Heh... jag är en manisk (tror det är rätt ord i alla fall) sparare.
Jag har ofta multipla sparfiler, med vissa spel så har jag sparfiler som jag bara använder under vissa bitar av spelet (ex XCOM, vissa filer sparas bara på i uppdrag, och andra i bara ute på världs kartan, t.ex), och jag har alltid om möjligt en specifik sparfil som jag bara använder när jag är klar med spelet för dagen (oftast så har jag då ju oxå redan sparat i en annan fil på exakt samma ställe som min "slut sparning" är).
Och, detta kommer från min upplevelse med Final Fantasy VII. Jag köpte det, älskade det direkt och jag gick från något av en casual gamer, till någon som kan spela från ögonblicket han går upp, tills han går och lägger sig 16+ timmar senare (med raster för mat och annat så klart).
I alla fall, jag hade nått sista skivan på FFVII, hade spelat ca 70 timmar under kanske en 2-3 veckors tid, hade nog mer eller mindre bara sista dungeon kvar, och slutstriden. Kom hem en dag, möttes av min mor som sa "vad du än gör... döda inte din syster."... det ända jag kunde säga var "va?"... var på min mor förklarade att min syster råkat radera mitt minneskort med all min spardata på. Samtidigt så satt min syster i soffan och såg väldigt skyldig ut, och osäker på vad som skulle hända. Dom hade alla sätt hur mycket tid jag lagt ner på speler, och hört hur mycket jag tyckte om spelet mm... min morsa brukade till och med sitta och titta när jag spelade (oftast medan hon stickade eller virkade). Min enda reaktion var igentligen bara att sucka lite, och säga att det är sådant som händer... och sedan lämna det vid det. Jag menar.. .vad annars kunde jag ha gjort... inget. Båda två blev lite förvånade att jag tog det väldigt väl. Vad som förvånade mig dock var att min syster lyckades radera hela minneskortet med en knapptryckning... det var ju omöjligt på dom korten, man var tvungen att radera varje enskilda sparfil för sig i sparfils menyen, och jag hade nog en 5 olika spels sparfiler på den.
Så, jag börjar om... och känner att "men då kan jag ju försöka göra allt i spelet, samla alla grejer, hitta alla hemligheter, mm." Så det var vad jag försökte göra... och 90 speltimmar senare, dock ca 2-3 månader senare (var tungt att spela om allt igen), så var jag på samma ställe som första gången. Varpå en av mina bästa kompisar frågade om han kunde få låna mitt playstation och FFVII, efter som han hört så pass mycket om det från mig. Jag gick med på det, och någon dag senare återvände jag för att se hur det gick och om han tyckte om spelet. Det första han säger när han öppnar dörren är "Jag måste berätta något...", "jaha..." säger jag misstänksamt. Sätter mig ner på hans soffa, varpå han säger "Jag råkade spara över din sparfil..." Jag lutar mig tillbaka på hans soffa, tittar upp i taket och andas långsamt ut i lite frustration... och sedan som tidigare bara säger att "det är sådant som händer..." och lämnade det vid det.
Så jag tvingades ytterligare en gång starta om... och en 100+ timmar senare, dock under en 4-6 månaders tid (spela om allt för en tredje gång var tungt), så tillslut klarade jag spelet.
Den tredje omgången var där mitt nuvarande sparnings mani började. Minst två olika slut-sparningar, ut i falla att något skulle hända med den ena. Med vissa spel kan jag spara så pass mycket och ofta att jag sparar inför var ända handling i spel som Fallout eller andra handlings/rund baserade spel. Om ett spel har en quicksave funktion (och quickload oxå i vissa fall), så utnyttjas den frenetiskt. Inte ovanligt i ett FPS liknande spel, eller spel som är realtime generelt sätt, at jag quicksavar allt från var femte minut, ner till varje minut... ändan ner till var femte var tionde sekund i extrema fall. XD