Nekromanti Speltimmen v10 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

 

[krank]

Jösikafrid vad jag spelat spel de senaste två veckorna! Närmare ett om dagen; i den takten kommer det ju bara att ta mig ett och ett halvt år till ungefär att bli klar med det här projektet om jag inte köper några fler spel.

Nåja, jag ska nog spela Tomb Raider (det nya) om jag nu bara lyckas slita mig från Tiny & Big...

 

[krank]

Jag har spelat 70 minuter av Tomb Raider. Det nya, ni vet, som heter likadant som det första. Jävla sätt, det där.

Skärmisar.

Hursomhelst, det är helt sjukt snyggt, har bra kontroller och en story jag vill se mer av trots att den utspelar sig i en djungel.

Lara är mer tredimensionell än i andra spel jag sett henne i, men också... mjäkigare. Jag kommer inte ifrån att en origin story för Marcus Fenix antagligen sett annorlunda ut. Eller en för Duke Nukem... Alltså, i sig är det här spelet noll problem. Lara löser problem, är aktiv, skjuter vargar, tuffar till sig. Men hon behöver också räddas då och då, hon huttrar och skadar sig och flåsar lite ömkligt. Jag skulle vilja se en tonårig Master Chief flåsa ömkligt.

Nåja, mycket bra spel iaf.

BETYG: 90

(Att döma av att jag spelat ett gäng Tiny & Big idag och igår så borde jag väl egentligen höja dess betyg retroaktivt, förresten...)

 

[krank]

Jag har nu klarat hela Tiny & Big. Får se om jag försöker mig på en kompletionist-vända och försöker plocka precis allting.


Hursomhelst har jag spelat lite över en timme på Tomb Raider: Anniversary. Först sprang jag omkring lite i fröken Crofts herrgård och lekte lite, sen tog jag mig an själva spelet.

Och tja... Det är Tomb Raider. Första spelet alltså. Fast med snyggare grafik och bättre kontroller. Så det var rätt kul -- hoppa och klättra och pussel är jag ju alltid på. Striderna var väl lika tråkiga som de brukar, och det var när spelet började försöka lära mig om stunts och sånt som jag slutligen stängde av.

Saker som inte fungerade så bra:

• Grafikinställningarna, där skuggor slutar funka om man slår igång antialiasing.
• Instruktionerna, som konsekvent hänvisade till tangentbordet medan jag spelade med 360-kontroll.

Men överlag: Jag är nöjd. Ännu ett 90-spel, känner jag. Kommer nog vilja återkomma till det.

 

[krank]

Jag har spelat 63 minuter av Dragon Age Origins -- Ultimate Edition.

Jag måste säga att jag är lite underwhelmed. Eller snarare, jag hade nog förväntat mig något annat. Jag har ju sett folk spela DA:O men då på konsoll, där spelet framstått som ett action-rpg... och jag har ju inte sett dem spela från början, så jag har inte varit tvungen att försöka bry mig om några tråkiga jävla adelsmänniskor.

Men; när jag väl insett att det här var mindre Mass Effect och mer Baldur's Gate, och installerat några moddar för att snygga till saker, funkade det rätt bra. Utom att nån av mina moddar fuckat upp spelet så att jag inte får nyckeln som tydligen behövs för att ta sig ut ur området man befinner sig i, ni vet, när man väcks mitt i natten och slåss. Så nu finns det väl risk för att jag tvingas börja om, utan moddar.

Öh, vi... får väl se. Jag blev inte insta-charmad av spelet iasf. Det kändes väl som en välbehövlig uppgradering från Baldur's Gate, men inget jag ser mig själv spela sådär jättemycket framöver.

BETYG: 85

 

[Jarl]

• Grafikinställningarna, där skuggor slutar funka om man slår igång antialiasing.
• Instruktionerna, som konsekvent hänvisade till tangentbordet medan jag spelade med 360-kontroll.

Men överlag: Jag är nöjd. Ännu ett 90-spel, känner jag. Kommer nog vilja återkomma till det.

Om du stänger av AA inne i spelet och istället tvingar det genom nvidias kontrollpanel så får du alla effekterna + AA.

 

[pappa]

Jag har spelat Besiege och haft fantastiskt kul.

Besiege är ett litet Early Access-spel du köper på Steam för sju dollar och i princip är det en pseudomedeltida belägringsvapenbygge-simulator/fysikexperiment. Tänk Kerbal Space Program fast trä, stål, taggar och kanonkulor. Allt jättesött presenterat i en slags lågpoly-sandboxvärld där allt är gulligt och döden är alldeles runt hörnet.
Det finns ett fritt läge där du kan bygga utan begränsningar men också 15 (än så länge) små uppdrag där du har ett tydligt mål att nå med alla medel tillåtna. Smula sönder en mur, döda soldater, knuffa stora stenbumlingar från en plats till en annan. Det är ibland svårare än det först verkar och en maskin som fungerar i ett uppdrag kanske inte funkar i nästa. Du hålls inte tillbaka av något resurssystem utan den enda begränsningen är att maskinen inte kan bli hur stor som helst, men det är sällan ett bekymmer.

Bra lir om du vill snickra ihop helt absurda katapulter i lugn och ro till nästan inga pengar alls.
Fem sågklingor av fem möjliga.

http://www.besiege.spiderlinggames.co.uk/ <- trailern där ger en ganska bra bild av vad spelet handlar om.

 

[krank]

Jag har spelat 79 minuter av Tomb Raider: Legend och... Jisses. Jag var inte beredd på hur mycket jag skulle gilla det här.

Väldigt, väldigt snyggt och atmosfäriskt. Bra kontroller med undantag för den vanliga gamepadsjukan att kameran vill återställas hela jävla tiden. Samma problem som Anniversary att kontrollerna alltid anges som tangentbordstryckningar även när man spelar med gamepad.

Riktigt trevliga och lagom svåra pussel. Hittills har det mesta handlat om att klättra och hitta smarta sätt att ta sig till saker, vilket ju är en av mina favoritgrejer att göra i spel. Det har varit ett par strider, men de har tack och lov varit ganska lätta.

Men jäklar, alltså. Det här är det bästa Tomb Raider-spelet jag testat.

BETYG: 95. Jag kan inte utesluta att jag spelar mer av det här idag.

 

[Jocke]

Jag har spelat en hel del under veckan.

Helldivers
Är ett co-op top down shooter med mycket friendly fire. Det är nån slags starship troopers parodistäming, SUPER EARTH sprider demokrati bland onda/odemokratiska cyborger och insekter. Upp till fyra spelare skjuter sig fram genom de ganska rakt på uppdragen. Man kan frammat turrets, walkers, respawns av döda spelare, bättre vapen mm genom att hålla in r1 och trycka en konami-aktig kod.
Spelet är tillräckligt svårt för att vara intressant att spela och humorn är tillräckligt rolig för att maskera bristen på story.
Det är samma studio som gjorde Magica som gjort Helldivers och det märks. Det är kul co-op, även med randoms från internet, men ganska meningslöst som ensam spelare.

Counterspy
Är ett sidescroller spel med slumpgenererade banor. Det påminner mig om Shadow complex och 'splosion man. De två supermakterna är fast i ett kallt krig, båda sidorna har en hemlig plan: att skjuta ner månen med en kärnvapenbestyckad raket.
Spionorgaisationen c.o.u.n.t.e.r skickar ut agenter för att stjäla de hemliga planerna. Man får välja vilken supermakt man vill infiltrera inför varje uppdrag, båda har olika defcon mätare som bestämmer lite hur många soldater som finns ute på bana och så. Genom att klanta sig ökar defcon mätarna, genom att ta officerare till fånge minskar de, vilket gör att spelet blir svårare ju sämre du är på det, vilket känns som dubbel bestraffning.
Cover mekaniken är smart och de slumpgenerade banorna är för det mesta intressanta. Stilen på spelet är rätt snygg cartoonig stil som påminner om samurai jack en aning.
Det negativa är att jag efter nån timme kände att det blev enformigt.


Space Hulk: Ascension
Skulle vara bättre än det förra Space Hulk spelet som kom på steam. Jag är osäker på om det är sant. Trots levels på gubbarna, nya chapeters och fräscha banor skulle jag hellre spela brädspelet. Dessutom har de får för sig att det är schyst att man inte kan se banan, så det är typ omöjligt att planera mer än ett rum framåt. SH:A är mer ett spel än sin föregångare, men jag tycker nog inte bättre om det för det.

 

[Feuflux]

Till skillnad från er med oceaner av tid som spelar olika spel så återkommer jag till mina fåtal när jag får lite tid över. Nu har jag spelat lite Knights of Honor igen, men med ett väldigt annorlunda utgångsläge så jag tänkte skriva lite om hur annorlunda exakt samma spel kan upplevas.

Knights of honor är för er som inte vet lite åt Europa Universalis-hållet, men inte alls så detaljerat/tillkrånglat, och så är det realtid (men pausas vid strider). Du leder alltså en nation under medeltid och jobbar med diplomati och våld mot att ta över världen (europa typ, lite afrika och lite asien också) eller vad du nu har för mål.

Spel 1: Sverige på Easy (kristendom, 3 provinser från start).
Spel 2: Kiev på Normal (ortodox, 3 provinser från start).
Spel 3 (nuvarande): Grenada på Hard (muslimer, 1 provins från start).

Normal kändes rätt likt Easy tyckte jag. Det var lika beteenden från övriga nationer vad gällde att skapa allianser och hur mycket arméer de skickade vid krig. Det var helt enkelt lätt att stadigt jobba mig till ett större rike och jag var aldrig egentligen hotad (vilket var lite förvånande på Normal).

Så vid start av mitt tredje spel tog jag i från tårna med svårighetsgradden. Hard, 1 startprovins (du vill egentligen ha en provins per armé för att få en basplacering och med bara en armé kommer du ingenvart) och muslimer (gott om kristna provinser som verkar ogillar dig samt att påven kan starta korståg mot dig). När jag försöker på till någon pact of non agression så blir det inget "oh mighty Kiev we are superhappy that you notice us and will kiss your feet" utan "listen maggot, I have better things to do than waste breath on you". Mina stora grannar Castilla och Navarra förklarar samtidigt krig mot mig och skickar typ 4 arméer var. På normal kunde man bli invaderad av 1 (med 1 armé kan du i princip glömma att kunna erövra en provins, om nu den inte är särdeles dåligt försvarad).

Så jag har konstant slagits för min överlevnad. Provinsen jag lyckades erövra blev jag av med med buller och bång och det var ett mirakel att jag inte blev helt utraderad från kartan. Jag är i princip tillbaka på utgångsläget, men har lyckats få Arabien som allierad (dvs de ligger också i krig med Castilla och Navarra) och France förklarade precis krig mot Navarra med, så jag hoppas kunna knycka en provins där och kanske kunna hålla i den den här gången...

Jag gissar att det finns ett mellanting i spelet mellan walk in the park och total hell.

 

[krank]

Jag har avslutat veckan med att spela 67 minuter av Tomb Raider: Underworld, som är uppföljaren till TR:L.

Saker som är bättre: Nu refererar instruktioner och sådant till gamepad-knapparna.

Saker som är sämre: Kameran är sladdrigare och motarbetar varje vettig användning. Den insisterar på ett helt oanvändbart snett-nedifrån-bakifrån-perspektiv som säkert är bra om ens huvudmål med spelet är att kolla på huvudpersonens rumpa, men som är helt underlägsen om målet är att faktiskt spela spelet, se vad som ligger på marken, kolla efter avsatser att hoppa till. Jag testade styra kameran med musen en stund, och minsann -- spelar man med mus och tangentbord får man vettig kamerakontroll som inte aktivt motarbetar en. VAFAN! Vad är det med speltillverkare och deras jävla autokorrigerande kamera?

Första delen av första banan ska man simma. Spelmotorn är skitdålig på simning.

Sedan ska man hoppa. Plötsligt kan Lara inte hoppa; hon har glömt bort hur man gör sedan förra spelet. Försöker man hoppa upp mot en avsats gör hon bara ett litet impotent mini-skutt. Nä, man måste stå still vid väggen, hoppa upp, Då når man avsatsen. Kanske. Lara saknar helt självbevarelsedrift och vägrar ta tag i avsatser man SER att hon når på sin väg ner mot döden. Kameran och spelets höga krav på precision i hoppandet gör att Lara ofta hoppar mot döden.

Att de dessutom fått för sig att bygga banor med lätt klaustrofobisk känsla gör det inte bättre, för det gör att kameran får ÄNNU mer spatt.

Lägg till en hoper grafiska glitches, jävligt underliga animationer, att jag flera gånger stod några decimeter ner i golvet...

Det här spelet är ett buggigt jävla helvete som bara nätt och jämnt går att spela. Och då med en ängels tålamod. Det är inte spelet som är jobbigt, det är inte pusslen som är svåra. Det är bara kontrollerna, kameran och buggarna som bidrar med svårighetsgrad.

Nämnde jag att spelet första gången jag spelade fick något slags minnesläcka eller något, som gjorde att min framerate gick ner till 7-10 fps? Det fixade sig när jag stängde av spelet och startade det igen, men vafan. inte ens en timme in i spelet, och den sortens bugg visar sig?

Fuck you, Tomb Raider: Underworld. Du är en extremt ovärdig efterföljare till Legend

BETYG: 80

 

[krank]

Jag ljög. Jag avslutade inte veckan med TR:U. Jag spelade tio minuter Half-Life 2 också, vilket gör att min speltid där enligt Steam nu är 60 minuter.

I själva verket är det också ljug, för jag har spelat igenom HL2. Men jag gjorde det i den lysande coop-modden Synergy.

Nå: HL2 är fortfarande helt OK grafiskt även om det också märks att det inte är purfärskt. Kontrollerna är ganska så standard för FPS. Storyn är linjär och ganska trist; jag förstår inte riktigt vad det är folk blev så jäkla impade av när det här spelet kom. Är det bara det där med att det fixas utan cutscenes, dvs bara i motorn, och dessutom typ kontinuerligt? Jaja, jag var inte superimponerad. Stor del av min behållning från spelet i stort, och anledningen till att jag alls tog mig igenom det, var att jag spelade just coop. Nästan vad som helst kan bli kol i coop. =)

BETYG HL2: 85
BETYG SYNERGY: 90

 

[krank]

(Och därmed sprängde jag 27% på SteamHour. Hurra!)