Nekromanti Speltimmen v27 2018

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka. UNDANTAG: Pga orsaker kommer denna regel att tillfälligt att degraderas till att vara en "svag målsättning".
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Jocke]

Nu är det jag som har spelat Hollow Knight på min Switch. Det här kan vara det bästa spelet jag har spelat.
En liten riddar-insekt beväpnad med en nål undersöker ett förfallet kungarike. Många av de gamla invånarna har drivits till vansinne och tillsammans med andra äventyrare riddaren möter längst vägen får vi reda på mer om rikets historia.
Spelets har väldigt många olika fiender, nästan alla har rörelsemönster som gör att de blir lätta att slåss mot efter mellan 1 och 20 av dem. Då och då dyker det upp en boss. De har i regel 2-4 moves och när du har lärt dig att en attack ska hoppas över, en annan ska man flytta sig från och den tredje är nått annat trick - ja då vinner man på några försök.
(undantag: Jag får verkligen inte till hur bossar som är fler än en fiende ska bekämpas. Jag vinner ju efter en stund, men det känns aldrig som att jag fattat vad jag borde göra)

Det finns i princip två sortes skatter - små powerups som gör något litet men tydligt, tex att det kommer en sköld runt riddaren när han helar sig, eller att fiender blir lite extra knuffade bakåt när man slår dem. Dessa går att byta vid varje bänk när riddaren vilar sig och man har ett max värde på hur många som går att ha samtidigt.

Den andra sortens skatter är betydligt ovanligare och ger en ny besvärjelse, en ny move, tex att kunna klättra på väggar eller andra permanenta förändringar. De här skatterna är väldigt få och det känns som att de verkligen är utvecklande vinster.

Det är extremt snyggt, alla figurer och mycket annan animation är handritad och estetiken är lite Jhonen Vasquez möter Dark Souls. Lite gulligt, lite medeltida och lite spooky.


Det finns två saker jag inte gillar.
1. Ibland när plattformadet är svårt kan en fiende knuffa ner en på piggar/lava så att man färlorar 2 HP. Det är orättvist och känns verkligen orättvist även nu efter ca 20 timmars spel.
2. Två zoner jag har vart i har fått lite för låg fps. I båda tror jag att det handlar om för många fiender i zonen samtidigt.

I vart fall 5 av 5.

 

[Tant Ragnar]

Nu är det jag som har spelat Hollow Knight på min Switch. Det här kan vara det bästa spelet jag har spelat.
En liten riddar-insekt beväpnad med en nål undersöker ett förfallet kungarike. Många av de gamla invånarna har drivits till vansinne och tillsammans med andra äventyrare riddaren möter längst vägen får vi reda på mer om rikets historia.
Spelets har väldigt många olika fiender, nästan alla har rörelsemönster som gör att de blir lätta att slåss mot efter mellan 1 och 20 av dem. Då och då dyker det upp en boss. De har i regel 2-4 moves och när du har lärt dig att en attack ska hoppas över, en annan ska man flytta sig från och den tredje är nått annat trick - ja då vinner man på några försök.
(undantag: Jag får verkligen inte till hur bossar som är fler än en fiende ska bekämpas. Jag vinner ju efter en stund, men det känns aldrig som att jag fattat vad jag borde göra)

Det finns i princip två sortes skatter - små powerups som gör något litet men tydligt, tex att det kommer en sköld runt riddaren när han helar sig, eller att fiender blir lite extra knuffade bakåt när man slår dem. Dessa går att byta vid varje bänk när riddaren vilar sig och man har ett max värde på hur många som går att ha samtidigt.

Den andra sortens skatter är betydligt ovanligare och ger en ny besvärjelse, en ny move, tex att kunna klättra på väggar eller andra permanenta förändringar. De här skatterna är väldigt få och det känns som att de verkligen är utvecklande vinster.

Det är extremt snyggt, alla figurer och mycket annan animation är handritad och estetiken är lite Jhonen Vasquez möter Dark Souls. Lite gulligt, lite medeltida och lite spooky.


Det finns två saker jag inte gillar.
1. Ibland när plattformadet är svårt kan en fiende knuffa ner en på piggar/lava så att man färlorar 2 HP. Det är orättvist och känns verkligen orättvist även nu efter ca 20 timmars spel.
2. Två zoner jag har vart i har fått lite för låg fps. I båda tror jag att det handlar om för många fiender i zonen samtidigt.

I vart fall 5 av 5.

Kul att du gillade det också. Vilka zoner upplevde du låg fps i? Jag tyckte att det var konstant hög nivå på fps, men jag har å andra sidan svårt att skilja 30 och 60...

Jag anser mig nu klar med spelet efter 30 timmar

Spoiler

för det finns inte en chans i hades att jag orkar bli bra nog att få något annat än "bad ending"

.

Lirade du med joy-con eller en riktig kontroll? Jag körde uteslutande med joycon, och inser att jag faktiskt vant mig vid att köra plattformslir med en analog pinne (vilket jag aldrig trodde skulle inträffa...).

 

[Tant Ragnar]

Jag har spelat igenom Inside av den danska utvecklaren Playdead, på Nintendo Switch.

Inside är ett plattformsspel med lite pussel, lite plattformsmoment och en massa stämning. Man styr en pojke genom en värld som ger mig vibbar av en lite mörkare variant av Halflife 2. Spelmomenten går ut på att lösa pussel och klara av plattformshoppande, men själva behållningen är världen i sig. Spelet är väldigt minimalistiskt - både vad gäller UI (det finns inget, ingen mätare för liv, ingen inventory, ingen pop up tips på hur man skall spela), och handlingsmässigt (det finns ingen dialog i spelet, vare sig talad eller i text). Handlingen utgörs bara av miljöerna man rör sig genom.

Spelet kommer långt på stämningen. Precis som Playdeads förra spel, Limbo, så tvekar de inte att låta huvudpersonen dö på hemska och explicita sätt. Precis som i Limbo så är det väldigt effektfullt första gången det händer, men tappar lite udden om man måste göra om ett moment många gånger. På grund av de lite halkiga kontrollerna så sker det ganska ofta - och det förvärras av att jag blir osäker på om jag kommit på rätt lösning på ett pussel, men inte lyckas utföra det mekaniskt, eller om jag är helt fel ute och bara hoppar ner i samma spikhål gång på gång. Kontrasten i kontroller till det förra spelet jag lirade är stor (Hollow Knight).

Trots detta är det ett riktigt bra spel. Jag funderar dock på om mediet spel är rätt för att berätta just den här historien? Jag hade kanske uppskattat det mer som en animerad film.

Betyg: 90 på krankskalan. Det var kul så länge det varade, men det finns exakt noll skäl att spela igenom det mer än en gång.

 

[krank]

Jag har spelat 100 minuter av gamla hederliga Fallout. På den tiden har jag mest hunnit hjälpa folket i Shady Sands med deras skorpionsproblem samt länsat Vault 15.

Jag spelade spelet med en widescreen-mod som också fixade lite generellt med upplösningen, vilket gjorde att spelet blev väldigt mycket mer spelbart rent generellt. Den grafiska stilen har sin tydliga charm, och 256-färgerspalettens påtvingade brusmönster skapar en skön grittiness som är svår att återskapa med senare teknologi.

Spelet har sina nackdelar - gränssnittet hade kunnat vara tydligare, inventory-hanteringen är under all kritik, och det finns en och annan grafisk bugg. Men det är ändå bra och charmigt. En vacker dag skulle jag vilja orka spela igenom åtminstone huvudquestet.

BETYG: 90

 

[Jarl]

Jag har spelat igenom Inside av den danska utvecklaren Playdead, på Nintendo Switch.


Trots detta är det ett riktigt bra spel. Jag funderar dock på om mediet spel är rätt för att berätta just den här historien? Jag hade kanske uppskattat det mer som en animerad film.

Betyg: 90 på krankskalan. Det var kul så länge det varade, men det finns exakt noll skäl att spela igenom det mer än en gång.

Främsta skälet att spela om är väl om man inte låste upp det alternativa, hemliga slutet under första omgången. Måste säga att jag aldrig upplevde kontrollproblem iofs med spelet. Tyckte det var smidigt och enkelt att styra. Det kanske hjälper också att det inte direkt finns några svåra moment som kräver precision. Jag tycker spelet är mycket bättre än Limbo och en virtuos uppvisning i att bygga stämning med små medel (varför jagas pojken, vad har hänt med djuren, vad gör de med "zombierna", varför får barn vara med och titta på, vad gör de med vattenvarelserna, etc).