Well, skriver i rätt tråd den här gången. Men eftersom det spelades under samma vecka fortsätter jag helt enkelt med Shadowrun Returns:
Jag fortsatte mitt Shadowrun Returns-spelande under söndagen med att spela färdigt första kampanjen (Dead mans switch) och påbörjade den andra kampanjen (Dragonfall) som fanns som DLC.
Dragonfall har faktiskt lite av det jag saknade i dead mans switch, i att "hemaplan" är ett lite större område med olika affärer och lite NPC:er man kan prata med. Samt lite valmöjligheter när det kommer till vilka sidouppdrag man tar och man får en känsla av att området utvecklas lite och att vilka uppdrag man tar och hur man utför dem har nån liten påverkan (om än inte mycket). Jag tycker också att det verkar arta sig till att uppstå lite lojalitetskonflikter längre fram vilket känns intressant.
I dragonfall har man sitt eget team och safehouse, även om man kan hyra in andra shadowrunners istället för sina egna om man vill, medan man i Dead Mans Switch var helt fristående men hade lite personliga kopplingar till visa runners. Vet inte vilket jag gillar bäst; DMS:s upplägg gör att det känns mindre krystat att köra som ensamvarg vilket jag gillar, medan Df:s upplägg känns mer som att spela bordsrollspel då man inte själv fått skappa alla medlemmar i gruppen utan de har egna personligheter och motivationer som kommer in i spel då och då vilket jag gillar då det känns roligt och fördjupande.
Överlag två väldigt olika kampanjer så här långt, men båda känns faktiskt riktigt bra och involverande.
En sak jag verkligen gillar som verkar stämma för båda två är att även fast man _måste_ acceptera vissa handlingsrelaterade uppdrag (för annars hade man lika gärna kunnat stänga av spelet och göra något annat) så får man i väldigt stor utsträckning välja hur man accepterar det. Sympatiserar man med målet och gör det för att det är "rätt sak att göra", gör man det för att det råkar sammanfalla med ens egna motiv även om de skiljer sig från uppdragsgivaren? Gör man det, men bara för att man får betalt? Det är upp till dig, och jag misstänker att det har ganska lite inverkan på handlingen, men jag tycker det ökar inlevelsen något fantastiskt.
Det här är något många rollspel missar tycker jag. Många spel har ofta ett "gott" allternativ, eller neutralt och ett "ondskefullt" allternativ, men det är ofta begränsat till just ett av varje och ganska tungt vinklat vilket inte lämnar mycket utrymme för rollspelandet. Jag kan inte vara en godhjärtad men korthuggen och osocial person, nej absolut inte! Det alternativet är ofta väldigt "blommigt" formulerat och välartikulerat. På samma sätt kan jag sällan vara en trevlig och sympatisk legosoldat, eller in inställsam och lissmande skurk.
Detta underlättas såklart i Shadowrun just eftersom de förutsätter att man svarar ja, så de kan ju sålla bort typ hälften av svarsallternativen som måste finnas (dvs möjligheten att svara nej) och sparar sålunda in på både plats och arbete. Men det är också anledningen till att jag tycker spel som Morrowin, där man istället för utskrivna samtalsalternativ bara får välja samtalsämne och lyssna på vad NPCn har att säga om det, vill de inte svara kan man välja perssuade/bribe/intimidate för att ändra deras inställning till en, samt när man får en fråga kan välja mellan typ "Yes/No/Haggle", tillskillnad från spel som Skyrim där man är fast med förskrivna svar som rätt ofta inte alls passar in på ens karaktär. Alternativt bör spelet ha en fördefinierad karkatär med svarsalterantiv som är specifikt skrivna för den karaktären. Well... i alla fall någonting annat än ett dialogträd där man i ena stunden pratar som en grottmänniska och i andra stunden pratar som en skolprofessor bara för att man vill ha nån slags konsekvens i ens beslutsfattning.
Well, jag svammlar lite. I kort och gått kan väl sägas att jag tycker shadowrun har lyckats rätt bra med rollspelsbiten (även om det gärna hade fått vara ännu mer sådant i spelet) genom att dels snäva till karaktärsbredden (Genom att säga att du är en shadowrunner), dels genom att plocka bort onödiga svarsallternativ och istället fokusera på allternativa motiv men behålla likartade formuelringar så att det inte känns som att du har en personlighetsklyvning.
Shadowrun Returns: fortfarande väldigt bra spel, även om det finns en del som man tycker borde varit ännu lite bättre (karaktärsmodellerna och gärna lite mer sandboxighet). Så typ 4/5.
