Nekromanti Speltimmen v4 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

 

[Max Raven]

Jag har spelat igenom The Shivah av Wadjeteye Games.

Man spelar Rabbi Stone när en av hans tidigare församlingsmedlemmar avlider och han bestämmer sig att gå till botten med det hela.

Spelet har vissa likheter med Blackwell (och huvudpersonen dyker upp i en cameo) men det är väldigt lite point-and-click och nästan inga kombinera-pussel. Istället för prylar så använder man sig av ledtrådar (som kan kombineras), text som man läser och sökfunktioner. I regel är de inte helt uppenbara, utan kräver en del funderande (och insikt i att ledtrådar bara dyker upp ibland, så man får rota och hålla reda på saker själv).

Trots det är spelet väldigt kort - jag fick alla slut på två timmar.

Okej tidsfördriv.

 

[Max Raven]

Jag har också avslutat Costume Quest av Double Fine, som jag började (och nästan blev klar) med vecka 2.

Man spelar Reynolds eller Wren, tvillingar som är nyinflyttade i en amerikansk förort. Det är Halloween - alltså dags att gå ut i kostymer på trick-or-treat. Men riktiga monster finns ute i stugorna, och en av dem kidnappar ditt syskon! Det är dags för dig och dina transformerande kostymer att rädda dagen!

Spelet har en utforskardel där man söker efter godis, kostymer och monster, där kostymer kan ge olika fördelar (rullskridskor som gör att man rör sig snabbt, sköldar som skyddar mot vatten, rymdman-dräkt som lyser upp med sitt svärd). Det andra inslaget är en strid, där man förvandlas till de kostymer som gruppen har på sig, med olika egenskaper och specialattacker. Utseendemässigt är det som ett klassiskt turbaserat jRPG med timing-inslag för att utföra kraftfullare attacker och skydda sig. Självklart är man ute efter godis, men också samlarkort, frimärken (och kostymer).

Egentligen känns det här som ett spel för yngre åldrar. Det är underhållande, men inte komplicerat eller speciellt svårt (så länge man inte misslyckas med timing). Bra tidsfördriv, helt enkelt. Jag har börjat på expansionen (Grubbins on Ice) vilket är mer av samma vara, men man har det man slutade med i Costume Quest.

 

[krank]

Jag har utsatt mig för Lugary HD.

Det är ett jättefult 3d-beatemupspel där man spelar en kanin. Kontrollerna är muppiga, banbytandet buggigt. Och så är det fult och dåligt. Inte en färdig produkt, inte acceptabelt att betala pengar för. Jag hoppas att jag fick det som del av nån humble bundle nån gång.

 

[chrull]

Jag har fortsatt spela DAI som har fångat mig i något slags stockholmssyndrom. Det fortsätter bugga och vara fullt av problem och hinder men att döda drakarna var rätt roligt och nu verkar det nästan som att jag är klar med spelet. Inser att main storyn är rätt kort. Men att ha haft många lediga/sjuk- dagar på sista tiden har ju hjälpt.

Började också spela The Binding of Isaac - rebirth. En dualstick/roguelike-variant där man spelar Isaac som flyr ner i källaren när gud ber hans mor om att offra honom. Nere i källaren finns det bajs, flugor och hemska monster som man gråter på tills de dör. Sen hittar man konstiga föremål som gör att tårarna kanske blir syra, hittar piller man inte vet vad de gör förräns man prövar och sen dör man och får börja om. Ibland träffar man satan och offrar lite av sitt liv till honom för något som kanske är bra?
Randomly generated och fullt av variation. När man klarar av de första fyra levlarna får man slåss mot slutbossen "mom" och vinner man så belönas man med att det nästa gång är 8 levlar innan man når fram.
Oftast når man inte fram.

 

[pappa]

Jag har spelat en himla massa Nuclear Throne som är ett helt galet höghastighets-roguelike om ett gäng mutanter i postapokalypsen som skjuter, spränger, hugger och lasrar sig fram genom öknar, kloaker och skrotupplag för att nå fram till kärnkraftstronen i spelets titel. Kontrollerna är enkla, wasd för att gå, musklick för att skjuta, höger för special och scroll för att byta vapen. Det påminner en hel del om Hotline Miami i mekaniken och det går blixtsnabbt att komma igång och lika snabbt att dö. Musiken är fullkomligt badass och allt presenteras i en skön lågupplöst stil. Tenderar att bli lite väl mycket bullet hell längre fram och vissa fienders attackmönster kräver en hel del trial and error, men efter några rundor är man inne i zonen.

8 plasmagevär av 10 möjliga.

 

[Max Raven]

Jag började också spela Transistor.

Dam blir nästan mördad, förlorar sin röst och plockar upp mystiskt svärd. Bestämmer sig för att ge igen (antagligen) och hackar sig fram genom ett Art Deco/Nouveau- blandat med kretskortestetiskt landskap fullt med mystiska programvarelser och enstaka databackuper av döda människor.

Spelkontrollen är helt okej, storyn är underhållande, estetiken cool och jag gillar att spela det med handkontroll. Vad jag inte gillar är att man blir väldigt pyttig på 1920x1080-upplösning på en 42"-TV - det blir mer landskap och mindre huvudperson.

Det sagt så tänkte jag bara spela det "en liten stund" och är hyfsat säker på att jag sänkte tre timmar i det i ett svep. Kommer försöka bli klar med spelet nästa vecka.

Det här är av samma folk som gjorde Bastion. Jämförelse - estetiken är mer min kopp té i Transistor, spelmässigt gillade jag Bastion bättre, persongalleriet vet jag inte riktigt än - det är så här långt lite sparsmakat (ej inräknat de avlidna som man får fram livshistorier för efterhand).