Nekromanti Speltimmen v21 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Igår och idag spelade jag totalt 87 minuter av The Longest Journey.

Spelet kom '99 men känns förvånansvärt modernt. Det finns en del tekniska saker att kritisera och som inte åldrats så väl, som den låga upplösningen (640x480) och att alla dialogrutor använder nåt gammalt windowsgrejs som inte funkar (men man kan svara "Yes" genom Ctrl+Y så det funkar). Jag lyckades efter många försök få till lite antialiasing i varje fall, så nu står jag ut med att spela spelet. Jaggies är mina ärkefiender.

Det finns en svensk dubbning av spelet också, av gamla nerlagda IQ Media som också släppte den första versionen i Norge (det är norskt, nämligen). Bland annat gjorde Regina Lund huvudpersonens röst. Jag önskar egentligen att det gjordes fler kvalitativa dubbningar av spel; IQ Media hade en del bra där. Bättre än den ökända dubbningen av Syndicate Wars iaf.

Nå; Steam har bara den engelska så det fick bli den.

Man spelar April Ryan, som är en ung blivande konstnär i ett cyberpunkigt venedig. Hon drömmer märkliga drömmar, som jag gissar att plotten kommer att återkomma till. Jag gillar hur spelet målar upp henne och hennes vänner; de känns ganska trovärdiga och relationerna känns intressanta. Jag gillar också att det finns klara HBTQ-inslag i form av ett homosexuellt par, att kvinnorna i spelet framställs som egna personer med aktiv agens och en sexualitet de äger själva, att männen är lite bakgrundspersoner (och dessutom inte håller sig inom ramarna för traditionell manlighet) och att spelet fixar Bechdel utan problem. Sa jag att det kändes modernt?

Spelets grafik har åldrats förvånansvärt väl utom det där med upplösningen. Karaktärerna är i 3d med skuggor och allt, och jag tänker direkt på Syberia från 2002, som körde 3d-mot-2d och återupplivade peka-klickagenren eller åtminstone gav den konstgjord andning.

Det känns också som att det där värdelösa peka-klickaspelet jag testade för nån vecka sedan, Culpa Innata, verkligen försökte vara det här spelet. Men ett gäng år senare, och mycket sämre.

Överlag är jag glad över att ha börjat spela det här spelet. Det sägs vara c:a 20 timmar långt och jag ska nog försöka ta mig igenom det. Kanske får bli ett av mina sommarprojekt...

BETYG: 90

 

[Feuflux]

Nu har jag inte pratat om Lord of the Rings Online på flera timmar...

Jag springer runt och lokaliserar gravar/kryptor i Evendim nära Annunimas. Vissa går att gå ner i, så då gör jag det, och hey, där är det en klump fiender. Så jag dödar dem och tar deras saker, standard procedure. Senare får jag uppdraget "gå ner i grav X, döda skurkarna och ta pryl Y från ledaren". Jag har redan varit där damnit, kunde du inte gett mig uppdraget tidigare!

 

[krank]

Jag har spelat lite drygt en timme av Gabriel Knight - Sins of our Fathers 20th anniversary edition.

Det är, som titeln antyder, en remake av det gamla peka-klickaäventyrsspelet Gabriel Knight - Sins of our Fathers. Man spelar en ganska gräslig sexist som heter Gabriel Knight. Han driver en bokhandel, är författare och försöker skriva om en serie mystiska "voodoomord".

Grafiken är trevlig; bakgrunderna är detaljerade (och vad jag kan se tillräckligt lika originalets) och 3d-personerna smälter in rätt bra. Kontrollerna är liiiite för anpassade för touchscreen för min smak men överlag är det OK. Ibland går allt lite för långsamt -- inte som i "dåligt programmerat" utan som i "spelskaparna vill ha sina fades liiiiite för långsamma för min smak".

Så. Jag tycker att det här spelet är helt OK och jag kommer att vilja återvända till det senare.

BETYG: 90

 

[krank]

Jag har spelat de två första kapitlen av det gamla peka-klickaspelet Sanitarium.

Några screenshots.

Sanitarium handlar om Max som är med om en bilolycka och vaknar upp på ett dårhus. Där träffar han en änglastaty som transporterar honom till en by där en komet fallit till jorden och tagit med sig ett monster som gör om byns barn till växter.

Så... Hur mycket är verklighet? Ska inte spoila, men det här är den typen av berättelser jag älskade kring 2000. Den inledande gotiska estetiken på dårhuset tilltalade mig också massor. Jag vet att jag spelade igenom hela spelet en gång i urtiden. Det är inte supersvårt, även om jag tappade tålamodet precis i slutet av kapitel 2 och kollade en walkthrough för ett specifikt problem. Men det var en ganska logisk lösning som jag borde kunnat räkna ut -- det här spelet har faktiskt generellt ganska trevliga, logiska pussel. Inga "use rubber duck on rope".

Spelets nackdelar är väl den lite primitiva grafiken, där de ändå varit ganska smarta vad gäller att besegra teknologins begränsningar, och framför allt kontrollerna. För fy bövelen vad kontrollerna suger. Det är inte klicka-dit-man-vill-gå, utan man håller nere höger musknapp och så går huvudpersonen JÄTTELÅNGSAMT i ungefär den riktningen. Det är "ungefär" eftersom det likförbaskat bara finns åtta riktningar. Så... Klumpighet och LÅNGSAMHET gör det till en ren plåga att t.ex. gå fel.

Men det här är överlag ett rätt bra spel som jag kan rekommendera alla som gillar när det är lite story, lite minnesförlust, lite gotik, lite skräcktema, lite lek med verklighetsnivåer, lite flashbacks. Överlever man kontrollerna så finns mycket bra att hitta.

BETYG: 90

 

[Anchorman]

Köpte Batman: Arkham origins på Steam rea. Har spelat 6 timmar och det är... sådär :/ Vet inte vad det är men det är inte lika intressant som tidigare spel. Speciellt inte smygdelarna som i tidigare spel har varit helt fantastisk.
Combaten är som den var tidigare några nya saker men i grund och botten samma sak.

Storyn än så länge ingen höjdare, assasins ska döda Batman men så händer det massa andra saker samtidigt så fokuset är helt försvunnet, svårt att riktigt hänga med i vad som händer.

Jaja hoppas det blir bättre, fortfarande kul men helt klart svagaste spelet i serien