Nekromanti Speltimmen v37-38

[krank]

Speltimmen! Veckans (/veckornas) tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

 

[krank]

Så... Pga krashen slås även speltimmens veckor ihop.

Jag har spelat lite Rose and Time den här veckan. Det är ett riktigt bra spel. Man spelar en tjej som heter Rose, som av tunnast möjliga anledning har tidsresekrafter och skuttar runt på svävande plattformar. Det är en rätt snillrik mekanik: Först går man runt och tar sig till sitt mål - en stor röd svävande diamant. Sedan kör man samma bana igen, men man startar på ett annat ställe och diamanten är också på ett annat ställe. Haken är att man måste undvika att bli sedd av sitt tidigare jag. Gör man fel kan man börja om banan eller bara spola tillbaks till där man gjorde fel, så även om det är ett realtidsspel så finns gott om utrymme att misslyckas.

Mekaniken är sjukt charmig, och jag gillar verkligen spelet. Det är den där sortens pusslande som gör mig lite glad. Iaf när jag lyckas.

Spelets enda problem är att det inte finns på Steam. Köp det nu dock; 7 dollar är det klart värt. Det finns ett demo.



Jag ska försöka uppbåda energin att spela Assassin's Creed i helgen, ett spel som egentligen inte tilltalar mig men... vafan. Jag behöver bara spela en timme.

 

[krank]

Jag har spelat Assassin's Creed i 66 minuter.

Man spelar en bartender som kidnappats av nån okänd organisation som hävdar att man egentligen är en lönnmördare och att man någonstans i sitt genetiska minne (alltså minnen från sina förfäder) har information de vill ha. Alltså stoppar de in en i en maskin och tvingar en att leva igenom sagda minnen. Huvuddelen av spelet spenderas därmed som en lönnmördare i forntiden.

Det kan vara så att jag är sist i världen på bollen här, men det skiter jag i.

Spelet är rätt snyggt även om jag hade önskat mig bättre antialiasing. Kontrollerna är inte mina vänner; kameran är idiotisk (framför allt i trånga utrymmen) och kan dessutom inte höjas och sänkas, fel knappar är inställda som default, och man kan inte fritt binda vilka knappar man vill (jag vill ha vänster trigger = target, höger trigger = high profile, men triggers är axlar så de får man inte ha som knappar). Det finns vad jag kan se inget sätt att slå på undertexter, vilket jag verkligen ogillar. Sen är ju jag jäkligt van vid att skutta runt som t.ex. prinsen i Prince of Persia, och i jämförelse känns den här hashashinen väldigt klumpig i sitt hoppande samtidigt som jag känner att jag inte har så myucket kontroll. Men det går iaf att springa ordentligt, till skillnad från i en del andra tredjepersonsactionspel.

Storyn... Tja, ramberättelsen är ju cool. Jag gillar den en hel del. Premissen får godkänt. Synd att miljöerna är för lowtech för att jag riktigt ska känna mig intresserad.

Jag hann inte riktigt komma in på några regelrätta uppdrag. Jag klarade den första lilla biten, fram till dess att man slagit tillbaks invasionen och så. Jag vet inte om jag kommer att engagera mig så mycket framöver men visst, det var ett helt okej spel.

Spoiler: kommentarer

STORT MINUS för att spelet inte har cloud saves. BOOOOOOH.

Intressant att se vad du säger om du spelar det längre. Det största problemet tyckte jag var att efter ca 1h så har man gjort allt som finns att göra, sen är det bara upprepning på upprepning på upprepning...

Just upprepning har aldrig varit nåt större problem för mig, så länge det är någorlunda intressanta saker man gör eller intressanta miljöer. I det här fallet kändes det som att spelet hade varken eller... Nåja, får se om jag återkommer till spelet nån gång.

 

[krank]

Nu har jag spelat nån timme ungefär av Assassin's Creed Liberation också.

I det spelar man en tjej som är adopterad och ickevit (eller?) i inbördeskrigets USA. Man är i södern om jag förstått saken rätt. Det är en massa om slaveriet iaf.

Grafiken är snyggare än i första Assassin's Creed och nu kan man styra kameran någorlunda civiliserat också.

Tyvärr är plotten trist. Dels ser jag inte skymten av nån intressant ramberättelse, i AC var man ju ändå en snubbe i "nutiden". Här har de mer nån grej om att man är... "sig själv"? ... och att man köpt den här mjukvaran som låter en spela en person i historien. Tråkigt som fan.

Det blir inte bättre av att det AC-spel som har en tjej som huvudperson givetvis har funktionalitet med olika kläder och utstyrslar och en "charm"-mekanik. Inte för att jag vet hur det ser ut i AC 2+ men det slog mig som en aning trist hursomhelst.

Nä, jag blev inte speciellt sugen på att spela vidare...

 

[krank]

Jag har spelat The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena.

Det är det andra Riddickspelet från svenska Starbreeze Studios. Det första spelet, Escape from Butcher Bay, var när det kom riktigt imponerande. För sin tid var det apsnyggt, hade bra kontroller, och en story som funkade. Något så ovanligt som ett mycket bra spel baserat på en filmlicens. Spelet stod på egna ben.

Det här andra spelet följer egentligen samma mönster. Frånsett en del märkliga UI-val och ett par kontroller som nog funkat bättre med handkontroll (hålla nere V och sedan A/D för att luta sig?) så får jag änmdå säga att det här var hemskt trevligt. Grafikmotorn är fräsig och renderar Riddicks värld på ett filmiskt och snyggt sätt. Skärpedjup och suddighet, färg- och ljussättning, kameravinklar... Överlag känns det här som en Riddickfilm, på gott och ont. Gillar man de filmerna ska man spela det här, tycker jag.

Gameplayet så långt jag spelade varierar mellan action och smygande/klättrande, vilket jag gillade.

Det enda jag egentligen inte är jätteförtjust i är nog att förstapersonskameran hela tiden ska hålla på och röra sig. Det är nämligen väldigt tydligt att det är en fysisk person man styr, och om man tittar sig omkring så kommer Riddicks kropp att följa med, och när han byter fot att lägga vikten på så flyttas huvudet (och därmed kameran)... Det är lätt att bli lite åksjuk, men det ger god närvarokänsla antar jag.


En mycket ball grej, som jag önskar att fler företag gjorde, är att Starbreeze inkluderat en uppfräsad version av det första Riddickspelet. Det är rätt coolt.

 

[Max Raven]

Jag har spelat en del Shadowrun: Dragonfall Director's Cut.

Inte så mycket att säga om det här. I framtiden är det urban fantasy plus cyberpunk. Man är shadowrunner - d v s anställd av diverse folk för att utföra moraliskt tveksamma grejer - precis som i Neuromancer. Givetvis trampar man djupt i något brunt direkt, det blir snack om drakar (vilket är illa) och folk som vill ha en död för att man Vet För Mycket.

Där Shadowrun Returns var ok med känslan, lite kort och kanske inte så mycket att hänga i granen spelmässigt, och Dragonfall (ordinära) bara aningen bättre som spel så har de fått bukt med rätt mycket i Director's Cut. Flankning är en grej, critanimationer, rustningsvärden, sänka rustningsvärden... Kort sagt, det känns som att det finns mer djup än i Returns (även om jag inte klagade). Det känns lite X-Com över det.

Jag börjar nog närma mig slutet efter en 11 timmar - tvivlar inte på att man kan ta sig igenom snabbare om man skippar dialogen och kör på lättast svårighetsgrad, men tror det kommer landa på kanske 15 timmar. Helt ok tuggmotstånd för ett RPG.

Efter det här så kommer jag nog sätta mig med Skyrim igen. Får se.

 

[God45]

Jag har spelat N i 9 år. N är ett plattforms spel där man spelar en ninja som måste hoppa sig genom 2D pusselbanor, trycka på en knapp och sedan ta sig ut genom dörren till nästa bana. Ninjan har en begränsad livstid som förlängs om man samlar guld. Spelet har 120 världar (20 av dem är gömda) med 5 banor i varje. Medan spelet börjar lätt blir det snabbt djävulskt svårt, nyare versioner av spelet är dock lättare än äldre versioner.

Det är ett helt ok litet spel. Som jag spelat i tusentals timmar