En gång i urtiden fanns det en spelkonsoll som hette X-box. Bara X-box. En stor, svart låda med grön logotyp och stora svarta handkontroller. När Microsoft lanserade den i Sverige så köpte jag en - det är lite oklart vilka pengar jag använde till det, men jag tror att det lär ha varit någon form av sommarjobbslön eller så. Det var väl sisådär en 2001-2002 eller så. Jag hade hört ryktas att Final Fantasy X skulle kunna både på PS2 och på pyttemjuks nya apparat - och eftersom X-boxen både var snyggare och hade mycket bättre prestanda så var valet ganska enkelt. Inbyggd hårddisk! Sköna handkontroller som inte känns som små plastleksaker! Halo!
Nu blev det ju inget Final Fantasy till krysslådan, men under ett antal år hade jag ändå väldigt roligt med den. Halo 1 och 2 lärde mig att det går att spela FPS på konsoll förutsatt att man har en bra handkontroll (nej, N64 och PS2 funkade inte alls för mig). Jag spelade Hunter: The Reckoning med mina vänner, och MechAssault mot dem.
Överhuvudtaget var X-boxen väldigt mycket "min konsoll", den jag spelade på när jag inte spelade PC-spel.
Idag har tiden såklart flugit iväg från den. Jag har allt färre anledningar att ha min gamla chippade, många gånger om moddade låda kvar i tv-hyllan. Ändå var det bara så sent som för några månader sedan som jag moddade in en ny hårddisk och fixade och labbade. Det är en kul apparat att modda.
Hur som helst. Det finns ett antal spel som jag fortfarande inte kan spela på någon annan plattform. Det finns nämligen inga X-boxemulatorer som fungerar, och 360ns bakåtkompatibilitet är ett skämt.
Bland de spel jag fortfarande har kvar min X-box för att kunna spela märks gamla Hunter: The Reckoning, Burnout: Revenge, Black, X-men: Next Dimension... och fram till ganska nyligen ett märkligt spel som inte släpptes i sverige, utan som jag fick först bränna och köra på min moddade kryssbox och sedan köpa en importkopia av. Ett av de snyggaste och märkligaste spelen på konsollen - Phantom Dust.
Nu har det alltså kommit en lätt uppsnoffsad version. Den går bara att köpa i Windows Store, men det står jag ut med. Upplösningen är bumpad, även om spelet fortfarande kör i max 30fps.
Men ja, det är med vissa nostalgiglasögon jag spelat lite drygt en timme av det här spelet.
Vad är då Phantom Dust? Jo, ett... öh... action... strategi... inte-riktigt-kortspel... grej? Man spelar, i singleplayerkampanjen, en av två män som väckts ur mystiska sarkofager för att möta en postapokalyptisk värld där ett slags damm fått folk att tappa minnet och fly ner under jordytan. Vissa människor, kallade Espers, kan inte bara trotsa dammet korta stunder - de kan också använda det för att utföra mirakel; kort sagt får de superkrafter. Givetvis är båda vi som vaknat espers. Vi har också tappat minnet. Min kompanjon har ett halssmycke med en bild på en kvinna han verkar ha känslor för.
Så. Man tas in i gemenskapen av människor som tappat sina minnen men överlevt, och som nu försöker överleva samtidigt som man vill räkna ut vad som egentligen hänt. Vad är dammet, och varför har vi alla haft visioner av mystiska ruiner?
Gameplay är typ såhär: Man är i en hubb, där man pratar med folk. Ibland ger de storyledtrådar eller subplots, andra gånger triggar de uppdrag. Uppdrag går man sedan och gör på utsidan. Uppdragen utspelar sig på en av ett ganska litet antal "arenor". Arenorna är mycket snygga och rätt väldesignade; det finns mycket att gömma sig bakom, många vägar att gå. Stora delar av arenorna är också förstörbara, så man kan skjuta sönder pelare, riva ner fundament, få tak att falla ner på fiender etc.
Generellt handlar uppdragen om att döda de fiender som är på arenan. Man dödar fiender genom att använda sina Esper-förmågor. Man börjar normalt sett uppdragen utan förmågor, åtminstone till en början. Istället plockar man upp förmågor genom att gå fram till kraftklot som finns här och var på banan, och trycker på A, B, X eller Y. Då får man den kraften kopplad till den knapp man tryckte på. En del krafter kan bara användas en gång, andra kostar energi, en del är kortdistans, andra långdistans, vissa är offensiva... Etc. En stund efter att man plockat upp en kraft återformas ett kraftklot på samma ställe.
Det här blir lite som ett kortspel. Man "drar" alltså ett antal krafter att ha på "handen". Sedan "spelar man ut" krafterna genom att använda dem. En del försvinner permanent när man använt dem.
Senare i spelet blir det här ännu tydligare, jag har för mig att man får en "deck" från vilken man kan få dra krafter ur som man får börja uppdragen med.
Det här var också ett spel som tidigt var tänkt för X-box Live, så det går att spela i multiplayer. Och ja, givetvis går det att köpa paket med krafter från Microsoft Store... Jag skiter dock i multiplayerdelen.
Hur som helst. Det här är ett rätt finurligt spel; ett av de absolut snyggaste som kom till första X-boxen och jag hoppas verkligen att fler gamla krysslådespel återupplivas på det här sättet.
BETYG: 90+
