be om ursäkt. Jag kommer nästan hela vägen fram innan jag ger upp inför hennes anklagande blick och viker istället av mot Maria H som står och stirrar dumt på mig en bit bort.
- Ska vi dansa?
Hon lyser upp som en julgran och jag drar henne nära intill, mitt framför Fatima. Jag känner mig så jävla snygg och samtidigt så jävla, jag gör det här för att "hämnas" på Fatima och Maria H bli bara ett verktyg. BOOM! Jag åker nästan i backen när Andrew (spader åtta) knuffar undan mig och vrålande frågar vad jag håller på med! Jag tänder till på alla cylindrar och knuffar tillbaka, säger åt honom att dra åt helvete. Tydligen har han haft en grej med Maria H under kvällen men det skiter jag i, jag vill mest spöa någon, så jag hånar honom och kysser Maria H framför hans ögon. Det tänder till och folk drar isär oss men jag är inte färdig. Jag fortsätter med förolämpningarna men Andrew möter inte upp och jag återgår till att kyssa Maria H när plötsligt... Shit. Jag mumlar något ohörbart och rusar mot badrummet. Upptaget. Spyr i ett hörn, hör hånskratten bakom mig. Shit. Jag tar mig in på toaletten och plötsligt är Philip där och hjälper mig. Han är riktigt schysst och får tillbaka mig upp på fötter, kroppsligt såväl som mentalt och tillsammans tar vi oss ut för att lämna festen. Philip ska fixa något först och jag sätter mig på en stol med händerna i ansiktet och bryter ihop en smula över hur jag trasslat till det för mig själv. Maria H kommer och vill hjälpa mig men jag viftar bort henne, kan se Fatima på andra sidan rummet pratandes med John. Ivy kommer och frågar hur det är och jag berättar för henne om vad som hänt och vad jag känner inför Fatima. Hon ger mig en kram och förmanar mig för min dumhet men försöker sedan muntra upp mig, säger att hon ska hjälpa till att ordna detta, och ger sig av för att prata med gänget, Farah och Fatima.
Spelet tar slut. I nästa inlägg kommer jag att prata om hur jag mådde då, hur det kom sig att min historia utvecklades som den gjorde, varför jag tycker att det här var totalt jävla awesome, hur jag mår idag och lite annat! Stay tuned!
Skrivet av: Tyra Grasmo, Katrin Førde, Trine Lise Lindahl and Frida Sofie Jansen
Spellett av: Frida Sofie Jansen och Petter Karlsson
Beskrivning av scenariot:
A game about being a teenager. About fitting in. About knowing your place in the hierarchy. This is the first real house party. No parents. That important party that everyone attends and anything might happen.
A deck of card is used to indicate high school’s unspoken, but still very public popularity rating. We have the popular girls (hearts), the cool guys (spades), the alternatives (clubs) and the outsiders and nerds (diamonds). But everything can happen during this important evening and who you thought you were might not be who you are.
Relive the angst and feeling of being a teenager and being stuck in a system that you neither made nor can change. And with the demand that all that happens at this party will most likely be the most important event in your entire life.
Jag ångrar att jag inte lyckades spela något mer artsy blackbox-spel men samtidigt är Play the Cards precis sådant som jag går igång på; close to home, upplagt för känslodrama, hångel, sex och tydliga konflikter vilket är lysande för att uppnå bleed.
Vad är bleed?
Den främsta anledningen till att jag älskar den här typen av spel är att jag får uppleva bleed. För er som inte känner till begreppet hänvisar jag till den här beskrivningen och för er som tänker "nä, sånt där känsloflams håller jag inte på med i mina spel!" så vill jag påstå att ni visst upplever detta i olika utsträckningar och på olika plan, kika på definitionen vetja!
Personligen så får jag tillfredsställelsen att vara kär, känna sorg och hat, vara nervös och självsäker. Det kan få vara så vackert som det bara kan bli i en saga och sen är det slut!
Kom till saken! Berätta om Play the Cards!
Okej då, men innan vi går in på själva upplevelsen ska vi prata lite om upplägget och mekaniken! Play the Cards handlar om en skolklass femtonåringar och kampen för att ha en plats, vara populär, få den man är kär i och ha kul. Vi var 26 deltagare och alla fick färdigskrivna roller som gav kortfattad bakgrundshistoria, relationer, mål samt grupptillhörighet och rang inom densamma. Grupptillhörighet och rang symboliserades med hjälp av spelkort där hjärter var symbolen för de coola tjejerna ledda av hjärter dam, spader de coola killarna ledda av spader kung, ruter nördarna ledda av ruter sju och klöver de "alternativa och politiskt engagerade" ledda av klöver knekt. "Rang" fungerade dels som en markör inom den sociala hierarkin och dels som en metateknik för att avgöra konflikter spelare emellan. Den med högst rang i vardera gruppering gavs en bunt med kort ur den egna sviten och kunde på så sätt ändra i hierarkin efter behag men samtidigt avsättas om spelare med sammanlagt högre värde än ledaren opponerade sig. Härliga tider!
Scenariot spelades i två rum, ett större och ett mindre, där det större agerade som festlokal med dansgolv och det mindre som badrum och hångelhörna. Andra tekniker som användes var en metod för att symbolisera kyssar och hångel genom att vidröra varandras ansikte med båda händerna samt ars amandi för sex.
Scenariot hade även full transparens och alla roller fanns tillgängliga för alla att läsa under hela spelet.
Så till spelet. Nedan är mina fragmentariska minnen från kvällens händelser, en historia som varken är objektiv eller helt sanningsenlig; min historia. Ha även i åtanke att jag skriver ur min karaktärs synvinkel, eventuella förolämpningar mot de andra karaktärerna är riktade just mot karaktärerna (och en hyllning till spelarna!):
Ikväll är det klassfest hemma hos Julia, den söta men veliga tjejen som hänger med det populära gänget (en bra bit ner i hackordningen, hjärter sex spelad av Sia här på forumet), och jag var riktigt peppad. Själv heter jag Michael och har på senaste tiden haft ett riktigt uppsving i livet och gått från att vara en nolla till en av skolans tuffaste grabbar (klöver knekt och främst bland de "alternativa", fuck yeah!). Dels har jag växt till mig en aning och är, om jag får säga det själv, rätt snygg nuförtiden och sedan har Ivy äntligen kommit tillbaka från Tanzania där hon var med sina föräldrar och volontärarbetade. Ivy är ett år äldre än mig men vi går i samma klass nu då hon inte kunnat gå i skolan under sitt år utomlands. Jag har alltid tyckt att hon är riktigt cool och vi har hållit kontakten under hela hennes utlandsvistelse. Sedan hon kom tillbaka har hon fått in mig bland intresserat och påläst folk och det är riktigt kul att hänga med folk som bryr sig om världen omkring sig och som uppskattar mig.
Jag väntar utanför Ivys hus och hon är sen. Hon har inte riktigt varit sig själv de senaste dagarna, sedan incidenten i skolan. Charlotte (hjärter tio och en riktig bitch!) hade fått sin pojkvän Christopher (spader knekt) att börja flörta med Ivy via SMS och sedan, bara för att jävlas, läste hon upp Ivys meddelanden för hela klassen, så jävla omoget asså! Ikväll verkar dock Ivy på gott humör och vi småpratar och skrattar hela vägen till Julias hus där partyt redan är i full gång när vi når fram. Efter att ha gratulerat Julia och sagt hej till Maria H (hjärter sju och sååååå kär i mig att det nästan är larvigt, jag kan få henne att göra precis vad jag vill! Synd bara att hon hänger med bitchgänget) träffar vi resten av gänget, dels bandmedlemmarna Christina, Todd och Philip, dels Irene och Maya och så hijabtjejerna Farah och Fatima och, trots att det är en alkoholfri tillställning, ser till att få lite "ordentlig" dricka i oss som Todd lyckats sno med sig hemifrån(fy saatan vad det smakade illa!). Vi hade det trevligt och snackade skit, skrattade åt hunkarna och de tillika korkade tjejernas upptåg på dansgolvet, drack och chillade. Tills bitchgänget med Charlotte i täten närmade sig Ivy med djävulskap i blicken. Det var tydligt att de var ordentligt på krigsstigen och gav sig på Ivy med förolämpningar och kommentarer kring hennes "romans" med Christopher och trots att vi backade upp Ivy märktes det att hon tog åt sig. Jag försökte muntra upp Ivy bäst jag kunde men den kommande halvtimmen var tjejerna på henne om och om igen och själv kom jag ordentligt på kant med Christopher. Det var riktigt hetsigt och vid ett tillfälle rök vi ihop så att folk fick dra isär oss för att undvika slagsmål. Jävla idioter alltså.
Saker lugnar så småningom ner sig en aning, jag har fått i mig lite dricka och befinner mig på dansgolvet med Farah och Fatima, som har varit riktigt kul ikväll och jag bjuder in dem till gänget på mer permanent basis (ger dem klöver sex och klöver sju). Satan vad Fatima är het idag och hon håller på med värsta upproret mot sina föräldrar, ljög om att hon skulle iväg och plugga, dricker och är rent allmänt cool. En lugn låt drar igång. Tryckare. Jag har aldrig kysst en tjej på allvar innan och jag var jäkligt nervös när mina läppar närmade sig hennes. Hon gjorde inte en ansats att dra sig undan, snarare tvärt om. NEJ! Jag törs inte! Backar, svamlandes något om att jag måste på toaletten och flyr mot badrummet. Idiot, jag tror jag är kär, idiot, idiot!
Jag lämnar toaletten efter att ha lugnat mig en aning och försöker undvika Fatima bäst jag kan. Jag ser till att få i mig aningen för mycket sprit för att lugna ner mig och hamnar sedan på dansgolvet i egna tankar. Irene (klöver sju) kommer fram till mig och har upptåg i blicken och givetvis hakar jag på. Tydligen har Julia betett sig som en riktig bitch mot Irene och vi bestämmer oss för att hämnas genom att tjuvröka på toaletten och se till att hon får skit för att festlokalen luktar rök. Vi hamnar inne på badrummet, jag Irene, Maya, Fatima och Farah, och jag försöker fokusera på upptåget samt att undvika att titta på Fatima. Vi röker och rätt vad det är kommer Julia instormandes. Hon ser vad vi gör, kallar Lucy för något onämnbart och kastar sitt glas med läsk i ansiktet på henne! Vilken jääääla bitch! Vi hämnas genom att skriva mindre hedersamma saker om henne med märkpenna på väggen. Kapitalstbitch.
Jag vill egentligen prata med Fatima men hon försvinner ut och snart är jag ensam kvar med Farah. Vi pratar lite. Hon är fett snygg. Plötsligt hånglar vi, det känns fantastiskt och samtidigt helt fel, tänk om Fatima får reda på detta? Jag skjuter oron åt sidan och låter mig uppslukas av stunden och det är fantastiskt. Plötsligt blir vi avbrutna av att dörren öppnas av Irene. Shit, hon kommer definitivt att skvallra om det här och jag försöker bortförklara mig bäst jag kan och får henne att lova att inte säga något (mutar henne med en klöver tio). Phew.
Stunden är dock dödad och Farah och jag lämnar badrummet varpå vi konfronteras av Charlotte och hennes kumpaner som ler skadeglatt när hon ser oss komma ut tillsammans. De börjar ge sig på Farah och jag försöker försvara henne men hon ber mig gå därifrån, ber mig att låta henne sköta detta själv. Jag är förvirrad och vilsen och glider iväg till andra sidan rummet där jag ser Ivy och hoppas på lite andrum. Hon står dock och pratar med Christopher iklädd en allvarsam min. Jag kommer fram och det visar sig att de, ja, jag vet inte, ska bli ihop! Sjukt! Jag blir helt paff och först riktigt arg men ju mer vi pratar desto mer verkar Christopher vara en helt OK kille som fallit offer för Charlottes elaka påhitt. Jag ger mitt godkännande (och Christopher blir vår nya klöver sex!). Då smäller det! Jag vete fan var det kommer ifrån men plötsligt är det slagsmål och jag och Christopher hoppar in för att backa upp Philip mot Thomas. I efterdyningarna visar det sig att Thomas anklagar Philip för att ha anklagat honom för att hångla med killar, något som Philip säger sig basera i det faktum att de faktiskt hånglat med varandra för någon halvtimme sedan. Jag bara ler och njuter, det här fick igång mig igen och jag är åter pepp och på topp!
Jag hänger med gänget och introducerar Christopher till de andra. Det är riktigt trevligt och vi befinner oss för en liten stund i en oas av lugn och kamratskap, ostörda av intrigerna som tar form omkring oss.
Jag går till badrummet och hittar där Simon (Eller AbnoX som han egentligen vill bli kallad, wannabe-hacker) och John tillsammans med Fatima, rökandes gräs. Först blir jag ställd men jag vill visa framfötterna inför Fatima och hakar på. Hjärtat bultar bara av att vara i samma rum som henne, vi ser på varandra och ler och snart har Abnox och John gått och vi är ensamma. Jag säger:
- Behöver vi prata om... vad som hände på dansgolvet?
- Vadå hände?
-Ja, eller, alltså, nästan hände *rodnar en smula*
-Vad var det som nästan hände?
Vi ser på varandra
-Det här hände nästan...
Lycka, berusning, eufori. Det är fantastiskt, det är magnifikt och slår allt. Jag vet inte hur länge vi står där men jag vill aldrig att det ska sluta. Plötsligt börjar Fatima bli obekväm och jag inser att jag tagit det hela längre än vad hon vill och jag drar mig tillbaka, mumlandes någon ursäkt. Vi bestämmer att ses ute på dansgolvet och jag väntar 15 sekunder efter det att hon gått med att ge mig ut.
När jag ommer ut ser jag henne inte men möter upp med Ivy, Christopher och bandet borta vid tilltuggsbordet. Vi snackar och har det bra och jag är så jäääkla glad över vad som hände mellan mig och Fatima att jag förträngt kvällens tidigare händelser och det kommer som en chock när Farah och Fatima plötsligt häller ett glas i var rakt över huvudet på mig. De försvinner utan ett ord men med mord i blicken och jag är allt för tagen för att kunna göra något. Ivy och Christopher undrar vad som hänt och jag berättar att jag betett mig illa. De förstår men menar samtidigt på att jag måste kunna berätta för dem att det bara var oskyldig lek och inte något djupare än så och att de bör kunna vara OK med det. Jag utelämnar den knepiga detaljen; jag gillar ju Fatima!
Jag blir påhejad av resten av gänget att inte ta sådan där skit och jag konfronterar Fatima och Farah där de sitter och säger åt dem att de fan inte kan bete sig hur som helst och exkluderar dem ur gänget (tar ifrån dem deras spelkort). Jag går därifrån med en klump i magen, det här känns inte alls bra.
Jag är rätt deppig men avbryts i mina funderingar av att det ska sjungas och stojas för födelsedagsbarnet, Julia. Efter sången utannonseras det att Julia ska få välja en av gästerna att ge henne sin födelsedagskyss. Jag väntar ointresserat och småpratar med med mina polare och rycker förvånad till när mitt namn ropas ut. WTF lixom!? Nåväl, jag är full och snygg och valsar nonchalant fram och kysser henne. Bakom mitt rygg kan jag känna Farahs och Fatimas blickar bränna i nacken, höra Charlottes hånfulla kommentarer och spridda buanden hurrarop från de ansamlade. Vilken soppa.
Därefter skingras folksamlingen och Julia tillåts hänga med oss (hon hade tidigare uteslutits ur sin gruppering och blir nu vår nya klöver fyra) ett tag. Det samtalas, det dricks, jag hamnar på badrummet med AbnoX och John och röker lite till varpå jag passar på att förolämpa de coola grabbarnas frontperson Alex (spader kung) och håna honom för hans begränsade intellekt. Han svarar med hot om våld men följer inte upp dem. Jag hänger kvar och han ger sig ut på dansgolvet.
Kvällen lider mot sitt slut och jag tar ett par shots till för att dämpa ångesten, bra beslut för övrigt. På dansgolvet ser jag Fatima och börjar gå fram till henne för att be om ursäkt. Jag kommer nästan hela vägen fram innan jag ger upp inför hennes anklagande blick och viker istället av mot Maria H som står och stirrar dumt på mig en bit bort.
- Ska vi dansa?
Hon lyser upp som en julgran och jag drar henne nära intill, mitt framför Fatima. Jag känner mig så jävla snygg och samtidigt så jävla, jag gör det här för att "hämnas" på Fatima och Maria H bli bara ett verktyg. BOOM! Jag åker nästan i backen när Andrew (spader åtta) knuffar undan mig och vrålande frågar vad jag håller på med! Jag tänder till på alla cylindrar och knuffar tillbaka, säger åt honom att dra åt helvete. Tydligen har han haft en grej med Maria H under kvällen men det skiter jag i, jag vill mest spöa någon, så jag hånar honom och kysser Maria H framför hans ögon. Det tänder till och folk drar isär oss men jag är inte färdig. Jag fortsätter med förolämpningarna men Andrew möter inte upp och jag återgår till att kyssa Maria H när plötsligt... Shit. Jag mumlar något ohörbart och rusar mot badrummet. Upptaget. Spyr i ett hörn, hör hånskratten bakom mig. Shit. Jag tar mig in på toaletten och plötsligt är Philip där och hjälper mig. Han är riktigt schysst och får tillbaka mig upp på fötter, kroppsligt såväl som mentalt och tillsammans tar vi oss ut för att lämna festen. Philip ska fixa något först och jag sätter mig på en stol med händerna i ansiktet och bryter ihop en smula över hur jag trasslat till det för mig själv. Maria H kommer och vill hjälpa mig men jag viftar bort henne, kan se Fatima på andra sidan rummet pratandes med John. Ivy kommer och frågar hur det är och jag berättar för henne om vad som hänt och vad jag känner inför Fatima. Hon ger mig en kram och förmanar mig för min dumhet men försöker sedan muntra upp mig, säger att hon ska hjälpa till att ordna detta, och ger sig av för att prata med gänget, Farah och Fatima.
Spelet tar slut. I nästa inlägg kommer jag att prata om hur jag mådde då, hur det kom sig att min historia utvecklades som den gjorde, varför jag tycker att det här var totalt jävla awesome, hur jag mår idag och lite annat! Stay tuned!