Nekromanti Speltimmen v20 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag spelade klart CSI: Hard Evidence igår. Överlag var det underhållande och kliande ungefär samma klåda som TV-serien. Mycket spelet var dåligt - läppsynkningen till exempel, en del kontroller, en del av grafiken... Och det var lite roligt att de var supersponsrade av HP och Visa (som dök upp hela tiden). Och att de inte fått rättigheterna till introlåten. Eller fått tillåtelse att använda csi-karaktärernas riktiga utseende (eller så var de bara dåliga på att modellera). Men... core gameplay var underhållande.

Så nu har jag rotat fram de första tre spelen i serien: CSI: Crime Scene Investigation, CSI: Dark Motives och CSI: 3 Dimensions of Murder. De fanns inte på Steam, men tydligen hade jag köpt dem på DVD för flera år sedan, alla tre för 29 spänn. Så nu har jag installerat spel via DVD, letat patchar på internet och installerat Quicktime 6... Det är lätt att glömma bort vilket jävla jobb det var att syssla med PC-spelande för bara några år sen... Särskilt om man som jag vägrar krångla med att ha rätt DVD istoppad och måste hitta sätt att spela utan skiva. Som tur är har inget av de här spelen nåt superduperskydd.

Jag återkommer nog med rapporter om hur de faktiskt är att spela =)

 

[krank]

Jag har spelat c:a en timme av CSI: Dark Motives. Jag började försöka spela det första CSI-spelet, men... det använde Quicktime. Version 6.1. Sånt funkar inte i nyare windows...

Dark Motives gick lite bättre. Efter varje filmsekvens får jag trycka ctrl+alt+del och starta aktivitetshanteraren och sen gå tillbaks till spelet, för nånting med upplösningen fuckas upp. Och varje gång nån ska snacka är det extremt hackigt, varannan sekund stannar de upp. Blä. Inte blir det bättre av att spelet är primitivt heller -- klassisk pixel hunting med skillnaden att man här inte får någon information ALLS om huruvida det man har musen över är relevant eller inte. Det blir en jäkla klickfest, kan jag väl säga...

Så, fortfarande intressanta fall, jag hade gärna spelat vidare och löst åtminstone det första, men gameplaydryghet och omfattande tekniska problem gör att jag nog går direkt på "3 Dimensions of Murder" istället.

BETYG: 80

 

[Max Raven]

Jag spelade klart I have no mouth and I must scream.

Kort-kort: AM är superdator som är skitsur på mänskligheten för att de skapade den. Tyvärr kärnbombade den hela mänskligheten så bara fem finns kvar. Whoops. Därför torterar den dessa fem i över hundra år och håller dem i liv med sina gudalika krafter. I den senaste nya leken med dem börjar dock underliga(re) saker att hända. Kanske AM kan besegras trots allt?

Eh... Ja. Nej. Storyn är väl okej, men det känns... Lite larvigt? med alla inslängda metaforer-som-är-verkliga. Point-and-click-delen är fortfarande pixel-letande, och ovanpå det straffas man (med karma/bad end) för att följa alla dialoger eller göra missklickningar. Om man bara dog (och kom tillbaka) vore det en grej, men det finns ett godtyckligt system för om man gör fel saker - oftast ganska uppenbart fel grejer, men när pussel involverar att hitta rätt pixel i lite 90-tals-grafik så känns det inte okej. Alls.

Nej, jag var inte med på den här bananen. Ursprungsberättelsen är bra, om än daterad. Det här spelet är ok, men daterat. Duger som tidsfördriv om man måste ha mer point-and-click, men utöver ett kickass intro och en del ljusglimtar så tänder det inte till nog för att jag skulle rekommendera det här före, säg, Blackwell-spelen.

Det är mycket möjligt att mitt omdöme sabbas av att jag gled över till att kolla i en walkthrough (på grund av pixeljakt och det i spelet hemliga karma-systemet) eller att jag är trött, men jag kan rekommendera introt. Spela sedan spelet om ni vill.

 

[krank]

Jag har spelat klart Dominique Pamplemousse. Det tog mig 81 minuter.

DP är ett peka-klickaäventyr med svartvit claymationgrafik, väldigt linjär story, och typ hälften av all dialog framförs i musikalform. Dock inte trevlig musikal -- med riktiga sångnummer och så -- utan i såndär halvsång som man ser i en del dåliga musikaler, där vanliga repliker liksom sångifieras utan att riktigt hålla siog till någon rytm eller melodi. De replikerna kan man dessutom inte skippa (vilket man kan med de ickesjungna) så det blev åtminstone för mig ett irritationsmoment.

Hursomhelst; spelet är kort, har ett par intressanta twistar och en egen lowtech-grafisk stil jag inte vet om den är helt medveten, lätt buggig programmering och en huvudperson vars könsidentitet aldrig faktiskt bestäms. En del personer antar att hen är en han, andra att hen är en hon (ingen frågar hen).

BETYG: 90 (även om jag inte lär återvända till det iom att jag klarade det)