Nekromanti Speltimmen v17 2017

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Feuflux]

Nu har jag dragit igång en omgång Knights of Honor igen (för att jag är en trött fegis som är dålig på att testa nya spel gissar jag...).

Och tänkte på en generell grej för spel där man måste alliera sig åt höger och vänster, backstabba i rätt läge osv för att klara sig. Jag spelar som Normandie och tänkte uppfylla målet "unite england", dvs jag kommer vid någon punkt behöva invadera de brittiska öarna. Så då tänker jag att York och de andra kungarikerna där ska jag ju inte bli polare med eftersom man tappar status om man bryter relationer. Frankrike ska jag å andra sidan bli polare med, min mäktiga granne åt öster. Dels är det viktigt med allierade när man hamnar i krig (vilket man garanterat gör) och så är det trevligt att ha en gräns man inte blir anfallen över (förhoppningsvis).

Men Frankrike ska givetvis börja kriga med fyra kungariken samtidigt och blir tokmosade (kass överlevnadsinstinkt... jag har väl också varit i krig med massa riken samtidigt men då gäller det ju bara att fort som fasen få till fred med så många det går). York har tagit över nästan hela "england" och är min stenhårda allierade.

Så kan det gå.

 

[krank]

En gång i urtiden spelade jag ett spel som hette Sim City 2000. Jag tyckte om det, trots att det var ett evighetsspel utan egentlig story. Man agerade "borgmästare" i en stad, och man utövade framför allt sin makt genom att fippla med skattesatser, stadsplanera, bygga vägar och så vidare.

Det var rätt roligt.

Efter SC2000 så har det kommit andra Sim Cityspel. Jag har testat ett gäng av dem... Mitt stora problem har varit feature creep. SC2000 var ungefär lagom för mig vad gäller komplexitet. Tyvärr har de spel jag spelat alla lagt till nya saker - mer att hålla reda på. Sim City 4, som jag spelat 62 minuter av den här veckan, är inget undantag. Det är ett snyggt, bra spel - men jag upplever det som att det är mer att hålla reda på än jag är riktigt bekväm med.

Det CimCity jag tyckt bäst om de senaste åren är nog SimCity Deluxe, som typ är SimCity 3000 fast med SC4s grafik.Man kanske skulle försöka hitta SC3k? Eller köra SCDeluxe i emulator?

Hursomhelst. SC4 är egentligen ett bra spel. Det är mest det att jag dels inte gillar komplexiteten, dels numera faktiskt inte har tiden eller tålamodet att spela evighetsspel.

BETYG: 85

EDIT: Jag tycker inte alls om det nya perspektivet, heller. Isometriskt ska det vara! *grumble grumble*

Nåja, SC3k finns på gog.com iaf. Magnifik pixelart, lagom komplexitet. Jag ska nog ta och köpa det istället...

 

[Jocke]

Jag var över hos en kompis som hade skaffat sig Tom Clancy's Ghost Recon Wildlands och vi ägnade det mesta av valborgsmässoafton med att passa kontrollen mellan varandra, äta ris och dricka läskeblask. Som att vara 25 igen alltså.
Det var ett helt okej spel. Det är open world och man soldatar runt i den öppna världen. Storyn är riktigt pappigt skriven, alltså det finns nån slags hårfin gräns för när militärer funkar och när det bara blir skämskudde. Wildlands kan inte ens ana den gränsen.

Dessutom finns det något som gör att "realismen" Tom Clancey spel fortfarande låssas att de har - fast de i ärlighetens namn inte haft nått sånt sen kanske andra Rainbow 6 - ökar på svårigheten att känna något. Okej att man spelar nån slags supersoldat, men vi dödade utan att överdriva hundratals fientliga figurer och tog i alla fall trettio-fyrtio skott in i vår gubbe (som var en tjejs) kropp utan att behöva bry oss det minsta. Det är inga problem för mig att ta i ett vanligt tv spel, men när man går runt och låssas att det är realism det handlar om...

Men jag ska inte gnälla, det känns exakt som alla andra open world spel och de brukar ju få höga betyg, men det är nog den genre i tv spel som jag själv är mest trött på.

3 av 5.