Nekromanti Speltimmen v16 2017

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Max Raven]

Jag har spelat klart NieR: Automata.

Jag skrev om spelet efter att ha spelat några timmar tidigare och då var jag lite ambivalent. Jag tänker uppdatera det intrycket lite, som jag lovade tidigare - i korthet tycker jag att det är ett fantastiskt spel. Spelmekaniken är lite udda till en början men sitter som ett smäck när man fått in vanan. Estetiken, musiken och handlingen är top notch. Jag har inte varit så här absorberad i ett spel på väldigt länge - Doom (2016) sög in mig rätt rejält men det här var bättre.

Minimala spoilers följer. Som jag sa tidigare - man spelar (först) 2B, en ny modell av stridsandroid med uppdraget att assistera motståndsrörelsen att besegra Maskinlivsformerna. Med dig har du 9S, en scannerandroid (recon helt enkelt) och tillsammans demolerar man Maskinernas diverse enheter. Som speltiteln antyder så är de två huvudaktörerna androider och maskinlivsformer. Androider är ättlingar från NieR, medan Maskinlivsformerna skapades av utomjordingar som anföll. YoRHa, som man är en del av styrkorna i, är det senaste projektet för att återta Jorden åt mänskligheten, vars överlevande retirerat till Månen. Utomjordingarna har inte setts till på århundraden. Det är det 14:e maskinkriget och maskinerna härskar över Jorden.

Efter en 15-20 timmar beroende på hur lättdistraherad man är så får man sitt första huvudslut. Fortsätter man efter det spelar man 9S, och efter att ha slutfört det, vilket kan gå ganska fort, så blir det intressant. Med vilket jag menar att berättelsen slutar inte med slut A/B.

Vad gäller slut - det finns ett antal. Av dem så är det 5 som är sluten efter att man spelat igenom berättelsen. De andra är lite annorlunda. Mitt första slut fick jag efter att jag som en del av ett uppdrag, där jag uttryckligen varnades för att göra det, åt en makrill. Den var utsökt, men förstörde androidkroppen. De andra sluten (det finns ett helt alfabet av slut, A-Z) varierar - vissa är mer allvarliga, andra är inte det. En del kommer av att man inte följer berättelsen - det här ett jRPG med en berättelse och få spelarval i den, och det märks att spelskaparna är medvetna om det och spelet byggts kring det. Berättelsen själv pekar på spelvärldens cykliska natur - efter 13 maskinkrig har ingenting egentligen förändrats, allt bara upprepas. Det finns ingen förändring, bara maskiner som är låsta i en evig cykel av död.

Jag har en del tankar kring maskinlivsformerna och androiderna men det är extrem spoilerrisk på dem så tar det kanske i en annan tråd.

Jag har hört att Yoko Taros spel i regel är ganska mediokra spelmekaniskt men utmärkt skrivna (och iaf NieR ska ha bra musik) så det här får mig att bli lite sugen att testa Drakengard, Drakengard 3 och NieR.

Betyg: 10/10, bästa spelet sedan rostat bröd.

 

[krank]

Jag har spelat Alice VR i 72 minuter. Det är minst 62 minuter längre än det spelet förtjänar.

Alltså. Äventyrsspel a' Myst, i en scifivärld, med VR? Låter som den bästa idén någonsin. Och det ÄR en väldigt bra idé. Släng in lite ALice i Underlandetreferenser? Tja, det fanns en anledning till att jag köpte det här spelet.

Tyvärr...

Kontrollerna är skitdåliga. Det här är ett exempel på vad som händer när folk inte utnyttjar designutrymmet i VR. Såhär ser kontrollerna ut:
Gå framåt: tryck på "uppåt" på högra Vive-kontrollens touchpad.
Interagera: Peka med vänster Vive-kontroll, tryck på dess trigger.
Kasta något du håller i: Framåt på vänster vivekontrolls touchpad.

Åka bil: Höger Vivekontrolls touchpad framåt/bakåt: Åk framåt eller, om du har tur och spelet gillar dig och månen står i rätt stjärntecken, bakåt. Samma touchpad vänster/höger svänger.

Med andra ord: Spelet är i teorin roomscale, men eftersom man flyttar rummet med en knapp istället för via teleportation så försvinner hela poängen med roomscale och åksjukan är ständigt närvarande. Man går dessutom, lååååångsamt, alltid åt det håll man tittar, så medan man går får man se till att hålla huvudet i rätt riktning.

Det här är ett spel som hade funkat asbra med teleport. Det hade också kunnat använda grip-knapparna för att plocka upp saker, accelerometern för att kasta iväg saker. Det här är liksom basics när man designar för VR: Vilka inputs finns och hur överför vi dem på bästa sätt till spelvärlden med maximal bibehållen närvarokänsla?


Spelet var först extremt fult, men det upptäckte jag berodde på att det av någon anledning ställt ner all grafik till absolut minimum. Det kändes som om allt renderades i VGA, typ. Sedan blev det bara ganska fult.

Pusslen är tråkiga. Eller ja, "pussel"... Kombinatorikövningar räknas fan inte som pussel i min bok. De flesta "pussel" jag stött på under mina 72 spelade minuter har varit av typen "här har du fem switches, dra i dem i rätt ordning". Och allt resettas om man gör fel och det finns inga ledtrådar. Allt som finns är trial and error.

Slutligen: spelet krashar. Det har krashat varje gång jag försökt stänga av det och det har krashat tre gånger när jag var dum nog att råka trycka på en knapp under introsekvensen i hopp om att få slippa den.

Det här är alltså ett spel som jag sett framhållas som "lovande" och ett exempel på lite längre, mer komplett VR-upplevelse. Må så vara, men det är inget bra sätt att introducera eller sälja in VR. Det blir inte bra bara för att det är något mer "färdigt" än en del andra VR-leksaker.

Alltså. Jag gillar VR. Men det här var bajs.

BETYG: 75+ eller 80-. Buggarna är störiga men inte dödsmördande...

 

[Max Raven]

... 75 för ett spel som är dåligt?
... Ey.

 

[krank]

... 75 för ett spel som är dåligt?

Ja? Som man kan se på betygskalan i trådstarten så håller jag mig inom det spann som är industristandard =)

 

[Jocke]

jag har spelat några timmar God Eater Resurrection på ps4. Det är en remake av God Eater som följer med som gratis dlc till God Eater 2 - Rage Burst (som jag än så läge inte har testat). Spelen ska vara direkta kopior i stil och metod på en spelserie som heter Monster Hunter - som jag inte heller har spelat.

Nåväl: det handlar om att animefigurer med jättestora vapen dödar olika monster i en postapokalyptisk värld. Spelet är lite som ett action rpg där attackerna går på halvfart och det inte händer något när man slår fienden - det tar flera minuters bankande att få ihjäl ett moster. Jag har googlat lite och förstått att det inte är jag som gör fel - det är så det ska gå ner.

När man inte är ute och jagar monster så kan man uppgradera sin utrusning, bättra på kompisars skills och lite sånt. Storyn är okej och handlar om att ens gubbe är en av de första i en ny generation monsterjägare. Exakt vad det innebär är oklart, för man jagar mest tillsammans med den gamla generationen och jag har inte märkt någon skillnad.

Jag hoppas att det finns nån dimension i spelet jag har missat för det här känns som en grundplåt att göra ett spel av, inte ett slutmål. Det är ganska trevligt i alla fall. De olika animegubbarna tar livet som monsterjägare rätt så bra och verkar vara rätt nöjda med livet trotts att mänskligheten är hopträngd i några få enklaver.

3 av 5. skulle kunna bli en 4:a med lite flax.