Speltimmen v11–12 2022

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har spelat 63 minuter av Ignited Steel.

Turbaserat, mechas, något slags retro-ish estetik. Klart jag var tvungen att kolla in det.

Så… Okej. Into the Breach var ett roligt spel med en rolig tidsloop-gimmick. Korta begränsade fighter, avvägningar, och så åkte man runt på lite varierade kartor. Så om man tar det, och så lägger man till lite mr utrustningsfippel, gör det lite enklare, gör kartorna tråkigare och har ingen tidsloop-gimmick (vad jag vet). "Storyn" är typ "ont företag har ond AI som tagit över alla autonoma robotar, nu nånting nånting lös problemet".

Och… Tja, det är okej. Om man vill ha mer Into the Breach och inte klarar av tanken att spela om det spelet igen utan att det egentligen finns någon payoff annat än "fler upplåsta mechas" så är det här fullt dugligt. Det är inte lika polerat och inte lika snyggt, men… dugligt.

BETYG: 85+

 

[Max Raven]

Jag har spelat Tunic

Du spelar en räventyrare som vaknar upp på en strand. Snart har du en pinne och en sida i en instruktionsbok som ger dig en ledtråd... Och på den vägen är det. Starkt Zelda-inspirerat isometriskt äventyr med bra tuggmotstånd så länge man kommer ihåg att läsa det som går att läsa av instruktionsmanualen...

 

[Khan]

Nu i helgen blev jag klar med BioShock.

Det är tredje gången jag drar igenom spelet, den här gången i HD på Switch. Jag köpte samlingen med all DLC och sånt där inpackat, alla tre spel och lite bonusdokumentärer och sånt.

Jag gillar verkligen BioShock. För mig funkar det på tre plan - kul att spela, kul att lära sig mer om världen/plotten och kul metakommentar på hela genren.

Kul att spela -> Det här är en ball FPS-variant med skräckinslag. Mycket bra ljudcues från omgivningen och fienderna, vapnen känns precis rätt nivå av köttiga, man kan pyssla med science magic som känns skitkul när man får till en bra kombo, och ett gäng grejer till. Som spel känns det helt enkelt kul att pang-panga fiender och försöka balansera strategier mot olika typer av skurkar.

Kul värld -> Art Deco + objektivism + förfall + personliga nedslag i staden Rapturess liv och vardag? Skitbra gjort. För mig bara dryper det av stämning i den här världen. Nästa gång jag är på SFBokhandeln ska jag lätt köpa romanen som handlar om vad som ledde till förfallet. Bara för att jag vill ha mer. Plotten är bra framförd, med skurkarna Andrew Ryan och Frank Fontaine som riktigt bra filurer.

Kul metakommentar -> Här kan man nog inte riktigt gå in på vad det handlar om utan att göra en spoiler. Så läs på egen risk. På allvar. Det här mår du bäst av att inte spoilas av om du inte spelat spelet. Spelet låtsas alltså vara en im-sim, men är inte det egentligen. Den filur du spelar är hjärntvättad och kan bara göra en sak, gå åt ett håll, etc. Det speglas i världsbygget och level design på ett sätt jag verkligen gillar. Varför är just den här dörren låst? Det är den egentligen inte, det är bara din hjärna som spökar. Även om jag inte gillar den stora plot-twisten (som mest känns överflödig och inget ger) är den stora "du har ingen fri vilja"-twisten riktigt snyggt implementerad, särskilt vid omspelning. Bra skit.

Det enda jag har att klaga på är väl slutet. Sista 10% av spelet känns inte alls lika tajt som resten. Plötsligt förändras en tidigare karaktär till att bli besatt av science magic-grejerna och blir stora slutbossen på ett alldeles för genomskinligt "nu spelar jag TV-spel"-sätt. Det är fortfarande en kul bossfajt att spela, men när resten av narrativet är så snyggt och stämningsbyggande kan jag inte undgå att bli besviken på avslutningen. Det blev för övrigt projektledaren Ken Levine också, när jag kollat in lite intervjuer. Han verkar ha gjort BioShock: Infinite utifrån hur han egentligen ville att originalet skulle sluta. Får se vad jag tycker om det när jag kommer dit.

Nästa stopp på TV-spelståget: BioShock 2.

 

[Rickard]

Jag gillar verkligen BioShock. För mig funkar det på tre plan - kul att spela, kul att lära sig mer om världen/plotten och kul metakommentar på hela genren.

Jag tyckte det blev så himla repetitivt efter ett tag. Världen är ascool. Jag undrar hur Bioshock-tvserien på Netflix kommer att bli.

 

[Khan]

Jag tyckte det blev så himla repetitivt efter ett tag. Världen är ascool. Jag undrar hur Bioshock-tvserien på Netflix kommer att bli.

Ja, det skulle inte skadat om spelet var 15% kortare. Men det blir aldrig tråkigt, i alla fall i mitt tycke.

 

[krank]

Jag har spelat en timme av Norco. Det är ett välskrivet, poetiskt, melankoliskt cyberpunk/southern gothic-spel som utspelar sig i vad jag förstår är en fiktiv förort till New Orleans. Allt är skitigt. Och välskrivet. Mycket liksom stämning och evokativa formuleringar. Och humor.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det här egentligen, men det är väldigt väldigt bra och väldigt väldigt lockande att återvända till.

Rent krasst är det ett pixelart-förstaperson-pekaklicka-äventyrsspel, iaf. Så gillar man inte såna alls ska man nog hålla sig borta.

BETYG: 90+

 

[krank]

För nåt tag sedan köpte jag Devil May Cry HD Collection. Jag hoppas att jag gjorde det på rea. Nu har jag spelat c:a 20 minuter av Devil May Cry 1, 2 och 3 – totalt lite över 60 minuter.

Jag brukar gilla over-the-top, men det här är over-the-top på ett ganska stelt och tråkigt sätt. Jag menar, det borde vara awesome när Dante i introt till spel 1 får besök genom att en snygg tjej kör in en motorcykel genom väggen/fönstret in till hans kontor, och hon sedan kastar motorcykeln mot honom, och han istället skjuter så mycket på den så att den flyger bakåt och upp i takfläkten och exploderar. Men det är det inte.

Jag vet inte, det här är helt enkelt fel sorts häftigt 90/00-tal för mig.

Genomgående är kontrollerna obekväma och stela, och även om det är lite coolt att de leker med cinematiska kameravinklar och så, så är det frtfarande så att kameran inte tar hänsyn till vart man själv eller fienderna är. I tredje och kanske lite i andra spelet kan man få kameran att fokusera på fienderna åtminstone, men det betyder inte att det t.ex. inte kommer att vara en massa skit i vägen.

I ettan ingår en hel del utforskning. Man börjar i en borg, och hoppar och utforskar och hittar nycklar och grejer. Det dröjer ganska länge innan man börjar få saker att slåss mot och skjuta på, och även när de dykt upp är de liksom inte konstanta. I tvåan är det lite mer strid, men det finns fortfarande element av utforskning. Jag har däremot inte tagit mig så långt i trean att jag fått göra någonting som inte är strid. Så jag känner att det är en lite tråkig progression.

Nej, på det hela taget är jag nog mycker mer sugen på att återvända till DmC-rebooten än att spela någon av de här tre igen, och jag är nog rätt ointresserad av att spana in fyran också. Det här var inte alls min grej.

Just den här versionen är också ganska dassig. Spelen funkar, men det är lite pinsamt att man måste gå in och manuellt justera textfiler för att få 4K-upplösning.

BETYG: 80

 

[krank]

som utspelar sig i vad jag förstår är en fiktiv förort till New Orleans.

Fast tydligen inte alls fiktiv.

 

[Rickard]

Warhammer: Total War är gratis på Epic så jag slog till direkt. Har inte spelat något Warhammer-spel sedan Dark Omen som kom ut 1998 och det är ett av mina favoritspel. Världen är typ ett pseudo-europa, om man skalar av allt som gör The Old World unikt.

Det här spelet har massor av fraktioner som man kan spela med: orcher, olika människor och vampyrer. Det går att spela skavens (råttmän), beastmen (bockar) och chaos (mutationer), vikingar och skogsalver men i formen av DLC. Alla fraktioner ska tydligen kännas olika att spela utifrån deras mekanik. Något som är ballt är att det går att köra fraktioner från tvåan (pseudo-nordamerika) tillsammans med ettan och då få en helt ny kampanj.

Spelet är dyrt men det är också välgjort. Varje fraktion-DLC kostar 200 spänn och själva spelet går runt 600 (som skrivet: nu gratis på Epic Store). Stream brukar kunna ha reor och få ned priset 75% två gånger per år.

Ena delen av spelet är resource management med truppförflyttningar, lite i stil med Heroes of Might and Magic. Själva stridhanteringen är fältslag, där du har enskilda trupper som du kan styra på fältet och du försöker flanka, göra charge, slåss från ovan, dölja dina trupper och utnyttja styrkor och svagheter hos trupperna. Fältslagen är i realtid, men du kan pausa och göra sätta dina ordrar. Fast fältslaget är så segt så jag pausar aldrig. Det är vääldigt långsamt och bara att komma nära varandra tar säkert två minuter. Utöver det är det mest micromanagement med att du ska komma ihåg hur dina lords och hjältar i armén ska använda besvärjelser.

Den andra delen är en översiktskarta där du förflyttar dina arméer, bygga upp dina övertagna städer, funderar på hur du ska levla upp dina lorder (för arméer) och hjältar (kan boosta städer och arméer) och mycket annat.

Spelets brist är att jag inte orkar ta mig igenom oändliga vågor av tutorialvideor. Det är lite in-game tutorials och jag försöker läsa allt jag kan, men de har mest länkat till sin hemsida. En iframe som poppar ut ur spel-GUI:et på grund av att jag har megaupplösning. Det är inte helt intuitivt spel och det finns mängder med menyer. Kan vara att jag är korkad men jag fattade inte hur jag kunde lägga till hjältar till arméer förrän 25:e rundan. Såg inte heller förrän den rundan att jag ens hade hjältar. Kunde inte hitta dem, utan de var undangömda i en meny som kom fram när jag tryckte på en liten knapp. Samma sak känner jag egentligen om fältslagen. Det är inte såpass mycket strategi bakom dem - kan vara jag som missat nyanserna av spelet på grund av att det inte förklarar någonting eller är intuitivt i sig. Jag insåg inte heller att mina lorder hade specialförmågor på grund av den rätt kassa GUI:et. När jag bygger byggnader så kan jag få saker som vin och trä, men spelet har aldrig förklarat vad det är bra för. Kanske är en tutorial-grej, vad vet jag?

Jag har spelat ett antal timmar och jag tycker det är kul, men om inte spelet förändrar sig snart kommer jag definitivt att tröttna på det. Känns repetitivt ... och detta i ett spel som ska räcka väldigt länge.