Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.
?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:
1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.
Jag hade tänkt spela Ghostbusters: The Video Game den här veckan, men det ser inte ut att bli nå't av med det. Spelet är inte supportat efter Windows Vista, en del har lyckats få igång 'et i windows 7 men Windows 8, framför allt 8.1, är tydligen bara att glömma. Och utvecklaren har slagit igen dörrarna. Skit också, nu måste jag ju spela Hyper Fighters...
Den här veckan (typ en månad efter förra... jag spelar inte så mycket data och tevespel märker jag) har jag och en kompis spelat igenom Contra 3: The Alien Wars.
Det här är gamla Konami i högform. Spritarna är stora, banorna är få och korta och svinhårda, musiken är ösig och alla set pieces är magnifika i sin storslagenhet. Variationen i spelet är enorm med tanke på hur kort det är. Det finns två spellägen, ett sidoscrollande run and gun-läge och ett läge där man ser allt rakt ovanifrån och använder L och R-knapparna för att rotera kameran. Det nya ovanifrån-läget är sisådär, men det är lyckligtvis inte alltför många av banorna som spelas på det viset. Run and gun-delarna har väldigt få längre passager med återkommande miljöer och fiender, istället matas man hela tiden med nya saker som händer, med tuffa minibossar, bossar, motorcyklar, helikoptrar och missiler och klättrande och... ja, det tar faktiskt aldrig slut förrän spelet är över. Adrenalinet är på topp konstant, och man får inte slappna av en sekund för minsta träff innebär döden.
Ett hårt men rättvist spel från en era när det fortfarande var coolt att vara cool.
4/5
krank said:
Det är ett jävligt bra spel, det är det. På tok för svårt för mig, men jävligt coolt. Det var ett av de tre första SNES-spelen jag spelade, tillsammans med Top Gear och Super Mario.
Jag funderar ibland på om jag borde försöka spela igenom det med någon form av fusk, men det blir aldrig av... Hur är det, funkar konamikoden? =)
Man borde kanske kolla in de nyare Contraspelen nån gång också, jag vet att minst ett av dem beskrivits som lite old school-svårt...
Jag har spelat igenom Hyper Fighters, som jag köpte på Steam för att det var lite rea (you know how it is) och för att jag gillar rail shooters som genre.
Hyper Fighters är en Wii-konvertering. En väldigt dålig sådan. Av ett spel som inte ens var speciellt bra från början.
Grafiken är lågupplöst och går inte att ändra. Texturerna är platta och tråkiga, och en betydande del av de flesta banor består av solida färgblock och gradienter. Båda explosionerna är ganska snygga (den ena används till bossar och håller på ett tag, den andra är mindre och används till allt annat oavsett storlek). Det finns ingen antialiasing eller något annat som skulle kunna göra nånting snyggt.
Musiken är extremt repetativ, jag tror att spelet kanske har 2-3 låtar eller så totalt. Eller så låter de bara extremt lika. Det bästa med musiken är att den gör att man inte hör de extremt fåniga och dåligt upplästa replikerna ("There's more where that came from!" x20 per bana). Ljudeffekterna är trista och extremt samey.
Kontrollerna... Kameran som åker framåt är extremt stel och gör många märkliga vändningar, vilket inte direkt hjälper att sälja in illusionen av att planet man styr är ett flygplan. Det är mer nåt som hänger fast i en... Tja, i en kamera. Man styr planet med piltangenterna (går inte att ställa om) och siktar med musen. Det finns ingen manual eller något annat sätt att kolla upp kontrollerna, men vänster musknapp är skjuta, höger är target lock för missiler, "b" är "köpa missiler" och mittenknappen är "fejka afterburner genom att meckla med perspektivet/skapa vidvinkelseende".
What else... Det finns mycket få fiendetyper (två sorters små flygfighters, bombare, gunships, fartyg, ubåt, helikopter) och sedan ett gäng bossar. Bossarna är spelet höjdpunkt, för de är ofta snyggt designade. Man får bonusgrejer helt slumpmässigt (inte när man träffar vissa fiender eller så). Flera av powerupsen är helt värdelösa ("lasersikte" som helt enkelt drar en röd linje från planets nos till siktpunkten!?).
Spelet är extremt lätt, åtminstone på lättaste svårighetsgraden. Jag iddes inte köra på något svårare. Men det finns tre svårighetsgrader och tre plan.
Banorna är olika miljöer men extremt samey. Lite olika färger. Stadsbanan var snygg, pyramiderna i egypten likaså, men hade de inte sagt att isbanan var en isbana hade jag fan inte gissat det. Och banan som utspelade sig helt och hållet i nåtslags röd dimma? We are not amused.
Varför skriver jag då så MYCKET när jag bara kunnat skriva "enformigt, livlöst skitspel"? Jo, för att jag efter 56 minuter bestämde mig för att "äh, jag gör ett sista försök att klara spelet". Så det blev inte 60 minuter av det här skitspelet utan 119. Spelet har 15 banor, det tar omkring en timme att klara på lättaste. Jag kan inte rekommendera det, men nu när jag ändå kört igenom skiten så ville jag väl iaf få ut en halvlång gnälltext från det hela...
Som ni ser kunde de inte ens rikta kameran rätt i sina mellansekvenser. Påtagligt ofta är bossen eller planet man styr eller vad det nu är som ska visas UTANFÖR BILD.
krank said:
Och om ni nu av nån anledning ska spela spelet: Gör det på TV istället för på datorskärm. TV-apparater har ofta ett gäng sätt att få 720p eller vad det nu är att inte se ut som apa.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
