Nekromanti Speltimmen v41 2015

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,258
Location
Rissne
Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone. Eller OK, förra veckans också, eftersom jag uppenbarligen glömde skapa tråd då.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.
 

Hellzon

Långsamma Vargen
Joined
22 Jan 2002
Messages
2,513
Location
Köping
Steam säger att jag har spelat Assassin's Creed Revelations i fem timmar. Ezio Auditore, känd från Assassin's Creed 2 och Assassin's Creed Brotherhood har nu blivit gammal och rest till Konstantinopel för att hitta nycklar till nåt valv. Eller nåt, det är inte den mest engagerande storyn. Istanbul är förstås nerlusat med tempelriddare, men det är ett världsligt problem då Ezio trots sin ålder kan döda fler män än pesten innan frukost.

Medan han letar efter dessa nycklar är det bra för hans ekonomi om han på egen hand restaurerar ett hundratal butiker och landmärken, köper gilleslokaler och driver ett eget lönnmördargille med verksamhet över hela medelhavet - som i AC: Brotherhood alltså. Nytt för Revelations är att det tydligen ska ske någon slags kamp om territorier där man måste försvara de områden lönnmördargillet har tagit med ett tower defense-liknande minispel. Jag är evigt tacksam att jag inte sett mer av detta då jag finner tower defense urbota tråkigt, speciellt i en mördarsimulator. Sen finns det förstås vapen och rustningar att köpa, för att inte nämna att Ezio lärt sig kasta bomber på folk, och dessa kan förstås uppgraderas i mängder också. Sammantaget känns det som att jag spelar ett MMO utan ungjävlar som kallar mig fula ord i global chat.

Jag vet inte om jag är rostig sen AC: Brotherhood (det var nåt år sen jag spelade det) men jag tycker det är mycket svårare att styra Ezio än jag är van vid. Han springer raklång in i väggar, kastar sig hejdlöst ner i kullerstenen från Haga Sophias väggar, vägrar titta dit han är på väg och andra irritationsmoment.

Känns inte lika slipat som AC2 och Brotherhood. Det kanske får ligga till sig emellanåt men jag lär väl köra igenom huvudstoryn nån gång.
 

charl

Veteran
Joined
10 Jul 2015
Messages
104
Jag har spelat lite mer än en timme av Prison Architect via Steam. Spelet är en top-down economy simulator-grej med mysig vector art-y 2D-grafik där du bygger hus och inreder dem med rum och möbler osv i ett amerikanskt supermax-fängelse. Du har en budget och allt du gör kostar pengar, och du har som mål att uppfylla fångarnas krav på mat, underhållning, träning osv så de inte gör upplopp och förstör ditt fängelse innifrån.

Det är i princip hela gameplayet. Det är solitt och bra gjort dock och det känns rätt trevligt att spela. Det är kanske lite "casual" i jämförelse med mer komplexa spel i genren, men det är inte dåligt för den sakens skull.

Där spelet mest isärställer sig den första timmen är genom dess tema. Bokstavligt talat det första du får i uppdrag att göra är att konstruera en avrättningskammare och skicka en man till elektriska stolen. Trots den enkla grafiken och spelkonceptet i allmänhet så presenteras det hela på ett sätt som får en att direkt må dåligt (åtminstone om man är från en kultur som våran där dödsstraff betraktas omänskligt och grymt). Jag kände faktiskt rejäl ångest över att behöva avrätta mannen, något som bara förstärks av att du först måste faktiskt bygga och delvis designa ett avrättningshus bara för det. Du måste liksom genomgå hela processen av att konstruera ett närmast industriellt system bara för det, och sättet som spelet presenterar det på fick iaf mig att känna mig mycket illa till mods. Det är sällsynt att spel lyckas med sånt för mig, och spelet förtjänar en viss eloge för det.

Storyn går sedan vidare och blir nån sorts maffiahistoria med folk som försöker mörda varandra i fängelset och smugglar in droger och så vidare. Hann inte komma så långt så har ingen aning om var det är på väg, men det verkar som spelet börjar starkt med avrättningsscenen och sen går vidare till att bli mer av en "generic crime story". Förhoppningsvis blir det mer intressant igen senare, men i jämförelse med den enligt mig mycket starka starten blev det lite av ett anti-climax.

Spelet blundar inte heller för att vara starkt kritiskt till USAs fängelsesystem (med all rätthet!). Utöver att storyn i sig leverar det (som i avrättningsscenen nämnd ovan) märks det också av i många små detaljer i spelets assets och till viss del i gameplayelement också. Det är väldigt tydligt att det finns en agenda bakom spelet, vilket inte stör mig ett dugg eftersom jag (likt i princip alla svenskar skulle jag tro) redan håller med om den agendan. Är man dock dödsstraffsivrare och sympatisk till amerikansk fängelsepolicy kanske det mest känns drygt och jobbigt att temat är vad det är.

Kort och gott ett ganska schysst, "semi-casual" spel med väldigt mycket samhällskritik (som dock inte är så relevant för just det svenska samhället).

Jag ger det fem köttbullar av sju.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Har inte varit hemma så mycket men innan dess var jag i Tokyo och där lever fortfarande arkadkulturen. Utöver att ha spelat en massa varianter på Street Fighter (där Third Strike antagligen är bästa spelet i serien?), gamla bullet hell shooters, retroklassiker och annat gött så passade jag även på att testa ett spel som bara fungerar som arkadspel:

Gunslinger Stratos
Det här är alltså en third person arena deathmatch shooter, där man dualwieldar lightguns. Man siktar som med vanliga lightguns, och sköter förflyttningen med tummarna på kontroller vid pistolens bakre ände. Pistolerna är magnetiska och man kan kombinera dem på olika sätt för att switcha mellan olika vapen, och de har någon sorts rörelsekänslighet som gör att man kan använda vissa gester för närstridsattacker. Spelet påminner i övrigt om spel som Gundam VS och det är högoktanig arkadaction i tät kamp med motståndarna där folk hoppar högt upp i luften, dashar runt och skjuter vilt. Extremt beroendeframkallande, svårt, djupt och häftigt. Jag önskar verkligen att det gick att få till en sån här upplevelse hemma, men det finns också något tillfredställande med att det fortfarande finns vissa spelupplevelser som bara en arkadhall kan erbjuda (synd bara att vi inte har några i Sverige längre...).
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,131
Location
Sthlm
Jag har spelat runt timmen av Rainbow 6: Siege betan.
En gång i tiden var Rainbow 6 min favoritserie i sin genre. Man planerade tillslag, kunde skifta vem man ville vara i insatsstyrkan och avfyrade sitt vapen med mellanslagstangenten. Det var lite svårt att komma in i men det var kul av "i love it when a plan comes together" typ.
Sen kom det lite sämre tredje spelet och efter det två ospelbara actionskjutare till x-bob 360.

Nu var det ett nytt spel på gång. I trailern så snackas det om hur taktisk multiplayer är det nya. I verkligheten var det exakt som alla andra militärs multiplayer shooters. Alltså helt meningslöst tredje gången det är dags att spela samma bana.

Givetvis måste man spela fram alla kul gadgets och bra vapen.

Det finns ett helt Ok terroristjagarläge, där ett lag på fyra-fem spelare anfaller ett hus fullt av daorkontrolerade terrorister. OM Det hade funnits en planeringsfas, och den på nått sett funkade multiplayer, typ att man röstade om fyra olika taktiker och sen tilldelades en uppgift DÅ hade det nog vart ett givet köp. Men nu mest springer man fram till huset och pangar.

Varför ska det vara såhär?
2 av 5
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,131
Location
Sthlm
Jag har även spelat Metal Gear Solid Online 3 som är det inte helt självklara namnet på onlineläget i MGS V - teh PnomPhen.
Det innehåller en ganska rolig typ av kurra-gömma spel där ett lag är osynligt och ska försöka ta grejer av det andra laget, en ok läge som är typ capture and hold och ett tråkigt döda-bara-ihjäl-varandra läge. Mest sitter man i en lobby och vänta på att spann:a, att nästa match ska börja eller att de-brief:en ska ta slut. Jag upplever att det är exakt likadant som alla andra multiplayer shooter som nånsin har gjorts, men med fox engine och mgs kontroller.

Jag gillar som sagt kurragömma grejen och kommer säkert att spela nån match till med det. Sen räcker det nog, det är oändligt enformigt. Precis som Battlefield. Eller CoD eller Rainbow 6 Siege.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,258
Location
Rissne
Jag spelade klart Tomb Raider GO på tåget hem från Hudiksvall. Det är ett ruskigt trevligt litet spel. Det stora problemet med det är att det tar slut. 41 korta banor! Nu sitter jag och hoppas på en tvåa, för jag vill spela mer av det här. Mycket mer.

Eller så får jag hitta något annat pusselspel...
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,636
Location
Ludvika
Jag har spelat Skyshine's Bedlam i ett antal timmar.

Det är ett utforskarspel med taktisk strid i en postapokalyptisk ödemark där cyborger, robotar, mutanter och konstigheter slåss mot varande och mot dig.

Världen påminner väldigt mycket om den förbjudna jorden i Judge Dredd. Det verkar helt klart utspela sig i nordamerika, och man styr en enorm tank som lämnar en överbefolkad megastad för att söka det legendariska Aztek City. Tanken är väldigt stor, då man har runt 1000 passagerare som följer med en på resan mot det förlovade landet.

Spelet har enkel men i min mening jäkligt snygg grafik, och mycket beskrivs bara i text. Med andra ord ett spel helt i min smak då det inte krävs någon monterdator för att spela det. Striderna är svåra, men erbjuder många taktiska val så det är nog en fråga om att lära sig applicera rätt soldat i rätt ögonblick.

Spelet är gjort för att spelas om flera gånger. Varje genomspelning borde inte ta särskilt många timmar, man börjar som människor men ska på sikt kunna låsa upp fler tanks, en för varje fraktion i ödemarken och dessutom slumpas kartan varje spel så olika fraktioner och olika händelser dyker upp på olika ställen.

Tyvärr innehåller spelet ett par buggar, som bland annat gör att kartan inte sparas, utan om man laddar om spelet (det autosparas när man kommer till en ny plats) så slumpas kartan om. Det har tydligen kommit ut ett par patchar som dels rättar till lite av buggarna men även ändrar om lite funktioner i spelet som kommer att ändra striderna lite (med färre deltagare på båda sidorna). Överlag gillar jag vad jag hör, och nästa gång jag känner för att spela (vilket nog inte kommer dröja så länge) så ska jag se till att uppdatera spelet och se hur det blir.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,258
Location
Rissne
Jag har spelat 64 minuter av The Charnel House Trilogy, och jag tror att om jag spelar en halvtimme till så klarar jag det. För de två första delarna tog mig c:a 30 minuter var.

Det här är ett väldigt stämningsfyllt gotiskt och mardrömslikt peka-klickaspel med fejkad VGA-grafik. Jag säger fejkad eftersom det finns för mycket typ genomskinlighet och annat. Man följer olika personer i åtminstone del 1 och 2, men de möts precis på slutet av del 1. Jag misstänker att man återkommer till första huvudpersonen i del 3, men har inte kollat än.

Spelmässigt är det hittills extremt linjärt och straightforward. Inga vidare pussel direkt. Det är mer som att gotiska mardrömsskräckberättelser berättas genom mediet äventyrsspel än att det är ett äventyrsspel som har inslag av gotisk mardrömsskräck, så att säga. Spelmomenten är definitivt i bakgrunden.

Det är en lågbudget/indietitel iaf, och jag kände åtminstone igen en av röstskådisarna (Jim Sterling).

Nåväl, ett riktigt mysigt litet spel. Köp det om det är billigt.

BETYG: 90+
 
Top