Nekromanti Speltimmen v11 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[Max Raven]

Jag har spelat c:a en och en halv timme av Warmachine: Tactics.

Det här är en grid-baserad datorspelsvariant av Warmachine - turbaserat. Jag har hållit mig till single-player-kampanjen, No Man's Land.

Det är en... ojämn... upplevelse. Å ena sidan flyter spelet på ganska bra när man väl fattat kontrollerna. Å andra sidan så har det visuellt en del problem - kamera som flyger in i väggar när gubbar charge:ar, inzoomning på attack vid slumpmässiga tillfällen när man attackerar - "woo, miss.", urful grid (som lyckligtvis är avstängd), ful laddning som exempel. UI:n är inte heller helt fixad - vissa saker avslutar en enhets aktivering när man gjort dem (attacker, när man inte kan göra fler) medan andra väntar på att man ska trycka "klar" trots att man inte kan göra mer. Sedan slutar inte rundan förrän man tryckt på End Turn, även om man inte kan göra något mer. Sedan finns det rena buggar/missar, där man kan högerklicka på ett mål för rörelse, och kameran bestämmer sig för att man egentligen ville gå två steg bakåt för att det fanns något osynligt objekt man klickade på, vilket hänt ett par gånger. Detta hade varit ett mindre problem om man kunde ångra moves (så länge de inte triggade attacker) eller för den delen hoppa mellan gubbar medan man funderade på vad man skulle göra för bättre överblick (och se deras statcards), men allting kör med schackregler - rörd pjäs är förd pjäs.

I singleplayer-kampanjen spelar man en journeyman warcaster som jag inte kommer ihåg namnet på. Hon är iaf okej, men jämfört med warjacks är hon jäkligt oimponerande fortfarande efter en tre uppdrag. Hon blir bättre efterhand - mer focus, ranged damage, etc - men det känns som ett lurigt sätt att försöka få spelare att spela Warmachine "som man ska" istället för att bygga arméer enligt Infantrymachine-principen, just för att man har typ 6 trenchers och warcastern (med rätt lama spells som bara påverkar warjacks) i övrigt - ingenting som knäcker tyngre grejer helt enkelt. Sedan möter man Khador, som är hårdast av hårda, vilket gör att tyngre motstånd också behöver jacks, och första Khador-warjacken man möter (självklart Heavy) ytterliggare befäster warjack-beroendet. Luriga jädrar, helt enkelt.

Spelet är ändå rätt trevligt. Skulle mycket väl tänka mig att köra det med andra i multiplayer som schysst Warmachine-substitut.

Men de får gärna fixa en del först.

 

[krank]

They can't all be winners, och jag har spelat en timme av Transformers: Rise of the Dark Spark.

Först kom igenting, sen kom ett ganska dåligt japanskt NES-spel, sen kom ingenting, ingenting, ingenting, ett superdåligt Windows 95-spel baserat på styggelsen Beast Wars, ingenting, ingenting, ingenting...

Och sedan kom Transformers: War for Cybertron. Och det var magnifikt. Snyggt, roligt, varierande. De kom med nya designer på gamla Transformers, helt okej story och framför allt en ljuvlig coopfunktion för kampanjspel.

Sedan kom Transformers: Fall of Cybertron, och tillverkarna bestämde sig för att plocka bort coop. Jag spelade aldrig färdigt det, för coop var ganska viktigt för min upplevelse.



Och nu... Rise of the Dark Spark är gjort av en helt annan studio än de föregående två spelen. Det har klunkigare kontroller, sämre banor, fler buggar och en sämre story. Storyn är typ "ånej nu har megatron fått tag på ännu en dark whatever och nu använder vi det som den tunnaste ursäkten i världen att binda samman den lyckade spelseriens värld med Michael Bay-filmernas värld". I och med att de dessutom skiter blankt i filmernas kontinuitet blir jag mest arg.

Nä, den här skiten vill jag helst inte se mer. Trots att det var betydligt bättre än jag väntat mig -- det gick trots allt att spela, hyfsat. Det vara bara ytterst mediokert.

BETYG: 80

 

[krank]

Jag har spelat 88 minuter av 7th Guest.

Det är ett gammalt pusselspel från tidig CDROM-era. Man går runt i ett hus i förstaperson -- förrenderade bakgrunder, fasta kameravinklar, och lågupplösta, långsamma, oskippbara filmsekvenser med låg framerate som övergångar mellan olika kameravinklar.

Det ska väl vara något slags skräckhistoria och det lyckas det ju med. Inte så mycket skräck alltså, det är mer som en väldigt teatralisk spökhistoria. Musiken och allting skapar överlag en bra känsla av just det teatraliska, och det kassa, överdrivna skådespeleriet funkar faktiskt i sammanhanget -- det blir "camp" snarare än dåligt.

Man är den sjunde gästen i ett hus som ägts av en mördare. De tidigare sex gästerna är... spöken, tror jag. Kanske. Det är lite osäkert. Hursomhelst, de har varsitt rum och i rummen finns pussel och man är där för att lösa pusslen.

Pusslen är av "brain teaser"-typ, de är alltså rätt dåligt integrerade i spelets värld. men jag gillar brain teasers. Även om de här var lite väl random och brute force:iga. Jag stötte på två jag inte fattade vad man skulle göra med, men löste iaf tre andra. En dag kanske jag återkommer till spelet, men det är osannolikt -- pusslen var lite roliga men pga nämnda oskippbara mellansekvenser går det helt enkelt inte.

BETYG: 85

 

[Eksem]

Jag började spela Mass Effect 3, men jag var visst ganska trött och kanske lite förvirrad av all smärtstillande, för jag tyckte det var väldigt svårt att fatta vad som hände, var jag skulle ta vägen och hur kontroller och system fungerade. Kanske bara gör en total omstart igen lite senare när huvudet är med mig.