Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.
?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:
1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.
Jag har spelat 73 minuter av Jamestown, som är ännu en bullet hell shooter.
Jamestown har fräsig lågupplöst VGA-liknande grafik och en grafisk stil jag inte tvekar att jämföra med vad jag ju annars anser vara shootemupgenrens gigant; Tyrian. Mycket, mycket trevligt. Vapnen känns tillfredsställande, explosionerna är balla, fienderna kommer i mängder och är också de väldesignade.
Storyn är... Man spelar en snubbe som undflytt döden för den engelske kungens hand. Han har flytt till Englands koloni på Mars, där han tänker lösa mysteriet med den försvunna kolonin Roanoke för att impa på kungen och därmed bli benådad. När han anländer till kolonin Jamestown upptäcker han att den är under anfall av de slemma spanjorerna, och deras allierade marsianer. Han kämpar sig förbi dem, och får tipset av den äventyrlige John Smith att söka sig till "the dark sector"...
Alltså, storyn är märklig men rätt trivsam; denna bastardisering av amerikansk historia håller rätt bra och är definitivt bättre än jag förväntar mig av en bullet hell shooter.
Nå; som bullet hell-spel vet jag inte hur det står sig riktigt. Jag vet inte vad som räknas som ett enkelt eller ett svårt spel. Jag tog mig till nivå fyra på de här 73 minuterna och kände väl att det tog emot en del men inte så jag slängde handkontrollen i väggen direkt. (Jag spelade med 360-handkontroll)
Jag gillar inte riktigt det här med att man måste klara bana 1-3 på en viss svårighetsgrad för att få komma åt bana 4, och sedan 1-4 på en ännu högre svårighetsgrad för att få spela bana 5. Det känns som ett väldigt artificiellt sätt att stegra svårighetsgraden. Är det något slags försök att vara pedagogisk, att träna mig som spelare i bullethellandets ädla konst? För mig kändes det bara som padding the gameplay. Jag ville ju framåt i storyn! Jag trivdes ganska bra på lättaste svårighetsgraden "Normal", klarade väl av "Difficult" men vet inte om jag har energi nog att ta mig an "Legenday" som jag borde köra för att komma åt sista (?) banan.
Mycket bra spel hursomhelst, det kändes gediget och som ett riktigt kärlekshantverk.
Eftersom jag inte satt med tangentbord blev det inga screenshots, så här är en gameplayfilm som någon annan spelat in:
Tillägg: Tydligen ljög jag när jag antydde att jag skulle sluta spela det här spelet. Jag är nu uppe i lite drygt två timmar... Som sagt, riktigt bra spel.
Nu har jag klickat igenom tutorialen till Knights of Honor (som Ymir tipsade mig om i en tråd på gamla forumet, 90 spänn på steam), och det har säkert tagit mig en timme.
Spelet är alltså ett RTS (med pausmöjligheter) där du styr över ett kungarike i Europa. Du kan slåss med arméer, intrigera med spioner, gifta bort barn och annat som låter bekant från Crusader Kings etc. Paradox verkar inblandade i alla sådana här spel som finns.
Tutorialen är inte i närheten av att ge en komplett och rättvis bild av exakt hur avancerat det kommer vara att faktiskt spela, så jag räknar med att göra bort mig totalt när jag drar igång. Det ser dock ut att vara tio resor simplare än Europa Universalis, vilket var en premiss i min tråd på gamla forumet.
Jag har kungfuat loss i ungefär 2 timmar i One Finger Death Punch. Ett fantastiskt spel där man är en streckgubbe som med livsfarlig kampsport slår ner hundratals fiender. Höger musknapp slår åt höger, vänster åt vänster. Ibland gör man nån superattack av nått slag eller så. Det är helt otroligt ösigt och ett av det roligaste spelen jag har spelat i år. Det är svårt att förklara vad som är så bra med det, men jag hamnar i ungefär samma mentala läge som jag gör när jag spelar bullet hell spel. Jag tar bort musiken, sänker ljudet så att smällarna hörs, men bara knappt och sen kör jag typ en podcast samtidigt. Spelet finns på Steam, studion Silverdollar Games tycks bara ha gjort skräp i övrigt. Här är en youtubetrailer: https://www.youtube.com/watch?v=azizOlEV2Uk
Jag har spelat sammanlagt 75 minuter Metal Gear Rising: Revengeance, spelet med kanske världens onödigaste hittepåord i undertiteln. Jag menar, räckte det inte med revenge eller vengeance, som ju ändå betyder typ samma sak?
Nå... Man spelar Raiden, som är en cool ninjacyborg som också är ett hyrsvärd med samvete. I första uppdraget får han tokpisk av ett gäng onda mercs som vill destabilisera nåt (afrikanskt?) område. OK, storymässigt är det inte så fläskigt. Men...
Gameplay är tredjepersons-action. Man kan ninjaspringa för att komma förbi hinder automatiskt (så ninjan man spelar inte behöver kännas som en klumpeduns), göra kombos av lätta/tunga attacker, hoppa, blocka... och så kan man hålla nere vänster trigger och då använda höger spak för att vifta med svärdet. Det är förvånansvärt skoj.
Grafiken är makalöst snygg, i varje fall om man gillar cyborger. Och det gör man ju . All form av rimlighet och, säg, moderation har helt kastats ut genom fönstret - detta är cyberninjor som kastar omkring stridsvagnar och hugger sina motståndare i pyttesmå bitar, slås mot gigantiska mechas och överhuvudtaget är väldigt överdrivna på ett ganska ballt sätt. med nåtslags rocksoundtrack såklart.
Den enda kvinna jag sett hittills har urringning och stora tuttar. Det hon tillfört är att gnälla lite och bli lugnad av starke balle Raiden. Ur genussynpunkt är det här spelet alltså inte direkt nåt föredöme.
Men däremot... Högoktanig och extremt överdriven action, cyberninjas och hinkvis med blod. Så jag är nöjd =)
Also: Hideo Kojima gillar quicktime events och lååååååånga filmsekvenser. Men det är okej, för det gör jag också.
krank said:
Nästa spel för min del blir Mirror's Edge, som jag hittills bara spelat 16 minuter av.
Jag har nu spelat totalt 88 minuter av Mirror's Edge. Det är ett spel om att ramla och dö hela tiden. Mellan gångerna man ramlar och dör så är man något slags parkourkurir i ett utopiskt/dystopiskt samhälle som är väldigt anonymt. Spelet är snyggt och det funkar anmärkningsvärt bra att färgkoda vägen spelaren förväntas ta.
Det som inte funkar så bra är stridsmomenten. Strid är ju som vanligt omkring en biljon gånger tråkigare än utforskning, och jag blir irriterad varje gång jag stöter på nån polis som ska hålla på och skjuta på mig medan jag hoppar. Hur kommer det sig att spel som borde lämpa sig ypperligt för ljuv utforskning ändå känner sig tvungna att falla tillbaks på strid? Tänker även på "I Am Alive", som ju är fantastiskt fram tills det där jäkla hotellet där det mest är strid på strid på strid.
Jag har börjat spela SolForge, efter att någon (Johan?) skrev i vrållådan att det var bra. SolForge är ett digitalt CCG skapat av bland annat Magic-Richard Garfield. Jag är verkligen ingen CCG-expert, jag har förstås (såsom rollspelare uppvuxen under 90-talet) spelat min beskärda del Magic och har de senaste månaderna spelat en del Hearthstone, men det är ungefär det. Jag kommer sålunda för den här recensionen i stor utsträckning jämföra med Hearthsone.
SolForge då? Jo det påminner mycket om Magic, du spelar creatues och vill döda den andre (fluffet är, jag vetefan, det finns fyra fraktioner: odöda, robotar, "the wild" och typ demoner/andar/jiddedi. Helt ok!). Typ. Det finns två speciella features som ska nämnas: spelplanen är indelad i fem "lanes" och vilket creatue du spelar i vilken lane har betydelse, både taktiskt och för dina creatures förmågor. Men det som känns mest intressant är att korten levlar: när du spelar ett kort så får du samma kort med högre level i din discard pile, som senare kommer att utgöra din nya draghög. Detta gör att korten får mer djup, en 1/1:a är kanske en 20/20:a som level tre (högsta leveln), vilket påverkar hur du bygger lek och hur du väljer under spel. Levlandet gör SolForge lite till ett card drafting-spel, på ett bra sätt.
Jag gillar SolForge, möjligtvis kan vissa matcher gå lite i stå, men å andra sidan kan (delvis på grund av levlingsystemet) matcher som ser hopplöst förlorade ut vända genom rätt kortkombinationer. SolForge är ett betydligt bättre spel-spel än till exempel Herathstone som ter sig rätt ointressant i jämförelse. Jag gillar också (svär kanske i kyrkan) SolForge-konceptet bättre än Magic-konceptet som jag upplever egentligen bara är intressant i lekbyggandet. Lanes och levlande gör att jag behöver göra tillräckligt mycket taktiska och strategiska överväganden för att vara nöjd, samtidigt som det på intet sätt är överväldigande (det passar utmärkt att spela på paddan på pendeln).
Däremot upplever jag att SolForge som datorspel lämnar en del att önska. Det är kanske orättvist att jämföra med Blizzardskapade spel, men Hearthsone är så mycket mer tillgängligt och inbjudande. Hearthstone lockar med trallig WarCraft-humor (SolForge är humorlöst, eller vänta... Jag såg en "Dr. Frankenbaum" tror jag), är bättre på att belöna mig med nya kort och gold, pepprar mig med quests och uppmuntrar mig att spela. iPad-appen av SolForge är ganska buggig. Jag har inte haft någon tanke på att stoppa in pengar i Hearthstone, för spelet ger mig tillräckligt mycket nya kort för att jag som casual-spelare ska vara nöjd, men de gratistillskott av kort jag fått i SolFroge har varit direkt otillfredställande. Kanske är det en feature dock, för utvecklarna, eftersom jag övervägare att stoppa in lite pengar i det.
Nå, som sagt. SolForge. Bra spel-spel, sämre datorspel. Garfield borde göra CCG:s åt Blizzard.
Johan said:
Håller med.
Fast vill man ha mkt kort i Solforge så ska man spela draft tournament eftersom man får de kort man draftar (vilket man inte gör i Hearthstone). Till det behöver man 7 biljetter vilket jag har för mig att man får när man loggar in och när man vinner sin tredje online-match (eller köpa). Så Imo så är Solforge generösare, men det lönar sig väldigt dåligt att spela mer efter tredje vinsten online.
Hitintills har jag bara fått basic boosters och silver. Att spela draft-turnering låter dock jäkligt kul, så alldeles oavsett lär jag stoppa in någon peng i det här.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
