Nekromanti Spelteori i rollspel

[BraidsMamma]

Okej..... efter att ha läst lite spelteori i både Historia C å samhällskunskap C (gymnasienivå) så har jag börjat fundera över hur det kan användas i rollspel.
Visst kan man använda stora spelteoretiska system (som de som användes om kalla kriget) för att simulera staters relationer i spelvärlden men jag vill mer ha ett äventyr där man ställer RP i några svåra spelteoretiska dilemma situationer och de måste tolka hur deras karaktärer skule handla....
Några som har några fler idéer eller erfarenheter andra än att helt enkelt utsätta dem för "fångarnas dilemma"?

 

[Krille]

"Okej..... efter att ha läst lite spelteori i både Historia C å samhällskunskap C (gymnasienivå) så har jag börjat fundera över hur det kan användas i rollspel."

Det fanns en fetlång artikel om saken i en Sverox från förra året, nånstans kring den rosa T4ans dagar om mitt minne inte sviker mig. Artikeln som sådan orkade jag inte läsa igenom. Den var på tok för akademisk.

 

[Havoc]

Jonas Karlsson som då och då skriver på det här forumet har gjort ett spel som delvis bygger på fångens dilemma (det vackraste spelteoretiska problemet). Det heter One Can Have Her och kan hittas här:

http://jonas.dagar.se/rollspel.php

Sedan dess har han jobbat vidare på spelet och planerar trycka den utökade och förbättrade (enligt honom själv, har inte spelat någon av dem) versionen inom kort.

Vill man inte ha ett helt spel för det, och kanske inte heller vill göra dilemmat så uppenbart skulle jag sätta rollpersonern (i valfritt spel) i en situation som skapar ett klassiskt fångens dilemma. Låt dem ha tillräckligt med tid att fundera för att hinna inse det jobbiga i situationen. Jag tror rätt många spännande valsituationer går att skapa genom att kolla på de klassiska spelteoretiska uppställningarna.

 

[Rising]

Några som har några fler idéer eller erfarenheter andra än att helt enkelt utsätta dem för "fångarnas dilemma"?

Det är mest där jag har klurat. Det stora problemet jag stött på är att jag inte tycker att fångarnas dilemma blir riktigt intressant förrän man dels har väldigt stora grupper, och dels har flera olika grupper där individerna kan jämföra sin framgång med varandra. Alltså; om man exempelvis använder metoden "ni får hundra spänn (eller poäng, eller vad det nu handlar om) att fördela hur ni vill mellan er själva och en gemensam pott. När ni gjort detta så fördubblar vi den gemensamma potten och fördelar den rättvist över er alla," så blir det inte riktigt intressant i min mening - det blir nämligen för enkelt att gadda ihop sig i ett sympatiskt "sosse-gäng" där alla hjälper varandra, när gruppen är för liten och intim, och när man inte har någon utomstående självisk typ att känna avund emot.

Den modell jag själv använt mig av är en med ett vitt kort och ett svart kort, varav alla spelaren ger ett kort till spelledaren, som blandar dessa och sedan drar två.

om man spelar Fångarnas Dilemma: så får alla spelare som har kvar det svarta kortet på hand en ödestärning (ödestärningar är dåliga saker). För varje svart kort som spelledaren drar så får samtliga spelare dessutom varsin ödestärning. Väljer man plikttroget att behålla sitt svarta kort fastän det drabbar en, eller försöker man ta en chansning och ger det svarta kortet åt potten? Om den är fylld med många vita kort så kommer ju ditt svarta kort kanske inte att påverka någon...

om man istället spelar Chicken: så får alla spelare med det vita kortet på hand en ödestärning. Spelledaren drar sedan två kort, och för varje vitt kort han drar så får alla med ett svart kort på hand en ödestärning. Antingen är man feg och behåller det vita kortet, och tar en ödestärning. Eller så förlitar man sig på att ens vänner är fega, och behåller istället det svarta kortet. Då råkar man illa om många av ens vänner också spelat allan och behållit det svarta kortet...

Osv.