Nekromanti Speltimmen v26 2018

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka. UNDANTAG: Pga orsaker kommer denna regel att tillfälligt att degraderas till att vara en "svag målsättning".
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har spelat typ 85 minuter av Planescape: Torment: Enhanced Edition (ja, titeln är så. Två kolon. Helt cray-cray).

Det här är alltså en motor-remake av det gamla klassiska PS:T, som ju då är ett datorrollspel i västerländsk tradition, byggt på AD&D-regelsystemet och på spelvärlden Planescape.

Spelet skiljer sig en hel del från till exempel Baldur's Gate i och med att man först och främst inte får skapa sin egen rollperson - eller, man får placera ut lite stats, men det mesta är förbestämt. Andra skillnader inkluderar bland annat att det inte fokuserar speciellt mycket alls på strid; över huvud taget känns AD&D och Baldur's Gate-motorn inte som några klockrena val för just det här spelet. Motorn är byggd för taktisk strid, men spelet fokuserar på... samtal, ledtrådar, undersökningar av omgivningen.

Det är ett ganska text-tungt spel, med vad som idag skulle betraktas som extremt lite voice acting. Det betyder att om du inte gillar att läsa så är det här helt fel spel för dig. Men gillar du att läsa så är det faktiskt rätt stämningsfulla texter och en story som åtminstone kittlade mig en hel del way back när det begav sig. Sigil, staden där allt utspelar sig, är en mäktig, komplex och väldigt förtätad plats där det finns väldigt mycket att göra, mycket att utforska, många SLP:er att prata med, mängder av quests att göra - och alltsammans är ganska långt från den standardfantasy Baldurs Gate, som ju utspelar sig i den aptråkiga Forgotten Realms-settingen, erbjuder. Estetiskt är det här nästan mer ångpunk, eller något. Det är rostigt och det finns mekaniska grejer och det finns allehanda märkliga sekter och grupperingar med hyfsat genomtänkta och filosofiskt intressanta livsåskådningar.

Över huvud taget är Planescape: Torment ett väldigt bra spel. Det har åldrats väldigt bra, och jag gillar de förbättringar som gjorts i Enhanced Edition - widescreen-stöd, högupplösning, tydligare gränssnitt etc. Jag trodde att det skulle bli bra mycket svårare att spela Torment igen, givet att spelmotorn ju som sagt kändes ganska klumpig redan när det begav sig.

85 minuter lät mig bara ta mig ifrån det allra första stället; det ska enligt howlongtobeat ta mellan 30 och 60 timmar ungefär att klara hela spelet. Jag har länge varit sugen på att göra ett riktigt försök att klara spelet - något jag aldrig lyckades med back in the day - och den här versionen gör det betydligt mer sannolikt att jag kommer att göra det.

Samtidigt så är det ett spel med ett ganska stort gäng år på nacken, och jag har redan skjutit upp att spela klart Mass Effect 3 alldeles för länge. Så jag kommer inte att spela vidare på det just nu.

Men jag tänker ändå ge det högsta betyg, för det är det faktiskt värt.

BETYG: 95

 

[Jarl]

Lustigt nog så var det här ett spel som, för mig åtminstone, var bättre att spela med hjälp av en walkthrough. Det finns en sådan som inte direkt spoilar saker, utan snarare säger åt en vad för stats man ska ha, vilken ordning man ska prata med folk i etc så att man låser upp så mycket som möjligt av spelets story. Utan hög INT t.ex. hos huvudpersonen kommer man att missa väldigt mycket av ens kompanjoners story.